Vi landar, touchdown, klockan 8 på morgonen. I säkert det farligaste området i hela Bagdad. Säkerhetsrutinerna är omfattande, personalen i majoritet utländsk, någon privat vaktfirma. En sanktionerad taxi kör oss till ett torg där min kusin plockar upp oss. Det är första dagen i Bagdad, jag har inte sovit på över ett dygn, min hjärna är seg.

Det låter säkert sliskigt, men jag känner mig lika hemma som om jag hade åkt till Bjärnum.

Resten av dagen möter jag trettiotalet släktingar, det är oerhört roligt och intensivt, jag känner mig hemma inom en timme, det är så mycket kärlek att det är som att jag aldrig varit borta. Jag minns ingen av mina fastrar och farbröder från min barndom, en detalj som inte spelar någon som helst roll, jag vet vilka de här människorna är, de är min familj. Jag kämpar till klockan elva på kvällen, efter att ha varit vaken i 36 timmar samarbetar inte kroppen längre, ögonlocken stänger sig själva. Jag somnar.

De följande dagarna fylls av upptäckter. Vi åker runt i Bagdad, tar oss en promenad i Karrada och al-Mansour, ser huset där jag växte upp, ser hus där mina föräldrar växt upp. Varje kväll är en festmåltid med tillhörande alkohol, samtal, skratt och glädje. Det här mitt i en period av förberedelse till den religiösa högtiden Aashura. Jag tänker inte så mycket på säkerhetsläget, det här är ju Bagdad, har man sett det på film eller i nyhetssammanhang så borde man vara livrädd. Istället sitter jag och tar en drink med släkt och vänner när det utanför dörren förbereds en religiös sorghögtid som borde anses vara rena terroristmagneten.

Jag hör inte någon skottlossning eller sprängning över huvud taget. På nyheterna kan man höra om något enstaka attentat, inget märkvärdigt dock, och Bagdad är ju ändå 50 km² stort, skulle jag ha oturen att träffa på ett terrordåd bland alla dessa odds så kan jag lika gärna bli miljonär på lotto.

Jag hinner fira jul, på gatorna säljs julgranar och plasttomtar blåses upp. Den muslimska majoriteten kanske inte firar jul, men det är ju kul att pynta en gran, att sätta upp ljusslingor och att ha en anledning att äta gott.

Om dagen varierar temperaturen mellan 20-22 grader i skuggan. På natten kan jag gå ut utan jacka och bara känna en skön kyla som inte räcker för att få mig att frysa. Det är närmast en semester jag åkt iväg på. Problemet är att jag inte kan sola eller slappa i t-shirt, enligt lokalbefolkningen råder vinter, och jag ska kanske inte dra till mig uppmärksamhet genom att påstå motsatsen.

I nästa del kommer jag att skriva om Aashura, nyårsfirande och ett bombdåd att rycka med axlarna åt. Tills dess kan ni kolla på några bilder familjen tog i Bagdad. Det blev inte så många som jag önskat, det här med att dra till sig uppmärksamhet igen, men kanske nästa gång.

Permalänk | 3 kommentarer

Them guys in Solna har a lot of balls uppenbarligen.

Permalänk | 1 kommentar

Människor som Chris McVeigh vill jag gärna träffa, bjuda på middag, och ha ett långt samtal med som varar till klockan fem på morgonen då alla ställen stänger. Jag kan förvisso få mina fnattidéer ibland. Som att käka upp en hatt. Men mina idéer är bara så väldigt, väldigt futtiga när man jämför med andra galna genier.

Som Chris McVeigh för att ta ett exempel. Fotografen som bestämde sig för att kombinera Star Wars med jordekorrar till, vad måste beskrivas som, en episk bildserie.

Låt dig hänföras och kom tillbaka.

Det är så fantastiskt roligt och glädjefyllt. Och så respektinjagande galet att jag måste bocka och buga. Jag behöver mer crazy genes, det är bara att inse fakta och kapitulera.

Uppdatering: Och här kommer en länk till Chirs McVeighs flickr-sida dessutom.

Permalänk | Skriv en kommentar

Idag var DICE-kontoret i det närmaste tomt. Passade därför på att fotografera mig genom landskapet. Jag är fascinerad över DICEs kontor, den är alldeles egen, väldigt anpassad. Det är inte ofta en hyresgäst får sådana friheter. Men friheten betalar sig, kontoret har blivit prisbelönt till och med.

När man jobbar väldigt kreativt är det bara naturligt att arbetsmiljön också ska vara det. It makes sense, när man tänker efter.

Jag har sparat alla tagna bilder i ett flickr-set, bläddra i kronologisk ordning om du vill fÃ¥ en känsla av ”djupet”.

Permalänk | 5 kommentarer

Jag stör mig fruktansvärt på det sätt jag beskärt den här bilden. Jag föreställer mig själv som att jag står där med munnen vidöppen, ögonen bakåtrullade som om jag vore drogad, väntande på att nån fluga ska flyga in i min hals och lägga ägg.

Men så är det inte alls alltså. Faktum är jag tittar uppåt för att undvika den fruktansvärt jobbiga blixten. Dessutom är min mun stängd och jag såg rätt sammanbiten och arg ut. Det var därför jag valde att beskära bort halva bilden, för arg är jag ju inte.

Istället får jag fram en bild där jag verkar vara helt borta. Out of it.

Alla bilder jag är på blir inte alltid en katastrof, men när det väl går fel så gör det det ordentligt. På körkortet ser det ut som att jag biter på min underläpp lite sexigt, som om att jag flörtar med fotografen. Det är också en klassiker.

Permalänk | 6 kommentarer

Hittade bland annat den här härligheten under våra vandringar:

Mer fotografier går att hitta i det här setet, en bonusbild där jag poserar som aristokrat bredvid trucken ovan är grädde på moset.

Permalänk | Skriv en kommentar

Jag gillar att ta en latte med extra mjölk – det gäller bara att hitta den osynliga knappen först.

Permalänk | 2 kommentarer

• Choklad Kina kaka
• Gifflar Kanel
• Plastkasse 20 liter
• Spagetti köttfärs
• White Fresh Peppermint
• Äpplejuice

Ta fram en hundralapp och ge till kassörskan. Hon kommer att anmärka på din shoppingskicklighet. Då svarar du med en självsäker röst.

- Jag vet.

Permalänk | 2 kommentarer

Det finns ett helt set hos flickr. Men här följer även ett litet smakprov.

För fler bilder, klicka här.

Permalänk | 1 kommentar

Permalänk | Skriv en kommentar