Tag Archive for demokraterna

Barack H. Obama

Jag vet egentligen inte om det spelar någon roll. USA har en förmåga att agera som inget hänt, oavsett president. Ändå känner jag en glädje över att Obama nu blivit USA:s 44:e president.

För det första tror jag att valet av Obama sänder en klar signal, inte bara i landet, utan även utanför gränserna, om att hudfärg aldrig borde vara huvudfrågan. En person ska bedömmas för den hon är, aldrig för hur hon ser ut. För det andra är jag oerhört glad att Sarah Palin aldrig fick någon chans att göra riktig skada. Har vi tur kommer hon att få äta upp skulden för McCains förlust, har vi tur är hon numera bränd som presidentkandidat för all framtid.

Nu påbörjar Barack Obama sitt ämbete i ett land kört i botten. Jag tror inte att det är möjligt att ha ett sämre utgångsläge. Det kan tala för Obamas ”Change”-mantra. Det är svårt att ändra ett land som ser sig självt som framgångsrikt, men definitivt enklare när man ligger vid botten och inte kan komma ner i en djupare svacka.

De kommande fyra åren blir intressanta att bevittna. Pessimisten i mig säger att det blir buisness as usual. Men jag blir gladligen överraskad. Det var länge sen någon president i USA gjorde något oväntat.

Samtidigt tror jag att Obamas storartade vinst tyvärr kommer att försämra utsikterna för Hillary Clinton. Det är inte omöjligt att Obama kommer att sitta i åtta år som president. Och 2012 är Clinton 65 år gammal. Åldersfrågan kommer troligtvis att spöka igen. Det man kan hoppas på är att någon annan driven kvinna ska ta över facklan.

Valet av Barack Obama visar ett (till större delen) mognat USA som kommit över rasfrågan, säkerligen mest tack vare den unga generationen röstare. Nästa utmaning blir en jämställdhetskamp. Här hoppas jag och tror att den unga generationen är lika öppen.

Slutligen tycker jag att USA har sänt en signal om att det faktiskt finns alternativ till medelålders, vita män. Vi har ju fått prova på dessa i en alldeles för lång tid. Nu är tiden för förändring kanske här.

Helylle-McCain

Det här är bilden som återställt lite av McCains sneda gloria. Republikanernas smutskastning har ju annars varit så smutsig att även de härdade amerikanska väljarna ryggat tillbaka. Obama ska ju ha umgåtts med terrorister, varit muslim i smyg, pratat med intellektuella, velat göra en socialistisk (läs kommunistisk) stat av USA, inte varit en riktig amerikan (född i Hawaii) och kanske värst av allt tillåtit sig arrogansen att visa sig med en mörk hudfärg – utomhus.

Droppen rann dock över bägaren under ett möte i Minnesota. En kvinna i publiken fick nämligen tag på en mikrofon och hade fräckheten att kalla Obama för arab. En sådan attack kunde inte ens McCain stå ut med. Han tog tillbaka mikrofonen och försvarade Obama med orden:

”No, ma’am. He’s a decent family man [and] citizen that I just happen to have disagreements with on fundamental issues and that’s what this campaign’s all about. He’s not [an Arab].”

Det är så skönt att se. Till och med McCain vägrar att sjunka så långt. Obama är ingen arab. Herregud människor, han är faktiskt en hederlig familjfar…

Om ett par dagar lär vi se samma amerikanska kvinna på en tv-show med tårarna rinnande och frågan ”varför hatar de oss så mycket?” Jo, kanske för att ni hatar dem lika mycket.

Huffington Posts Hanna Ingber Win tar upp frågan i ett bra inlägg. Man mår allt lite bättre av att se att det finns tänkande människor kvar i landet. Även under valtider.

Demokraterna tar över

Idag blir det liv i den amerikanska kongressen, det är nämligen dags för demokraterna att ta över majoriteten i båda representanthuset och senaten. Många tror på förändringar inom den amerikanska politiska agendan – själv är jag inte lika säker – av olika anledningar.

Bushs inrikes- och utrikespolitiska röra kommer nu att hamna på demokraternas rygg. Där de tidigare hade lätt för att uttala sig utan att kunna agera måste de nu leva med den verklighet som Bush-regeringen skapat. Republikanernas sociala reformer har drabbat USA:s befolkning hårt, att återställa balansen skulle kräva skattehöjningar och det om något är väldigt impopulärt inom alla väljargrupper. Vidare ligger den amerikanska ekonomin i spillror med enorma underskott och ännu större lån. USA idag är beroende av sådana stater som Kina och Saudiarabien, att bryta det beroendet lär inte bli det lättaste. Att USA misslyckats med sin utrikespolitik är ett faktum, man har grävt sig in i en grop och glömt att fästa ett rep vid toppen. Allt detta måste demokraterna ta hänsyn till – och mycket mer – den nya kongressen är lika bakbunden som dess föregångare.

Vilket för oss vidare till lobbyisterna. Demokraterna har måhända tagit över kongressen, men sen när har amerikansk politik handlat om politiker? De som ställer och styr är lobbyistgrupperna och dessa är fortfarande de samma som lobbade igår som de gör idag. Under styret Bush har de här grupperna haft en period av enorma framgångar, det är ingenting de tänker ge upp bara för att majoritetsledaren nu heter Nancy Pelosi.

Demokraterna och republikanerna är olika sidor av samma mynt. Partierna har försökt distansera sig från varandra otaliga gånger men har egentligen alltid enats om de stora frågorna. Där partierna skiljer sig åt handlar det om ämnen så små att de inte påverkar omvärlden vare sig i ena riktningen eller den andra.

Demokraterna tar över, men den som förväntar sig en frisk fläkt har en hel del besvikelser att se fram emot. När tv-kamerorna väl slås på kommer ”God bless America” alltid att höras från talarens läppar, vare sig denna är republikan eller demokrat.