Det förvånar mig än idag hur mycket spelrecensioner påverkar gamers, utvecklare och framför allt utgivare. Läser Edges artikel om Metacritic (nu på nätet) och kommer på mig själv att skaka på huvudet.
Visste ni att Metacritic redigeras av en enda man? Marc Doyle. Och att han har ett eget godtyckligt system för vilka publikationer som ska få sätta medelvärdet för ett visst spel? Det är helt otroligt att sajten lyckats få det genomslag det fått när konkurrenten Gamerankings åtminstone försöker ge ett genomsnittligt betyg baserad på alla inkomna recensionsbetyg.
Faktum är att det blir ännu sjukare. Det är förmodligen känt att EA:s John Riccitiello baserar sina affärsstrategier på Metacritic-poängen, än värre är att Activision genomfört en studie som visar att spel på ett genomsnitt runt 70/100 i betyg säljer bättre än spel som har ett genomsnittligt betyg på över 90/100.
Nu är ju betygen redan så subjektiva som de faktiskt är. Till råga på det sitter alltså utgivare och baserar sina strategier på ett subjektivt medelvärde från metacritic, som de bara kan gissa sig till, för att på så sätt försöka få till en hint om försäljningssiffror.
God damn. Hur länge dröjer det tills en utgivare går ut till en utvecklare och kräver lite sämre kontroll, lite glitchar i grafiken och kanske nån systemkrasch här och där så att ett spel inte får mer än 80 i betyg?
Och nu ska vi inte ens nämna det faktum att det finns krafter i spelbranschen som försöker basera bonusutbetalningar på metacritic-poäng…
Det sliter faktiskt på både fritiden, plånboken, lunchrasterna och livet i allmänhet att försöka hänga med i spelbranschen och att låta sig influeras av dess systerbranscher.
