När Emma på Opassande uppmanade oss att skriva till våra riksdagsledamöter och upplysa gänget om vår inställning till FRA-lagen så var jag inte överväldigande positiv. Hur många mail får inte en riksdagsledamot per dag?
Lite glad blir man när förväntningarna överträffas. Det blev ett par svar, om än ingen förändring av åsikter precis. Miljöpartiet och vänsterpartiet passar på att poängtera att de kommer att rösta emot, socialdemokraterna önskar tjäna lite extrapoäng genom att nämna att de tänker rösta emot just det här förslaget även om de själva vill se en (nästan) likadan lag. Resterande partier har den generalla inställningen att försvara FRA-lagen. Inga överaskningar med andra ord, och det ska man inte förvänta sig heller i ärlighetens namn. Det känns ändå bra att låta politikerna veta att vi väljare inte är positiva till lagen, det kan tyckas att vi i Sverige borde vara bättre på att käfta emot våra politiker.
Lite cred ska dock definitivt delas ut. Folkpartiet överlag är duktiga på att försvara sin ställning. Kanske beror detta på de uppenbara identitsproblemen när ett, utåt sett, liberalt parti driver en fråga som ställs direkt mot våra fri- och rättigheter. Martin Andreasson (fp) förklarar pedagogiskt varför FRA-lagen har lagts fram och varför alliansen tänkar rösta för. Gunnar Andrén (fp) är mest sympatisk i sina svar där den personliga tonen och resonemangen uppskattas.
Dessutom kan man inte tacka nej till ett mail från Walburga Habsburg Douglas (m). Börja lyssna från typ 4:30 och framåt…
Folkpartiet svarar med rena snömoset. Martin Andreasson och jag korresponderade tidigare i våras. Han fick lov att medge att vissa formuleringar var olyckliga. De ändrade därefter de allra värsta avarterna i sina standardmejl til väljarna: De skrev t.ex. att FRA:s verksamhet inte skulle ha något med polisens underrättelseverksamhet att göra. Ren lögn. Eller att det krävs ”extrema undantagsskäl” för att få rikta spaning mot enskild person. Ren lögn igen.
Jag är fortfarande osäker på vilket förslag som liberalerna tänker rösta ja till. Utskottsbetänkandet eller sin egen vrångbild av det?
Nej, jag är inte imponerad av Fp:s argumentation. Tydligen har min inte heller lyckats övertyga sina egna medlemmar ute i landet. Det ena länsförbundet efter det andra protesterar nu högljutt direkt till riksdagsgruppen. Senast var det Fp-Kalmar.
Rösta NEJ säger man, och utred frågan.
Gunnar Andréns ”argument” är inte svåra att punktera, men visst är det bra att han svarar.
Generellt är dock kunskapsnivån om förslaget överlag mycket låg utanför FöU i alla partier.
Bräcka argument var jag inte ute efter. Jag tror att det här är en prestigefråga för alliansen. Att argumentera mot FRA-lagen är som att dunka huvudet mot en vägg. Jag såg till bara att beskriva min ståndpunkt och samtidigt be ja-sägarna tänka om – eller åtminstone tänka en gång extra.
Mina intryck var att Martin Andreasson skickade ett överblicksdokument över vad FRA-lagen kommer att innebära. Med det där typiska snacket om att den inte kommer att drabba oss som inte har något att dölja osv.
Medan Gunnar Andrén hade en mer osäker, skärrad och tvivelsam ton i mailet. Han tyckte inte om lagen, men radade upp en del punkter till varför han skulle rösta ja ändå.
Att de här två står ut beror på att resten av svaren jag fick var antagligen ”jag hänvisar dig till bla bla bla” – eller i de rödgrönas fall att de skulle rösta emot.
Jag fick svar av min lokala riksdagsledamot (fp), och det var den värsta ordbajs jag nånsin sett.
Jag gick över gränsen och sa att ”jag träffar dig gärna vid valstugan” inför nästa val.
Dom kan dra åt helvete.
[...] Engström, Peace Love and Capitalism, Rick Falkvinge, Röd Libertarian, fristedt.org, satmaran, Se till vänster där går en arab, Christian Valtersson, Erik Hultin och Henrik [...]