IDG skriver om folkets reaktioner efter razzian mot The Pirate Bay. Tydligen har justitieministern Thomas Bodström fått runt 350 mail som tar upp ärendet. Inget konstigt i det, men det som får mig att reagera är kommentarerna till artikeln som dykt upp.
Vågar man skicka mail dit ens? Då sparar dom väl epostadressen.
Undrar signaturen QoT.
Hans rädsla sägs inte emot. Flertalet svar som kommer därefter handlar om hur man på olika anonyma sätt kan skicka ett mail till Justitiedepartementet utan att riskera spårning. Det utesluts inte att mailen kan komma att spåras, alla tar det för givet.
En sista kommentar från signaturen Dr Blue får sammanfatta vad jag tycker om det hela:
Kul, kul, kul det känns att Bodström ”utvecklat” Sverige i en en riktning där man nu som vanlig medborgare är RÄDD FÖR STATEN!
Det skall påpekas att jag var en av de 350 som skickade ett mail till Justitiedepartementet där jag ifrågasatte hanteringen av razzian. Tanken att jag skulle vilja vara anonym föll mig inte ens på läppen. För min del är det självklart att addressaten ska veta vem jag är och vad jag tycker. I Bodströms Sverige verkar dock den tanken inte vara lika självklar…
Utan anonymitet spelar yttrandefrihet föga eller ingen roll. Man kan inte ha det ena utan det andra. När Bodström aktivt försöka övervaka oss alla är jag inte alls fövånad över att några drar den logiska slutledningen att ett mail _nu_ kan vara ett skelett i garderoben om tio år.
Se t.ex, http://www.eff.org/Privacy/Anonymity/
Haha, förvisso. Men jag har sagt så mycket ”dumt” redan att ett mail till nog inte spelar någon roll.
[...] Mathias Klang undrar om det inte, i sken av Prq-razzian, behövs en aktivistwiki som tar upp vad stat och ordningsmakt har för rätt och vilka rättigheter man som medborgare har. Klart tänkvärt och något som i större utsträckning faktiskt verkar behövas. How does one move from a position of trust and security to a greater awareness of individual rights, legal requirements and the demands which can be made on the legal system? Education. [...]