Det är alltid lika roligt att upptäcka ett överraskande spel. För sanningen att säga hade jag inga högre förväntningar på Mario & Sonic at the Olympic Games. Ett licensspel utvecklat av Sega med populära karaktärer i huvudrollen och de olympiska spelen inträngda i ett hörn – det luktade som ett spel specialdesignat för julhandeln – något som många föräldrar skulle kunna köpa och som få barn skulle uppskatta.
Jag hade fel.
Mario och Sonics olympiska äventyr har betitlats som vår tids Track & Field. I sina bästa stunder är det verkligen det. Tävlinginstinkten kickar igång, man använder nunchucken och wiimoten tills musklerna i armar, axel och rygg börjar värka och man förbannar sig själv för det där idiotiska misstaget som kunde ha undviket bara man fokuserat.
Varför i helsike tryckte jag till exempel på B-knappen när Bowser glodde på mig under det tredje och avgörande kastet med hammaren? Och hur i helsike kunde jag glömma att andas med Vector i 4×100 medley?
Bäst är självfallet att lira med eller mot andra. Och med två syskon blev juldagen lite av en höjdare spelmässigt. Det skulle slås rekord, uppdrag skulle klaras av och nya grenar skulle låsas upp. Att vi sällan tävlade mot varandra och mer samarbetade för att klå spelet var riktigt underhållande.
Irritationer finns dock att peka på. Pingisen är exempelvis en mardröm – man spelar för länge och oftast mot två motståndare i rad, det finns en tendens till fuskande AI and rörelsekänsligheten är alldeles för pigg.
Ogenomtänkta uppdrag som att man skall komma på andra plats i en 4×100 medley känns som ett djävulskt upplägg, det gäller att göra sitt bästa men inte helt mot motståndare som oftast klumpar ihop sig mot slutlinjen. Stört på omöjligt att klara av.
Sedan finns det en riktigt idiotisk gren, dream race, en variant av Mario Kart som inte har det minsta med OS att göra och som är så kaotisk att allt det roliga bara avdunstar i ståhejet.
Säg dock mig det spel som inte har sina brister.
I slutändan handlar det om att ha varit med om en rolig upplevelse. Och med skratt, skrik och träningsvärk har Mario & Sonic at the Olympic Games definitivt varit ett spel över förväntan. Rekommenderas varmt till familjer, förfester, rumskompisar, spelrummet på jobbet eller vad det nu kan vara. OS blev just lite roligare.
