Dokumentären måste verkligen ha gjort ett intryck hos mig. Idag var jag och spontanhandlade böcker, och vad ser jag om inte pocketen ”Brev till samhället” där i hyllan? Kan självklart inte låta bli att genomföra ett köp. Och visst är breven underhållande, men desto mer är (vissa) av svaren.

När Ericson erbjuder sig att dyka upp hos Greiff Industrimiljö den 28 februari klockan 10.00 med ett antal personer från Sudan för att grilla, som en del av ett integrationsprojekt, luktar svaret från företaget bokstavligt talat (höhöhö, see what I did there?) panik.

Kanske ännu roligare blir det när Ericson skriver ett brev till en maskeraduthyrningsfirma. Svaret här blir smått genialiska ”Ditt påstående att ‘det är skadligt att byta utseende’ måste kunna ifrågasättas av många olika yrkesgrupper. Se präster t e x, brandmän, artister, mormoner, Klu klux klan, raden är lång.”

Yrkesgruppen Klu klux klan! Hahaha. Fantastiskt.

Nackdelen med ”Brev till samhället” är annars en misstanke att boken i sig inte fungerar utan rätt sammanhang. Jag tycker att den är fantastiskt rolig för att jag förstått vem Eric Ericson är och varför han gör det han gör. Dokumentären ger mig en bas som jag kan luta mig tillbaka mot. Men att läsa boken utan någon som helst koppling? Jag är tveksam till om det verkligen fungerar.

Permalänk | 6 kommentarer