Uselt översatt. Uselt skriven. Fantasilös.
För att vara en roman som försöker rida på Da Vinci-vågen är Den Sista Hemligheten[1] fruktansvärd tråkig, irriterande och oengagerande.
Debutanterna Ian Caldwell och Dustin Thomason försöker utvinna en spänningsroman med hjälp av renässansverket Hypnerotomachia och fyra studenter vid Princeton. Det hela faller rätt flatt platt. För det första är mysteriet totalt ointressant, man inser det redan när man vänt blad ett par gånger för att sedan få en bekräftelse när lösningen uppenbarar sig mot slutet. För det andra är karaktärerna osympatiska och tråkiga och man vill verkligen att det ska gå illa för dem. För det tredje är kodknäckningsavsnitten för komplicerade och otydliga – istället för att få dig att känna dig smart får de dig bara att gäspa av uttråknad. Dan Brown lyckades faktiskt med konststycket att åtminstone få mig att känna mig intelligent, Caldwell och Thomason lyckas i bästa fall få mig att känna mig dum, oftast dock som väldigt uttråkad.
Inte blir det bättre av David Nessles överstättning. Språket känns väldigt simplifierat och håglöst. Jag stör mig på grammatiskt okorrekta meningar och ord. Det luktar hafsverk och jag ska kanske inte klandra Nessle. Det är faktiskt möjligt att han haft lika tråkigt med att översätta boken som jag haft med att läsa den.
- ISBN: 9789170021794 [↩]
Instämmer helt och fullt. Jag läste den förvisso på engelska, men det var lika trist som du beskriver den översatta versionen.
Jag kan verkilgen inte förstå vad ni pratar om.. det här är en av de bästa böckerna jag någonsin läst.. Min sommar blev magisk tack vare den.
Håller med Josefin. Boken är genial. Betydligt mycket bättre än alla de böcker som Da vinci koden, den sista tempelriddaren osv.
http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=1040
Josefin och Pontus, ni har så rätt. En fantastisk bok.
Och, hur kan man gnälla på språket när man själv skriver meningar som ”Det hela faller rätt flatt”?
Mon dieu! Flatt? Hahaha. Det var en rätt rolig felstavning. Tror att jag ska behålla den.
Flatt… hihihi.
Den sista hemligheten var kanske inte en sidvändare på samma sätt som da vinci-koden. Och den innehöll en mer än lovvärd dos av intellektuell hybris, fast det kanske är oundvikligt med en story av den typen. Men den var mer än värd besväret om man gav den tid. Särskilt som Hypnerotomachia faktiskt existerar och enligt vissa innehåller en kod. Så sammantaget får den högt betyg av mig.