SvD:s Sanna Rayman ondgör sig över den ”Inhumana protesten mot privatvård” i ett inlägg.
”Jag kan inte hitta någon annan förklaring än att själva tanken på att ett rikt barn kanske får vård snabbare än ett lite fattigare barn för en del människor är så stötande att de hellre låter både det rika och det fattiga barnet vänta längre.
Det är en enormt obehaglig och direkt inhuman föreställning om vad rättvisa är.”
And that’s where the cookie crumbles… Jo, vissa av oss tycker faktiskt att det är stötande att ett rikt barn har möjligt att få vård snabbare än ett fattigare barn. Och i en bra värld låter man inte både det rika barnet och det fattiga barnet vänta längre utan man ser till att ge båda den vård de behöver lika snabbt.
Men visst, har man borgliga glasögon på sig är det kanske helt okej att den som har pengar får komma före. Rayman jämför ju tidigare situationen med möjligheten att kunna handla i dyrare butiker eller på H&M, det är ju ingen som protesterar mot de dyra butikerna…
Själv kan jag tycka att en människosyn där handel på H&M jämförs med sämre vård för fattiga säger det mesta…
Hennes parallell med H&M och dyrare alternativ är fullständigt urkorkad.
Eftersom det rör sig om ett barnsjukhus kan vi anta att ingen av de som behandlas där har arbetat ihop pengarna själv. Föräldrarna är alltså ansvariga för om barnet får vård där eller ej. En bättre jämförelse är således svarta kontra vita barn. Föräldrarna bidrar med DNA och är orsaken till vilken typ av hudfärg ett barn får. Ska vi neka vita barn vård eftersom de inte har tillräckligt med hudpigment?
Att få snabbare vård ska inte bero på hur mycket pengar man har, utan på hur sjuk man är.
Man undrar ju verkligen vad politiker sysslar med i dagsläget, fast det har jag ju undrat sedan valröstningen…
Vård ska man få oavsett om man är rik eller fattig. Hur fort man ska få vård ska inte ha att göra med hur pass mycket pengar man är beredd att lägga ut.
Innan politiker förstår att människor ska ha samma rättigheter då det gäller vård så kommer det aldrig att bli något som ens är i närheten av något bra samhälle. Framför allt inte med sådana idioter som den ovan nämnda.
Och då spelar det fasiken ingen roll om det är politiker eller vanliga nyhetsankare.