Jag undrar om det är möjligt att lyssna på Nouvelle Vague utan att bli smått kär i bandet? Jag blir i alla fall av någon anledning helsvag för bossa nova-covers på några av världens bästa låtar. Det är ett sådant sjukt skönt stuk på tolkningarna att man måste lyssna genom båda albumen i rad innan man får ro.
Joy Divisions ”Love wil tear us apart”, Depeche Modes ”Just can’t get enough”, Dead Kennedys ”Too drunk to fuck”, The Undertones ”Teenage Kicks” och The Clash’s ”Guns of Brixton” flyter förbi som honung och man vill bara ha mer.
Det är svårt att förklara känslan i Nouelle Vagues bossa nova utan att ge ett exempel. Därför har jag bestämt att ett You Tube-klipp får uttala de ord som jag själv inte är förmögen att uttrycka. Lyssna och njut, det blir ännu bättre när du köper låtarna och låter dem gå varma i evigheter.
Det där var ju asbra. Måste införskaffa mer från dem. Annars är jag helsåld på Raymond & Marias nya singel, det är überpoppigt att det inte går att motstå. Om du gillar lågmälda tolkningar bör du också spana in Hellsongs som hörts på Radio under sommaren, de kör akustiska versioner av rockklassiker, deras Run to the Hills är tårta.
http://www.hellsongs.com/frameset.htm
Ja. Har lyssnat på Nouvelle Vague i en vecka nu och tror jag är kär. Riktigt trevlig musik. Tack för tipset!
[...] är jag inte lika övertygad. Den är bra, väldigt bra dessutom. Men Nouvelle Vagues cover väger fortfarande mer. Det är kanske den franska dialekten som gör det, eller möjligtvis bossa novan, faktum kvarstår [...]