Läser i SVT Text att invånarna i London väljer att undvika muslimer på bussar och tåg. Förståeligt till en viss grad, men hur känner man igen en muslim? Det är en fråga som dyker upp i huvudet.
Tydligen vet inte Londonborna det heller. Istället känner de sig illa till mods så fort någon med ”muslimskt utseende” (tomten?) stiger ombord på deras buss eller tåg, och många väljer att flytta på sig om den här personen sätter sig i stolen bredvid.
Det får mig att tänka på den pakistanfödda, brittiska komikern Shazia Mirza. Hon har en dialog där hon nämner hur hon en gång satt sig i ett flygplan för att sedan bli ombedd att flytta sig längre bort just för att hon såg ”muslimsk” ut och gjort stolgrannen nervös. Svaret blir det iskalla ”Raring, om jag hade tänkt spränga det här planet spelar det ingen som helst roll hur långt från varandra vi sitter. Du skulle inte klara dig ändå.”
Åhhhh ja, visst känner man igen en muslim när man ser en. Samma gäller polacker i svenska skogar, juggar på stan som hänger, turkar som raggar utanför diskot på vära svenska blonda flickor… och så tyskar i fjällen. :)
Vid ett tillfälle åkte jag tunnelbana i stockholm. En man med arabiskt utseende steg på. Såg ut som att han hade rymt från en filminspelning där amerikanska hjältar ska spränga högvis med araber. Pösiga pyjamasbyxor, tofflor, långt skägg och huvudbonad. Han såg ut att ha blivit stylad av den arabiska motsvarigheten till Ebba von Sydow. Helinne.
Hur som helst så undvek folk att sätta sig bredvid honom. Visst, det fanns lediga platser men det kändes ändå så uppenbart. ”Akta er för araben” liksom. Så då tog jag den platsen. Efter det har jag bestämt mig för att alltid sätta mig bredvid araben när jag åker kommunalt. Som ett litet statement i vardagen liksom.
Mickey: Polacker i svenska skogar känns igen på kulhålen från de svenska jägarna som inte ser skillnad på älgar och bärplockare. :)
Josh, jag trodde att man kände igen en polack på lacken?