Det här med att det varit obehagligt tyst här på bloggen, det har sina förklaringar. Inte så mycket att jag har skrivkramp eller att jag saknar ämnen att tycka till om, jag har dock känt att det varit på tiden med lite avhållsamhet, kanske för att det händer lite för mycket i nuläget.
Om en vecka, ganska exakt, slutar jag exempelvis konsulta för att ta en anställning på ett litet IT-bolag, jag återvänder tillbaka till mina rötter skulle man kunna säga. Detta är i sig en sak jag ser väldigt mycket fram emot. Att konsulta har sina fördelar, men att lämna ett projekt när det väl rullar är inte ett av dem, man skördar så att säga aldrig frukterna av sitt arbete. Dessutom saknar jag atmosfären av ett tjugotal personer som jobbar mot ett gemensamt mål, den där ”vi mot världen”-känslan som jag kommit att bli beroende av.
Över jul och nyår ska jag och R dessutom spendera tiden ihop för första gången sen sommaren. Sett till detta kan inte tiden gå fort nog. Nu när biljetterna är bokade, pappersarbetet i princip avklarad och bostaden är så gott som ordnad så kan jag sitta och fundera på varför jag fortfarande befinner mig här. Det enda jobbiga kommer att vara det att vi är tvungna att säga adjö till varandra igen, även om jag har ett litet, litet hopp om att slippa detta då vårt återknytningsärende förhoppningsvis ska vara uppklarat till januari. Så länge det finns hopp så finns det liv.
Detta och annat gör att bloggen faktiskt inte är min största prioritet just nu. Dock är det varken så att jag vill döda eller lägga ner min blogg, jag tycker om den och er alldeles för mycket, dessutom gillar jag det faktum att det är en krönika över mina tankar och funderingar som ligger här. För fem år sen valde jag exempelvis att delta i expressens författartävling (de hade tydligen en sådan då), det var dock ett projekt jag aldrig lyckades avsluta.
Nåja, nostalgitrippen åsido, jag kände mig tvungen att upplysa er vänner om läget här. Tro inte att jag glömt er.
Det bästa med Game Dev Story är, nördigt nog, namngivandet av de kreationer jag lyckas få fram under min karriär som studiochef. Särskild stolt är jag nog över min konsol som fick ta det fantastiska namnet The Vengaboy, 
