Archive for 20 januari, 2008
Bionic Commando Rearmed uppvisat
Återigen gör internationell media misstaget att tro att de nya Bionic Commando-spelen är en Capcom-produkt. Företaget tackas för utvecklingsarbetet och man intervjuar till och med fel producent när man ställer frågor angående remaken av klassiska Bionic Commando.
Som tur är har vi Peter Ottsjö på Aftonbladet. Han har varit inne hos de svenska utvecklarna Grin och tagit sig ett snack med spelet verkliga producent, Simon Viklund. Det här är en remake som jag definitivt ser fram emot. Dessvärre har Aftonbladet inte rätt att visa upp bilder från remaken Bionic Commando Rearmed förrän ikväll, men som bloggare har jag inga sådana krav på mig.
Jag är numera hypad. Bionic Commando var ett av de spel som jag lade ner oerhört mycket tid på när det begav sig till NES. Och trots att jag aldrig klarade det så kom jag faktiskt rätt långt. Att nu få en möjlighet att återvända till ett av mina favoritspel med bättre grafik, bättre musik, bättre bossar och en aningen enklare svårighetsgrad är jag väldigt tacksam för.
Bionic Commando Rearmed släpps till Playstation Network, Xbox Live Arcade och PC inom en inte allt för lång tid.
Skämt som skriver sig själva, del 2
Astrological Magazine har något att berätta:
We regret to announce that due to unforeseen circumstances beyond our control, the publication of The Astrological Magazine will cease with the December 2007 issue.
MacBook Air
Mitt enda problem med MacBook Air är egentligen det att den påminner obehagligt mycket om skitluren Motorola RAZR V3i.
Eller STNKR som den blev känd som efter att ha börjat utsöndra en obehaglig odör efter ett par års tid.
Jag vet inte om jag står ut…
Rise of the Machines
En Intel 8080 har vaknat. Med en processorfrekvens på hela 2 Mhz har den börjat sjunga ”Still Alive” genom att sno sig ett SID-chip från en stackars Commodore 64 för att sedan misshandla den med gammal hederlig Assembler-kod.
Var är John Connor när man behöver honom, och känner han till det faktum att kakan är en lögn?
Nedladdning är stöld!
Den härliga serien IT-supporten (The IT Crowd) driver med branschen. För visst är PR-arbetet från antipiraterna löjligt?
Ett bra exempel på hur skadlig den olagliga nedladdningen är hittar man annars i Martin Lindells inlägg. Här lyckas Martin ge en bra bild av hur det verkligen ligger till. Det är ju inte precis det anonyma storkapitalet som lider av att du laddar ner – istället är det vanligt folk som du och jag som får ta smällen i sken av så kallade ”effektiviseringar”, nedskärningar och annat otrevligt.
Det minsta du kan göra är att stödja ett verk du gillar. Laddat ner en film, en låt eller ett spel som du njutit av? Se då till att köpa produkten i butik för att uppmuntra en fortsatt utveckling. Låt plånboken tala.
När Microsoft tappade fotfästet
Det finns de som säger att Microsoft gör allting rätt med Xbox 360. Nuförtiden vågar jag nog uttrycka en annan åsikt, Microsoft gjorde allt rätt, så är dock inte längre fallet. Det fanns nämligen en tid då Xbox 360 krossade Playstation 3. Och nu pratar jag inte om spelutbud, spelkvalitet eller prisbild. Jag pratar om det som verkligen spelar roll för gemene kvinna och man – marknadsföring.
Xbox 360 sågs som vår konsol. Studenternas, knegarnas, gamerfolkets lilla spelmaskin. Playstation 3 var en sån där snobbig lyxvara man kunde spotta på och må bra. Microsofts PR-folk spred lögner och vi svalde dem allihop. Vi ville hata Sonys förbannade spelkonsol, tvåan hade trots allt sålt i 120 miljoner exemplar och ingen gillar en skrytmåns. Och här kom de jäklarna igen och sålde sin uppföljare för 6000 kronor och förväntade sig samma succé utan att ens försöka anstränga sig. Det blev som det blev.
Och Microsofts lögner. ”De tvingar på oss en teknik som vi inte vill ha.” Om bluray. ”Deras onlinelösning är underlägsen vår.” Om nätverkstjänsterna. ”Ingen behöver spela spel i 1080p och VGA är lika bra som HDMI.” Om snoppmätartävlingen i skärmupplösning. Lögner, lögner och åter lögner – åh som vi njöt!
Fast visst tvingar Microsoft på oss en teknik vi inte vill ha? Vad sägs till exempel om en propertiär och låst tjänst som funkar på skaparens villkor kallad Live? Och i nästa stund blir avundsjukan uppenbar när den externa hd-dvd-spelarens släpps som tillbehör till Xbox 360. Sedan ser man ner på Playstation Network när den är gratis och fungerar utmärkt, vilken man under den senaste tiden knappast kan säga om Live. Och till slut en kapitulation i Microsoftlägret när konsoler med HDMI-port och en satsning på 1080p hamnar på marknaden lagom till julhandeln.
Det som kanske förvånar mig mest är att Microsoft verkar ha glömt läxan om underdogs. Alla gillar en underdog. Och den skoningslösa attacken på Playstation 3 gjorde just konsolen till den där stackars lilla kämpen som man vill så väl. När Sony efter alla smällar lärt sig att sänka priset på konsolen, att fokusera mer på spel än på teknik, att skippa den pretentiösa och arroganta reklamen till fördel för speltrailers som går på tv har gamers liksom casualpubliken börjat vakna. Och för varje Playstation 3 som säljs sprids en word of mouth om att konsolen faktiskt inte är så hemsk som man kan tro – för hur skulle den över huvud taget kunna vara det när den varit världens mest hatade objekt? Och det mycket tack vare Microsofts PR-arbete.
Årsskiftet kom med överaskningar. När Microsoft kommer med en rapport som visar att konsolen sålt mindre år 2007 än vad den gjorde 2006 slår Sony till med rätt imponerande siffror om över en miljon sålda konsolen under julruschen. Och när Toshiba och Microsoft planerar en storslagen hd-dvd-presskonferens lagom till CES släpper Warner en bomb om att de valt sida i formatkriget för att exklusivt satsa på bluray. Hd-dvd-konferensen ställs in.
Det är inte längre åt Microsofts håll spelplanen lutar. Vändpunkten är här.
Hejdå Super PLAY
Det varade ganska exakt i tre år, men sedan hann verkligheten ifatt mig. Från och med nu är jag inte längre en Super PLAY-skribent. Jag sade upp mig i veckan. Anledningen är långt ifrån spännande, jag har alltid prioterat mitt heltidsjobb över frilansandet och nu nådde jag en punkt då jag inte längre kunde vara tillgänglig för uppdrag. Det kändes fel att uppta en plats i frilansstallet när jag visste att jag inte skulle kunna producera och efter någon månad betänketid tog jag tag i situationen och sade upp mig.
Ett vemodigt beslut. Ett faktum jag alltid kommer att vara stolt över är den att jag faktiskt skrev för den tidning som jag ansåg vara den bästa. Jag gillar helt enkelt stilen, att inget känns pretentiöst, att det finns humor i sammanhanget, att man vågar ifrågasätta och ställa hårda frågor och att man inte lever på gamla meriter. Varje nummer har varit en fröjd, mest när jag själv inte varit inblandad utan kunnat bläddra, läsa och upptäcka som alla andra.
På så sätt känns det bra att man numera är en läsare. Annars låg yrkesskadan nära till hands. Man tänkte alltid på att man kunde ha formulerat sig bättre, att man kunde ha använt ett bättre ord, att man borde ha satt ett annat betyg. Nu får detta bli någon annans huvudbry.
Jag kommer att sakna gänget. Det är inte varje dag man hittar en tjog härliga människor som älskar spel lika mycket som man själv gör. Ljuset i slutet av tunneln är den att jag kommer att fortsätta få min dos Super PLAY varje månad – det blir någonting att se fram emot.
Nu väntar jag bara på ett bra prenumerationserbjudande. Något på gång Hjemmet? ;)
