Se till vänster, där går en arab

När spel blir film, eller när film blir spel brukar resultatet för det mesta innebära problem. Förvånande nog brukar böcker som filmatiseras bli rätt bra – aldrig bättre än boken förvisso, men rätt okej ändå.

Hur är det då med spel som blir böcker? Fenomenet är inte nytt, det finns allt från fanfiction till officiella böcker. Halo-böckerna är ett exempel på det senare, här har Microsoft^[1] gett författarna Eric Nylund och William Dietz uppdraget att skriva ett antal romaner som utspelar sig i Halo-universet. Jag har läst samlingstrilogin med de tre första böckerna.

Halo: The Fall Of Reach är den första boken i serien. Skriven av Eric Nylund försöker den lägga en grund för Halo-mytologin. Här får man reda på hur kriget mellan människor och Covenant kom till, man får läsa om supersoldatprogrammet Spartan och så finns det en hel del om Halo-seriens protagonist Master Chief. Godis för den som gillar Halo och är intresserad av att veta mer. Tyvärr är språket i boken ett av de tråkigaste jag någonsin läst. Nylund känns oerhört begränsad i sitt berättande och bildspråk. Det militära tonfallet är töntigt och det känns som att man aldrig kommer nånvart i sin läsning. Förvisso är informationen intressant retrospektivt, men den presenteras med en seg metod att man till slut gärna lägger boken ifrån sig för att inte återkomma.

Bättre ställt är det med William Dietz’ Halo: The Flood. Boken är baserad på spelet Halo: Combat Evolved och handlingen är precis densamma för den som spelat spelet. Eric Nylund vägrade att skriva boken eftersom historien redan var berättad, därför fick Dietz hoppa in med en väldigt välbehövlig frisk fläkt. Här pratar vi nämligen om en sci-fi roman som man faktiskt står ut med. William Dietz språk är nyanserat, spännande och underhållande. I och med att handlingen redan ligger färdig framför honom tar sig Dietz frihet att måla upp persongallerier och beskriva känslor – det ger liv åt ett annars livlöst univers. Många väljer att hoppa över The Flood eftersom de redan vet vad som hända skall när de ändå spelat spelet, detta är ett misstag. The Flood är en roman värd sin lästid, Dietz är en bättre författare än Nylund.

Detta är antagligen någonting Eric Nylund varit medveten om när han satt igång med den tredje boken i serien, Halo: First Strike. Här har uppdraget varit att koppla samman handlingen i första spelet med det andra spelet Halo 2. Nu är plötsligt bildspråket mycket mer levande och klart inspirerat av Dietz verk. Det är precis som att Nylund kommit på att man faktiskt kan ta risker och vågat göra Halo-universet till något eget. Det verkar även som att författaren fått mer fria händer. Han har presenterats för punkt A och punkt B, sträckan däremellan är han fri att rita upp. Om än inte lika tajt som The Flood lyckas First Strike ändå fängsla i vissa kapitel, läsningen blir njutsam även om den aldrig blir särskild avancerad. En underhållande roman breder vägen för Halo 2.

Alla tre böcker går att hitta samlade i en box med ISBN 0345473043. Förvänta dig ingen välvande läsning, men väl popcorn, och det vet vi redan är gott.

En fjärde bok finns att läsa, Halo: Ghosts of Onyx är dess namn och jag har inte hunnit ta mig an den än. Förhandssnacket är dock att den är sämre än trilogin och det låter knappast uppmuntrande.

1. Och spelutvecklaren Bungie antar jag [↩]