Klokbok efterlyser i ett inlägg en bloggbävning mot antifeminismen. Det är främst Joakim Ramstedts smörja på Newsmill som får honom att tända till, och visst kan jag i övrigt hålla med Klokbok om att man sett en rätt stor feminism-backlash. Och det är för min del så otroligt besynnerligt att jag inte vet hur jag ska bemöta det.
Det är kanske där det ligger. Jag har svårt att se att människor kan ha en annan åsikt när det gäller människors lika värde, tanken har svårt att få fotfäste i min hjärna. Förvisso har jag lärt mig att acceptera att det finns medmänniskor som garderar andra beroende på hudfärg, religion och sexuell läggning. Jag har fortfarande svårt för tanken. Men någonstans har jag analyserat motiven och kan någonstans… förstå? (inte det ord jag är ute efter). Det finns en norm, och folk som bryter mot den kan verka skrämmande till en början.
Vad jag däremot aldrig förstått är antifeminismen. Man föds av en kvinna, lever i en värld där hälften av befolkningen är kvinnor, har kanske till och med syskon av kvinnligt kön. Hur kan man då ens komma på tanken att acceptera ett status quo, eller ännu värre, önska att världen vore mindre jämställd? Det är en inställning som i sanning förbryllar mig. Frågan är ju så mycket större än blått eller rosa. Vi lever i en värld där kvinnor får mindre betalt för samma arbete, en värld där kvinnor får sämre sjukvård för att män har forskat på män och kommit fram till rön anpassade för män, en värld där vi fortfarande förundras över att kvinnor kan nå en maktposition i samhället, en värld där män försöker stänga ute kvinnor just för att de inte är män, en värld där någon anser sig ha rätt att våldta den människa man gift sig med, en värld där kvinnor faktiskt behandlas som en främmande och mindre värd… ras.
Hur kan man egentligen vara något annat än feminist?
Jag märker att jag rabblar här. Och förklaringen till detta har jag redan försökt förklara. Jag förstår helt enkelt inte inställningen antifeminism, och mina försök att komma fram till argument för att övertyga ”den andra sidan” ter sig för mig lika svåra som att försöka övertyga en annan människa om att börja andas. ”Det är ju liksom bra för dig hörru”.
Vad jag har förstått är antifeminismen en motreaktion mot feminismen som ideologi och inte mot jämställdhet i sig, men jag kan ha fel.
Jag har inte läst feministisk teori, men vad jag förstått är huvudpunkterna kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen.
Att vara antifeministisk är att vara emot jämställdhet.
Sen finns det ju flera tolkningar och grenar av den feministiska rörelsen förvisso, fast då kan jag tycka att man kan ha åsikter om dessa utan att behöva vara antifeminist.
Jag tycker att du drar en väldigt enkel slutsats genom att sätta likhetstecken mellan antifeminism och ”ojämställdhet”. Man kan säkert räkna in grupper i antifeminismen som är direkt misogyna men vad jag förstår har rörelsen uppstått för att ifrågasätta vad som upprätthåller förtrycket, inte som ett förnekande av dess existens.
Huruvida könskvotering är diskriminering brukar vara en populär diskussion mellan feminister och antifeminister, och där kan jag tycka mig se hur de här två grupperna skiljer sig åt: Där feministerna anser att könet har betydelse har antifeminister satt individen i fokus. Båda är dock ute efter lika villkor. Detta är naturligtvis en väldigt grov bild av utgångspunkterna och frågan är mer komplex än så.
Såvitt jag förstått så anser antifeminismen att vi inte längre behöver feminism eftersom vi redan har uppnått ett jämställt samhälle. För det har vi väl, amirite?
Föreställningen att feminism har monopol på jämställdhet är lika korkad som föreställningen att kommunism har monopol på rättvisa.
Rikard, tycker du verkligen det? Särskilt arbetsmarknaden är allt annat än jämställd tycker jag mig se.
Patrik, när man inte kan eller vill argumentera brukar Hitler eller kommunismen komma fram. Jag påstod aldrig att feminism har monopol på jämställdhet, men jag anser att antifeminister har egenskapen att skita i jämställdheten i stort.
Therés, jag tror att vi pratar lite förbi varandra. Inte alla antifeminister är (ny)liberaler. Exemplet Joakim Ramstedt på Newsmill visar på en världsbild som jag hoppas att endast en minoritet har.
Naseer,
För att uppfylla dina referenser får jag väl även tillägga: och lika korkat som att ge nazism monopol på nationalism. Så är Hitler också med på ett hörn.
”jag anser att antifeminister har egenskapen att skita i jämställdheten i stort.”
Men nu gjorde du det ju igen – försökte ge feminismen monopol på jämställdhet!
Feminismen, åtminstone i sin svenska variant, är både bakåtriktad och tandlös. Den förespråkar med sina ”död åt familjen”-slagord en politik som genererar ännu fler utsatta ensamstående mammor. Och hur många gånger har vi hört företrädare för svensk feminism på allvar angripa Islams gräsliga kvinnosyn?
Patrik, nu är du inne på queerteori. Och det var aldrig det jag försvarade.
Sen tycker jag att det är oerhört bra att du tar upp religionernas kvinnosyn. Det om något, anser jag, pekar på att feminismen som ideologi fortfarande är nödvändig. Världen är inte Sverige. Vi kan inte sluta vara feminister för att vi tycker att vi ”kommit tillräckligt långt”.
(Som en personlig notis, jag har kritiserat Islams kvinnosyn (med mera) mer än en gång i den här bloggen. Men en bloggare har inte precis någon som helst påverkan på debattklimatet i Sverige :))
Jag är för att alla ska få lika mycket betalat för samma arbete och allt det.
Det jag inte är för är att ledare för diverse partier ska stå och kasta skit på männen, manskatt är ett lysande exempel på idiotisk feminism.
Så i det här lägget har jag svårt att sätta att något endast betyder något. Ge kvinnor högre lön om de gör samma arbete, titta inte ned på kvinnor för att de är kvinnor etc etc. Men varför ska kvinnor helt plötsligt bestämma så mycket mera och kräva av männen saker som de aldrig gjort förrut? Som sätter kvinnan på en ”högre” placering än männen?
Då är det inte jämnställdhet.
Så just detta är oerhört svårt att ta ställning till med tanke på alla nyanser av detta som finns.
Jag har pratat en del med de som har islam som religion. Anledningen till slöjan är inget nedsättande, utan närmare som skydd. Jag fick frågan om jag hade en diamant eller otroligt värdefullt, skulle jag gå omkring med den i det öppna och visa alla? Det är en liknelse som görs.
Sedan finns det olika grader av hur de tolkar Koranen, det är här det blir problem. Det finns ett stort antal tolkningar, men det är endast de tolkningar som vi ser på nyheter och liknande som vi uppmärksammar.
Så det är fortfarande otroligt svårt att ge några som helst klartecken över detta ämne.
Naseer: Gud, nej. Jag är rädd att min sarkasm var lite för dold där. Jag tycker tvärtom det är helt vansinnigt att hävda att vi lever i ett helt jämställd samhälle och det borde inte ta särskilt mycket research för att slå undan en sån idé.
”Feminism” är väl egentligen bara ett ord. Jag har noterat att det kan betyda rätt olika saker i olika länder. Med tanke på hur den utformas i Sverige, så väljer jag solklart att klassificera mig som antifeminist. Det går utmärkt att kombinera med att värna kvinnors lika rätt med männen i samhället, utan att för den skull förneka de skillnader som är av naturen givna, och som kan ge politiska konsekvenser. Låt mig ta ett exempel, hoppas det är ok inom ramen för ämnet.
Typiskt ”feministiskt” verkar t.ex. vara att slå fast att valfriheten skall tas bort vad gäller tidsfördelningen av föräldraledighet, så att den istället alltid fördelas 50/50. En stor andel mammor, ev. majoriteten, ammar – och vill av naturen amma. Därmed stannar de hemma första halvåret med barnet eftersom amning inte går att kombinera med arbete. Det är egentligen bara tiden efter det som kan fördelas. Gäller 50/50 så får ju pappan, i de fall mamman ammar, mycket mer tid att fördela fritt än mamman. Vad är det för rättvisa?
En avslutande fråga med anledning av exemplet. Går det att kalla sig ”feminist” samtidigt som man motsätter sig tvångsmässig likhetsfördelning av föräldraledighetstiden och istället vill ha den frihet vi har idag (där det mesta av tiden får fördelas fritt), trots att det innebär att ca 75% av föräldraledigheten då hamnar hos mamman och 25% hos pappan?
Varje gång man försöker ha en värdig diskussion om feminism dyker de upp, kommentarerna om kvinnans natur och feministers önskan att dominera män. Det är så otroligt tröttsamt. Efter hundrade gången så orkar man helt enkelt inte upplysa den okunniga massan. Jag gör härmed ett sista försök: Simone de Beauvoir. She’s the greek goddess of why don’t you read a fucking book.
Therés,
Din inställning är ett bra exempel på varför jag är anti-feminist.
Människans natur och människans vardag är vad som intresserar mig, inte teorier som svävar högt upp i det blå och beskriver en verklighet som inte finns.
Är jag del av din ”okunniga massa” så får jag väl ta det som en komplimang.
Rikard, jo det där med sarcasm om the internet fick mig att misstolka dig helt.
Patrik, vill du verkligen leva i en värld där okunnighet är en dygd? Om något har det här inlägget fått mig att inse att jag behöver hämta in mer kunskap i ämnet snarare än att konstatera en ”verklighet som inte finns”.
Jag tar gärna länktips för mer info. Då jag har en liten del avklarad men saknar mycket info.
Samtidigt har vi bara den bild av vad som görs och vad för ord handlingarna binds till. Vilket är vad den stora massan kommer att se och reagera på.
Så Therés, du står alltså bakom att mannen ska betala skatt endast för att han är man? Det är inte jämnställdhet om jag säger så.
Samtidigt tycker jag inte att poster på utbildningar/jobb ska ha ex antal kvinnliga platser som måste fyllas upp av kvinnor. Ska man få ett jobb ska man få det för att man passar, inte för att man råkar vara ett visst kön.
Alla ska vara lika mycket värda.
Efter att ha googlat var jag inte nöjd. Därför har jag faktiskt valt att bli analog och beställt ”Det andra könet” av Simone de Beauvoir.
Vidarebildning is the shit.