Metta World Peace snackar Jesus och mjölktänder.
Abobo’s Big Adventure, ett nytt NES-äventyr
Abobo’s Big Adventure är ute nu, spela det already!
Run and gun
Jag är han som springer tillbaka mot helikoptern och blir knifad, om jag hade varit med i klippet ovan. Jävla kids och deras skills.
Det nya Irak
När jag reste till Bagdad årsskiftet 2009/2010 var jag fascinerad av det slitna, trötta Irak. Mina bilder visade mest kaos, oordning, smuts och damm.
Den här gången ville jag dock visa det nya Irak – eller rättare sagt det nya Bagdad. Faktum är att Bagdad 2011 har väldigt lite med Bagdad 2010 att göra. Det byggs, det rensas upp, det spenderas pengar, det rör sig helt enkelt framåt. Känslan är påtaglig när man rör sig genom staden.
Jag vet inte hur USA uttåg kommer att påverka Irak, eller Bagdad, men jag hoppas att framåtandan och nybyggarandan kommer att fortsätta och fordras. Det räcker med misär nu, det är dags för framtiden och hoppet att tåga in hos det irakiska folket.
Battlefield 3, soundtracket
Alltså, Battlefield 3 ser ut att vara hur imponerande som helst. Faktum är att jag vet att det är riktigt, riktigt bra efter alpha-testrundan.
Ändå är det någonting helt annat som får mig att rysa. Och det är musiken, bäst representerad i Caspian Border-trailerns första minut.
Det här är ett soundtrack jag vill ha. Hellre redan igår. Vågar man hoppas på en OST till salu?
Därför ska du läsa Fienden
{EAV_BLOG_VER:3344fa367aecbbce}
Fienden, Sveriges nya kulturmagasin inriktat på spel, den ska du läsa. Nu, helst.
Fienden är ett spelmagasin som gör det Edge aldrig vågade göra, för att parafrasera Mats Nylund. Fienden är ett kulturmagasin som handlar om spel – men som saknar sådant som vanligtvis förstör en journalistisk produkt – såsom recensioner, förtittar, betalda resereportage, retroartiklar och annat trams.
Fienden skriver om kulturfenomenet spel, och det gör det så bra.
I första numret får vi till exempel lära känna Alix Henirol, kvinnan som gifte sig med Sonic. Vi spenderar tid med konstnärerna/spelskaparna Tale of Tales. Vi får veta vad det är i spel som får oss att känna. Vi får höra storyn om studion som tog spelen till en annan nivå – Lovedelic. Vi får en inblick i personen Uwe Boll. Vi får veta storyn bakom Limbo of the Lost-fiaskot och viktigast av allt, människorna bakom. The Darkness blir också hyllat för vad det lyckades oerhört bra med. Sedan läser vi en artikel som sågar Sveriges spelutbildningar med fotknölarna. Efter det är det dags att klara av Takeshis utmaning på en gammal famicom. Slutligen får veta vilken skitfilm Inception verkligen är.
Fienden är så bra att det är lite synd att magasinet är på svenska. Fienden är så bra att det är värt att lära sig svenska bara för att läsa. Jag hyllar och hyllar, men egentligen ska du bara lyssna på en enda sak. Köp och läs.
Category: allmänt |
Tags: alix henirol, fienden, inception, limbo of the lost, lovedelic, spel, speljournalism, spelutbildningar, takeshis challenge, tale of tales, the darkness, uwe boll
iPhoneTrackerWin v1.5.0
Så, dessa är alltså mina resor inom Sverige de sex senaste månaderna – i alla fall enligt den positioneringsdata som Apple samlat in via min telefon. Inget uppseendeväckande kanske, men ändå aningen skrämmande att datat är så lättillgängligt för vem som helst.
För min del tog det en iTunes-säkerhetskopia, en nedladdning av iPhoneTrackerWin och ett knappklick. Och så var kartan där.
Inte okej Apple, inte okej.
Dags att trolla den danska polisen igen
Under 90-talet åkte vi ofta till Danmark och på den tiden gällde inte passunionen heller. Vad värre var att inte heller Schengen-avtalet var på plats vilket alltid innebar gränskontroller. När vi steg av färjan i Helsingör visste vi att vi skulle vara tvungna att visa upp passen, som kanske de enda, om inte en annan utländsk familj var med på resan förstås.
Jag och min bror gjorde en lek av detta så småningom. Vi lekte illegala invandrare, uppträdde ryckigt och nervöst, gjorde små flyktförsök. Bara för att sätta den danska polisen på helspänn. Att de jagade rätt på oss och krävde pass på det där lilla makthungriga viset var som uppsatt för lulz (innan termen ens var myntad), för där drog vi upp våra pass i sista stund och den danska polisens besvikelse var underbar att skåda.
Nu verkar det vara dags att ta fram våra inneboende troll igen. När danska Venstre deklarerar att det är helt okej med rasprofilering vid gränsövergången mellan Sverige och Danmark ska jag se till att bekämpa detta på det bästa sätt jag kan. Först genom att leka illegal invandrare, sedan genom att ta fram mitt körkort och deklarera mina rättigheter som svensk medborgare och min kännedom om passunionen, sedan får väl danskarna sparka ut mig som en nordisk medborgare från deras land. Kanske jag då få nån pressperson intresserad av hela historien. Om inte annat så ska jag göra ett väsen av mig i sociala medier.
Danmark, ger ni er in i spelet får ni spelet tåla.
Ganska passande i ämnet är annars de danska företagens kritik mot den rasistiska samhällsdebatten i landet.
