Den härliga serien IT-supporten (The IT Crowd) driver med branschen. För visst är PR-arbetet från antipiraterna löjligt?
Ett bra exempel på hur skadlig den olagliga nedladdningen är hittar man annars i Martin Lindells inlägg. Här lyckas Martin ge en bra bild av hur det verkligen ligger till. Det är ju inte precis det anonyma storkapitalet som lider av att du laddar ner – istället är det vanligt folk som du och jag som får ta smällen i sken av så kallade ”effektiviseringar”, nedskärningar och annat otrevligt.
Det minsta du kan göra är att stödja ett verk du gillar. Laddat ner en film, en låt eller ett spel som du njutit av? Se då till att köpa produkten i butik för att uppmuntra en fortsatt utveckling. Låt plånboken tala.
Är det här ironi eller satir?
Både och, och lite allvar. Jag gillar inte antipiratbyrån eller branschens metoder. Jag är emot lagstiftningsförslagen.
Men jag tycker definitivt att man ska köpa musik, film, spel och vad det nu månde vara. Har ju arbetat med spelutveckling själv och vet vad utbliven inkomst kan göra :)
Jag köper numera det mesta jag konsumerar inom kultur eftersom jag har råd. Samtidigt blir jag fly förbannad när film/spelbranschen säger att de inte tjänar några pengar. Bullshitcrap. Musikindustrin ska verkligen hålla klaffen med tanke på att konsumentpriset på en dvd-skiva idag är mer avgift än verklig produktionskostnad.
Jag förstår inte hur branscherna kan anse sig vara trovärdiga i sitt gnäll när de samtidigt redovisar vinster?
Men som sagt. Jag ställer mig någonstans i mitten av den här debatten. Jag vill inte någon nedladdningslag och jag tycker att branschernas stämningsförsök är rent skamliga.
Samtidigt tror jag på att betala för en produkt jag använder (och här kan man definitivt läsa in att jag ibland laddat ner först, för att ha köpt efteråt – eller låtit bli på grund av undermålig produkt). Jag tror att många gör det. Det går ju bra för inte minst spelbranschen.
På den gamla hårda tiden (när vargarna häckade i varje buske osv osv) eh när jag var barn alltså. ;)
Då hade jag en kasettradio där jag spelade in låtar från radion.
Internet är inte annat än en variant på det.
Så jag håller med att ojandet från skivindutrin klingar väl falskt, i synnerhet som de skivor som jag vill ha inte finns i de skivställ man ställt ut i affärerna. Och provlyssning finns i praktiken inte alls längre, utom möjligen i Fjollträsk, men jag bor inte så långt ner i södra delen av landet.
Någon gång per år så gör jag dock en tur söderut till något av de få vattenhål som finns kvar för riktig metal som i Sundsvall – och då köper jag just det bästa av vad jag hört.
Så på samma sätt som i barndomen med min kasettradio, så leder provlyssning fram till köp.