Jag hade svårt för att släppa Rolf Hillegrens numera ökända uttalande om rättspraxis kring våldtäktsfall. Ni har nog alla läst citatet vid det här laget, men den är värd att upprepa:
”Tar man en kvinna och en man som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, och mannen kör ändå. Visst är det oschysst men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.”
Kritiken lät tacksamt nog inte vänta på sig. Och jag undrade om inte Hillegrens uttalande var en groda som resultat av för mycket alkohol eller liknande. Idag har dock Hillegren försökt ”förklara” sitt uttalande i Aftonbladet. Och nu är det ingen tvekan. Rolf Hillegren är precis det svin man fruktat att han skulle vara. Först menar han att han blivit missförstådd för att sedan utveckla:
”Vad jag menade var ju det fallet där mannen i ett pågående förhållande inte accepterar kvinnans nej samtidigt som hon inte gör minsta motstånd. Där har man ju från visst håll velat att det beteendet ska inrymmas i våldtäktsbegreppet. Man brukar ju säga att ett nej är ett är nej och det kan jag ju i och för sig hålla med om. Det är naturligtvis ett allvarligt brott mot en gentlemannaregel att inte acceptera det. Men det är inte värt två års fängelse.”
WTF?! En våldtäkt är inte en våldtäkt om man inte tar till våld? Och en våldtäkt är ”gentlemannamässigt” tveksamt?
Vad måste en åklagare säga och göra för att få sparken? Vi som medborgare kan i alla fall markera genom att JO-anmäla Rolf Hillegren, något Peter Sunde nu gjort exempelvis.
Tja, sett ur ett etymologiskt perspektiv är det självklart att en våldtäkt inte är en våldtäkt om man inte tar till våld, på samma vis som en käftsmäll inte är en käftsmäll om den inte är en smäll på käften. Men ordet våldtäkt har fått en så stor symbolisk betydelse att vi har kommit att vilja använda det för alla sexuella övergrepp, manifesterat framför allt genom den urholkning av våldtäktsbegreppet som genomfördes med ändringen av 6 kap. BrB den 1 april 2005. Hade vi velat skärpa straffen för olika former av sexuella övergrepp hade vi kunnat göra det – i stället valde vi att utöka våldtäktsbegreppet eftersom benämningen våldtäkt var viktigare än straffet. På köpet får vi gränsdragningsdebatter som den ovannämnda. Den beskrivna handlingen är ett sexuellt övergrepp, ja, men är det självklart en våldtäkt när det inte tagits till våld?
Det är delvis det här som är problemet. Jag kan tycka att juristspråket håller på att tappa förankringen med det allmänna språket.
Våldtäkt är ett ord som som jag tror många synonymiserar med sexuella övergrepp. Vare sig våld är en del av övergreppet eller ej.
Då kan man fråga sig om det är juridiken som borde förnya sitt språkbruk eller samhället?
Jag har svårt att se sexuellt tvång som annat än våldtäkt. På vilket sätt är det bättre till exempel att hota med våld än att bruka våld?
Och så kan man inte minns ta exemplet med att droga ner den andra parten för att sedan utnyttja denne sexuellt. Här behöver inte våld vara inblandat, men är det inte en våldtäkt vi pratar om?
ett monumentalt klantigt uttalande, var det inte nån åklagare som tyckte att man borde gå efter barnmorskor och läkare för nått med tjejer och preventivmedel?
ed: verkar som om Hillegren kanske uttalade sig etymologiskt, eller så kanske han bara är aspie; hurmsomhällst är det givetvis ett uttalande han bör be om ursäkt för offentligt.
sen kan man ju resonera om betydelsen av ordet våld när det kommer till språket Juridiska, kommer ihåg att Zaremba tog upp det i sin artikel-serie ”Rättvisan och Dårarna” ;D