Är det kanske så? Att man har en kvot bokstäver tilldelat per dygn. En litterär variant av den biologiska klockan? Jag märker att jag skriver mer sällan på bloggen när jag annars gör det någon annanstans. Och just nu är det ett projekt lokalt på datorn som tär på min kvot. Det blir inte så mycket över till annat.
Det är möjligt att hjärnan tröttnar på att skriva, en skrivkramp kanske inträffar när man inte lyssnar på varningssignalerna utan överskriver sig.
Hoppas att det inte är så. För nu är jag inne i ett flow där det är skönt att skriva. Orden strömmar ut. Tyvärr märker jag att jag blivit alldeles skadad av att ha läst engelska böcker senaste två, tre åren. De svenska orden känns fel, meningarna löjliga. Det är ett otacksamt jobb att skriva svensk fiktion.
Jag letar efter ett förtroende för mitt eget språk, att jag kan känna tillit för mina formuleringar och ordval. Inte blir det bättre av att min hjärna är inställd på de, ack så mycket mer, effektfulla engelska uttrycken. Intalar mig själv just nu att det hela kommer att lossna. Försökte med lösningen att skriva på engelska istället, här får jag istället känslan av otillräcklighet, barnspråket är opassande.
Förbannat vara denna flerspråklighet. Åtminstone just nu.
Självförtroende för språket saknar nog alla som skriver ibland. En del meningar och stycken kan jag skriva om i oändlighet, vissa gånger blir det bättre men oftast tycker jag att den första versionen var bäst i slutändan. Som det här inlägget som jag genast började fixa och trixa i, för att få det perfekt.
Jag försöker ignorera dessa tvångstankar när jag bloggar, där ska tanken bara ut och så får det räcka. Recensioner är värre, speciellt av spel som är så intetsägande, varken bra eller dåliga, så att inspirationen självdör.
Ja det är fan jobbigt att allt skall låta så jävla coolt på engelska och töntigt på svenska. Eller, det är väl svarare att man tycker att det låter bättre som är jobbigt, och dumt.
[...] lat på att skriva saker här på sistone. Jag tror Naseer har en poäng i sin teori om en daglig bokstavskvot, för visst är det så att bloggen får mest kärlek när man inte får nåt övrigt att skriva? [...]