Archive for allmänt

Naseer | 8 mars, 2011
No comments

Gaikai, spel on demand

Gaikai är en ny tjänst från spelgurun David Perry. Idén är att strömma speldemos till din skärm, utan några installationer eller krångligheter, en perfekt marknadsföringskanal. Om du har stöd för java och flash ska du kunna spela alla spel i världen – konsol eller pc – bara du har en tillräckligt snabb uppkoppling. Det låter som science fiction och min inställning har varit rätt skeptisk. Hur mycket kommer grafiken att vara nedskalad? Hur mycket latency kommer vi att stå ut med? Hur länge får man vänta på att ett spel ska starta?

Sedan förra veckan har vi kunnat få svar på alla våra frågor då Gaikai öppnade upp för publik betatestning. Med spel såsom Mass Effect 2, Dead Space 2 och Spore har de flesta av mina frågor i alla fall blivit besvarade.

Det är aningen konstigt att se Mass Effect 2 starta upp i min webbläsare (och snart även på exempelvis Facebook) utan någon märkbar fördröjning. Men grejen är att det funkar. Latencyn är inte värre än vid andra onlinespel, grafikkvalitén är hyfsad och jag skulle till exempel inte ha några problem med att byta bort extremhögupplösta upplevelser bara jag slapp uppgradera datorn/köpa nya konsoler.

Just Gaikai är ju rätt marknadsföringsfokuserat. Det är speldemos och promotions som är huvudfokus. Konkurenten OnLive däremot är desto mer intressant för mig som gamer. Här är tanken att erbjuda ett obegränsat spelbibliotek för ungefär 10 dollar i månaden. Jag hatar liknelsen, men OnLive försöker vara ett Spotify för spel.

Sett med de ögonen är OnLive mer intressant än Gaikai, men det häftiga med Gaikai är att det fungerar, här och nu. Framtiden i våra webbläsare.

Category: allmänt | Tags: , , , , , , , , ,
Naseer | 26 januari, 2011
No comments

Vart tar tiden vägen?

Vi vaknar klockan sex på morgonen, tar en dusch, äter frukost. Sen blir det jobb och skola. Kommer hem på kvällen. Lagar mat. Äter. Diskar. Tittar på en dubbad turkisk såpa. Gör läxorna och diskuterar dagens och morgondagens lektion. Lägger oss.

Vart tar tiden vägen? Jag vet inte. Men vardagarna är i alla fall proppfyllda.

Under lediga stunder ser vi till att komma ut så mycket som möjligt. Stockholm/Sverige/Norden/Europa. Det är viktigt att inte rota in sig i ett vardagslunk. Det finns så mycket att se och upptäcka.

Inverkan på mina rutiner har det absolut blivit. Jag har inte kollat på en av ”mina” tv-serier på ett par månader nu, inte spelat ett spel på lika länge. Det finns liksom ingen tid. Bloggen har också blivit lidande.

Det är de kortare uppdateringarna jag har tid med. Det är twitter och tumblr. Det får räcka i nuläget.

Livet har ju tagit en ny vändning.

Category: allmänt | Tags: ,
Naseer | 30 november, 2010
2 comments

Att namnge ett spel i Game Dev Story

Det bästa med Game Dev Story är, nördigt nog, namngivandet av de kreationer jag lyckas få fram under min karriär som studiochef. Särskild stolt är jag nog över min konsol som fick ta det fantastiska namnet The Vengaboy, gissa varför liksom.

Minst lika roligt får man anta att jag haft med namngivandet av mina spel. Vad sägs till exempel om spionsimulatorn ”Born Identity 3″, racingspelet ”Handy Brake”, onlinerollspelet ”Blue Oyster” (för övrigt mitt mest sålda med över 45 miljoner exemplar, CODBLOPS, vad är det?), musikspelet ”Flip Off 2″ eller Sims-klonen ”Green Card USA”?

Upptäcker förresten en del obehagliga strömningar från de titlar jag angivet. Jag menar poncho-fps:et ”Tequila Shot” är ju bara dålig humor. Inte blir det bättre med spionrollspelet ”Alpha Alcohol” eller pyramidpusslet ”Sphinx Off”. Min absoluta favorit måste dock ändå vara musikspelet ”Snel Hest Rave” som faktiskt fått två uppföljare.

Sen ska man inte heller underskatta influenserna från populärkulturen med titlar som ”Drive Grumpy”, ”Ninja 4-ever” eller ”I’d hit that 2″ som självklart är ett rörelsekontrollbaserat ninjaspel.

Category: allmänt | Tags: , ,
Naseer | 28 november, 2010
3 comments

Abstinence is my choice

Det här med att det varit obehagligt tyst här på bloggen, det har sina förklaringar. Inte så mycket att jag har skrivkramp eller att jag saknar ämnen att tycka till om, jag har dock känt att det varit på tiden med lite avhållsamhet, kanske för att det händer lite för mycket i nuläget.

Om en vecka, ganska exakt, slutar jag exempelvis konsulta för att ta en anställning på ett litet IT-bolag, jag återvänder tillbaka till mina rötter skulle man kunna säga. Detta är i sig en sak jag ser väldigt mycket fram emot. Att konsulta har sina fördelar, men att lämna ett projekt när det väl rullar är inte ett av dem, man skördar så att säga aldrig frukterna av sitt arbete. Dessutom saknar jag atmosfären av ett tjugotal personer som jobbar mot ett gemensamt mål, den där ”vi mot världen”-känslan som jag kommit att bli beroende av.

Över jul och nyår ska jag och R dessutom spendera tiden ihop för första gången sen sommaren. Sett till detta kan inte tiden gå fort nog. Nu när biljetterna är bokade, pappersarbetet i princip avklarad och bostaden är så gott som ordnad så kan jag sitta och fundera på varför jag fortfarande befinner mig här. Det enda jobbiga kommer att vara det att vi är tvungna att säga adjö till varandra igen, även om jag har ett litet, litet hopp om att slippa detta då vårt återknytningsärende förhoppningsvis ska vara uppklarat till januari. Så länge det finns hopp så finns det liv.

Detta och annat gör att bloggen faktiskt inte är min största prioritet just nu. Dock är det varken så att jag vill döda eller lägga ner min blogg, jag tycker om den och er alldeles för mycket, dessutom gillar jag det faktum att det är en krönika över mina tankar och funderingar som ligger här. För fem år sen valde jag exempelvis att delta i expressens författartävling (de hade tydligen en sådan då), det var dock ett projekt jag aldrig lyckades avsluta.

Nåja, nostalgitrippen åsido, jag kände mig tvungen att upplysa er vänner om läget här. Tro inte att jag glömt er.

Category: allmänt | Tags: , ,
Naseer | 11 november, 2010
No comments

Tron Legacy, för Daft Punks skull

Tron Legacy är en film jag länge varit skeptisk till. Tron är ju en klassiker, och även om den inte är överdrivet bra så myser jag gärna över rullen en trött söndag. Det här med en uppföljare till en film som redan gjort sitt kändes inte helt klockrent. Det gör det fortfarande inte. Inget i de trailers som hittills har släppts har fått mig på kroken. Till och med den stora snackisen om en föryngrad Jeff Bridges är ju faktiskt bara ännu ett exempel av uncanny valley, någonting som man som gamer definitivt upplevt förut. Nej, årets stora julfilm skulle för min del bara vara en besvikelse.

Om det inte vore för musiken. För oj vad många gånger jag har haft den första trailern på repeat i en minimerad webbläsare. För där, vid 1:10 kickar Daft Punk in. De är tillbaka, och i vilken form sen! Det känns konstigt att skriva detta, men det är mycket möjligt att jag tänker gå och se Tron Legacy enbart tack vare musiken, och det tillhörande musiksläppet blir säkert mitt första skivköp på fem år – för det var ju då jag köpte Human after all av Daft Punk.

Någonstans får jag också tro att Daft Punk inte hade satt så mycket kreativitet, kraft och resurser på Tron Legacy om de inte trott på filmen. I slutändan kanske helheten blir bra ändå.

Disney har nu varit medvetna om Daft Punks dragningskraft och faktiskt lockat med den musikbaserade teasern Derezzed, detta har dock inte hindrat promomaterialet från att läcka ut.

Category: allmänt | Tags: , , , ,
Naseer | 29 oktober, 2010
No comments

It’s the waiting that gets you

Fyra månader senare och vi hade gjort det på annat sätt om vi vetat. Exakt hur vet jag inte, men att vänta intensivt i fyra månader – and counting, det tär på en, det tär på oss båda. Att bo tillsammans under samma tak, till och med det går att krångla till.

Vi visste att vi skulle få vänta på varandra, men inte att det skulle dröja så länge och framför allt inte att det skulle kännas så här.

Det finns också en oförståelse bland myndigheter om hur verkligen ser ut utöver den humana faktorn. Vet Migrationsverket vad det innebär att Irak stått utan en regering i åtta månader? Har Migrationsverket koll på visumkraven för irakiska medborgare som vill till Syrien? Känner Migrationsverket till irakiernas situation i Syrien när de väl är där?

Frustrationen är värre än om den bara gällt väntan, det är byråkratin där borta och här som gör oss, mig, till svarslösa och hjälplösa varelser. Det är sånt som jag har oerhört svårt att hantera, jag gillar inte att känna mig maktlös. Staten ska ju finnas för människan och inte tvärtom. Ska det vara så jävla svårt? Det är en fråga jag levt med i fyra månader nu.

Vår rekommendation till alla vi känner just nu är gift er inte i Irak om ni vill leva senare i utlandet. Vägen tills detta ordnat sig är full av krånglande myndigheter, problemlösning och sömnlösa nätter. Jag har allvarliga tankar på att finna en projektanställning i Mellanöstern om det här inte löser sig snabbt nog. Jag har väldigt mycket tålamod, men det finns banne mig gränser.

Nu kommer jul- och nyårshelgen relativt snart, det kan kanske lugna ner oss båda tillräckligt i väntan på byråkratin. Men just nu känner jag att här är bara fel. Hade R inte varit irakier så hade hon åtminstone fått besöksvisum, men till och med den vägen är stängd för oss. Att man skiljer på folk och folk i det här fallet verkar dock vara praxis. Det är ju inte precis så att vi har dolda avsikter, vi vill ju leva tillsammans här i Sverige. Detta omöjliggör ett visum, men ett familjeanknytningsärende går bra. Makes sense endast bland byråkrater antar jag.

På söndag går vi här i Sverige över till vintertid, det innebär en tidsskillnad på två timmar. Bara en sådan sak påverkar oss mer än vad man skulle kunna tro. Och det enda jag kan göra åt det är att vänta.

Category: allmänt | Tags: , ,
Naseer | 27 oktober, 2010
3 comments

Facebook-evenemang i din iPhone-kalender

Facebook-evenemangen har blivit lite av den nya uppslagstavlan, det bjuds till fester och evenemang hit och dit och ”alla” verkar använda sig av funktionen för att få med sina vänner på diverse datum. Samtidigt har iPhone blivit lite av vars man egendom. Skulle det inte vara trevligt om man kunde para ihop facebook-evenemangen med iPhone-kalendern? Jovisst, och det kan man. Med mer eller mindre krångliga lösningar.

De flesta verkar föredra omvägen via tredjepartsapplikationer som google eller fbcal, men visste du att iPhones kalenderinställningar enbart är fullt tillräckligt?

Så här gör du för att kombinera facebook-evenemangen med din iPhone-kalender:

1. Gå till http://www.facebook.com/ med din iPhone och välj att visa ”Full site” i footern.
2. Klicka på ”Evenemang”.
2. Klicka på ”Exportera evenemang”.
3. Kopiera/spara/skriv ner länken i fönstret som öppnas.
4. Gå till ”Inställningar” på din iPhone.
5. Välj ”Epost, kontakter, kalendrar”.
6. Tryck på ”Lägg till konto…”
7. Välj ”Annat”.
8. Välj ”Lägg till prenumerad kalender”.
9. Klistra in den adress du hämtade vid punkt 3, evenemang-länken alltså och låt servern synka.
10. Skriv in ditt facebook-användarnamn och lösenord och tryck på Klar.

Nu har du parat ihop facebook-evenemangen med iPhone-kalendern. Öppna kalendern och du kommer att märka att din iPhone kommer att koppla upp sig för att hämta hem kalenderdata från facebook-servern. Efter några sekunder är integrationen färdig och klar.

Svårare än så är det inte att få till facebook-evenemangen i din iPhone-kalender, men det borde absolut vara enklare.

Category: allmänt | Tags: , ,
Naseer | 26 oktober, 2010
2 comments

Jackson Pollocks first person shooter: WHITE

Om Jackson Pollock hade gjort ett spel så hade det inte alls sett ut, betett sig eller varit som WHITE. Faktum är att kan vara både lite fascinerad och rädd för vad Pollock hade kunnat skapa om han fått fria händer i spelform. WHITE är dock ett spel som definitivt tagit inspiration av Jackson Pollocks lekfulla och slumpmässiga tavelkonst. Spelet, som är skapat av ett gäng designstudenter på den franska skolan ENJIM, utspelar sig på en blank tavelduk befolkad av små färglada monster ur Pixar-skolan, och dig i egen hög person.

I och med att det här är en förstapersonsskjutare är du beväpnad och jäkligt arg, ditt uppdrag går ut på att spränga, skjuta, förblöda och strategiskt utplacera monster strax innan du gör slut på deras liv, för att, som spelet säger ”fragga, måla och dela” dig till framgång.

Till din hjälp har du olika verktyg. Exempelvis en hagelbössa som splattrar ut dina mål vid en träff, en granat som skapar våta fläcker, finkalibrig ammunition som gör att dina mål flyr undan blödande, en magnet att placera din måltavlor där du önskar och slutligen ett lockbete för den där ordentliga färgexplosionen. Mixen av typisk first person shooter-material och färglära skapar en väldigt udda upplevelse.

WHITE är ett sådant där spel som är svårt att placera och motivera. Varför liksom? Tacka nej till ett gratis, underhållande och kreativitetsfrämjande spel tänker jag dock inte göra, och det borde inte du heller.

Ladda ner WHITE gratis här. Sätt sedan igång med att skapa ditt eget mästerverk.

Category: allmänt | Tags: , , , ,
Naseer | 19 oktober, 2010
2 comments

Game dev story

Med bra spel pratas det alltid om det där lilla extra. Puffen magi som förvandlar bra spel till toppenditon. Jag är osäker på vad denna ingrediens består av, men kärt barn har många namn. Polish, balansering, målgruppsanpassning och inte minst ovan nämnda magi.

Game dev story är ett spel som har DET. Konceptet har gjorts många gånger, ett simuleringsspel för en casualpublik, den här gången med ett spelutvecklingstema. Du driver din egen spelstudio och utvecklar spel genom att välja plattform, genre, tema och utvecklingsteam (inhouse eller konsulter). Grafiken är inte vidare snygg, men 16-bitar-charmig. Musiken är en enerverande evighetsmaskin. Det finns problem med balanseringen av inkomsterna, jag kan tycka att licenskostnaderna för att kunna utveckla spel till nya konsoler skenar iväg för mycket och de små avbrotten i form av en spelmässa och en prisutdelningsgala är gimmicker som jag hade kunnat klara mig utan.

Ändå kan jag inte sluta spela Game dev story. Spelet har DET. Jag går på illusionen om att jag driver en spelstudio, att mina val är avgörande för min studios överlevnad. Jag blir löjligt glad av bra säljsiffror och uppskattar de fanmail studion får in. Game dev story suger liksom in mig i dess lilla värld och vägrar att släppa mig. Det är ett tecken på bra spelutveckling.

Som om det inte räckte är spelet dessutom fullt av blinkningar och hyllningar till spelbranschen. Du anställer Stephen Jobson och Gilly Bates och du utvecklar spel till Sonny PlayStatus och Senga Uranus. Nörderiet har inga gränser och det är lätt att tycka om ett sådant spel.

Game dev story finns på Apple appstore, du borde köpa det och njuta av kanske det mest meningsfulla spelet till iPhone. Någonstans är det till och med bättre än Angry Birds.

Tack till Bitspeak och Megastorm för övrigt för tipset, hade aldrig hittat Game dev story utan er.

Category: allmänt | Tags: , , ,
Naseer | 14 oktober, 2010
One comment

Spelrecensioner, konsument- eller kulturjournalistik?

Det är en uråldrig diskussion inom speljournalistiken, borde spelrecensioner vara ren konsumentupplysning, eller ska vi istället dra till med kritisk kulturjournalistik? Någonstans blev det faktiskt aldrig någon debatt inom spelmedia – efter New Game Journalisms intåg var det givet bland Sveriges spelredaktörer att man skulle göra kulturjournalistik. Och inte att undra på. Kulturjournalistik är bättre, roligare och mer tankeväckande – både för läsaren samt skribenten. Alla vinner på att skippa torr konsumentjournalistik. Det ansåg de flesta av oss. Men nu har speljournalistiken drabbat samman med mainstream-media, och frågan har kommit upp på tal igen.

Egentligen är debatten i ”gammalmedia” inte ny. Sam Sundberg lyckades irritera SvD:s gamer-läsare med sin recension av Gears of War 2 och Tove Bengtsson upprepade samma bragd med sin recension av God of War III. Debatten har dock särskilt de senaste dagarna tagit fart, och det i samband med recensionerna av det kontroversiella Medal of Honor. Först ut var Aftonbladets Petter Ottsjö som sågade Medal of Honor på grund av dess premisser; kriget och skildringen av det. Med citat såsom ”‘Medal of honor‘ avhumaniserar fienden, undviker geopolitisk bakgrund, ger inga svar på varför soldaterna är där.” dröjde det inte länge förrän kommentarsfältet tog fart. Spel skulle vara spel och endast recenseras som sådana, kulturjournalistiken hörde hemma på kultursidorna hette det.

På SvD är tonen likadan. Här får spelet 3/6 i betyg mest på grund av att det är tekniskt skickligt. ”Men med den politiska och etiska kontroversen i bakhuvudet är det svårt att njuta av spelet.” Skriver Tove Bengtsson. Inte heller här är kommentatorerna nådiga. Någon skriver att recensionen har fel fokus, det är spelglädjen, effekterna, längden på spelet som ska recenseras och inte politiken. Med andra ord, konsumentjournalistik, inte kulturditot.

Utmaningen för gammalmedias spelredaktioner ligger i att förklara för läsarna att det är just kulturjournalistik man håller på med, spelen behandlas på samma sätt som skivor, böcker och filmer. Och det går inte att poängtera detta tillräckligt noga, för det är först hos mainstream-media man har chansen att övertyga icke-gamers om spelmediets relevans. Jag hoppas att spelredaktionerna är redo att anta denna utmaning.

Category: allmänt | Tags: , , , , , , , ,
« Older Entries   Recent Entries »