Återigen en fantastisk handbollsmatch. Det går inte att hitta en mer värdig final än den mellan Norge och Ryssland. Och vilken final sen…
Ett utropstecken till coacherna.
Den ryske hårdföre managern var totalt utspelad. Han glömde bort att använda sina kantspelare, tog varken tillvara på kontringarna eller såg till att stoppa motståndarnas. Hans taktik gick i samma anda som hans personlighet – pang på.
Norska Marit Breivik däremot hade läst motståndet. Första halvlek var taktiskt genial. Försvaret satte stopp, kontringarna fungerade och de ryska målvakterna blev bortspelade. En ren fröjd att se. Dessutom fick vi se en nyhet. Varje gång norskorna hade en kvinna mindre på plan tog de ut målvakten för att jämna ut anfallsspelet. Snacka om ett aggressivt, och i slutändan lyckat drag.
Matchen blev mer spännande mot slutet, i sista fem ledde Norge med endast ett mål. Men att guldet gick till Norge var helt rättvist – som bonus kvalificerade sig dessutom de norska damerna till OS i Peking. Grattis!
Handboll är verkligen en sådan där sport jag inte förstår mig på över huvud taget. Så jävla…skum och meningslös.
Jag tror att det hjälper att jag själv lirat det i några år.
Men visst, jag håller med dig. Det dynamiska regelsystemet är rätt förvirrande. Ibland även för spelarna själva.
Bara en sån grej att man får vara rätt rå i början och kanske råka ut för ett gult kort – medan man i slutet av en match får två minuters utvisning bara för att man står i vägen för motståndet.