Se till vänster, där går en arab

Jo alltså. Jag har laddat ner OneSwarm. Det nya Fildelningsprogrammet med stort F, uppenbarligen. För att komma igång på riktigt måste man ha vänner, det påminner mig om gamla DC++, programmet som jag konstant misslyckades med eftersom jag aldrig kom in på några bra hubbar.

Så, frågan är nu om du har OneSwarm? Wanna be friends? Jag går under mitt urgamla nick, Ainudil.

Och för att göra ett kort inlägg långt. Jag har verkligen börjat uppskatta The Escapists nya serie Unskippable. Humorn i att kommentera långa intron funkar förvånansvärt väl, om man är lagd åt det hållet. Det senaste avsnittet är inbäddat nedan:

- Can good and evil be confused?
- Yes… if you’re stupid.

Hehe.

Sam Sundberg var väl inte överväldigande glad över att boken han medförfattat hamnat på The Pirate Bay, men med tanke på temat var det ganska givet att det skulle hända. Och lite förvånad kan jag känna mig när jag ser att Sundberg är aningen besviken, för tonen i boken skulle faktiskt tolkas till fördel för motsatsen. ”Piraterna. De svenska fildelarna som plundrade Hollywood” är en närmast odelad positiv skildring av piratscenen.

Personligen har jag en väldigt splittrad syn på piraterna. Ett flertal uppdrag hos spelutvecklare har gett mig en förstahandsupplevelse av hur det kan vara när något stjäl ens hårda arbete mitt framför ögonen på en. Inte för att jag inte fildelar, jag har bara blivit väldigt selektiv. Det är mest tv-serier det handlar om när jag kickar upp uTorrent.

Nåja, tillbaka till boken. Det går inte att komma bort från det faktum att kampen är väldigt underhållande skildrad. Man går tillbaka till rötterna i upphovsrättskampen mot slutet av 1800-talet fram till Stockholm hösten 2008. Pedagogiskt förklarar man exakt vad problemet handlar om, och intrycket man får i boken är att upphovsrättsbolagen är ett gäng lallande idioter som trampar i klaveret gång på gång. Som det trycks på i boken: hur kämpar man egentligen mot någonting som är gratis när alternativet inte bara är dyrare, utan dessutom sämre? Trots detta fortsätter upphovsrättshavarna trampa i samma spår.

Och här är det någonting som jag verkligen saknar i ”Piraterna. De svenska fildelarna som plundrade Hollywood”. Det finns alldeles för få intervjuer med upphovsrättsindustrin. När boken är ett enda stort karaktärsmord på deras arbete, vill man då inte veta varför de envist fortsätter med sin lönlösa kamp? Jag hade gärna sett ett par kapitel tillägnade den andra sidan – och att som i boken låta Henrik Pontén och Monique Wadstedt komma till tals är alldeles för otillräckligt. De är sådana små spelare i kampen att det är skrattretande.

Liksom Nicklas Lundblad på SvD kan jag dessutom sakna att höra från själva upphovsmännen. Vad tycker de om innehavarindustrin? Visst finns det ett par kritiska citat från ett par artister, men det är allt, onekligen alldeles för lite.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det faktum att piraterna alltid vunnit genom historien. För visst är det sant att den kommande rättegången mot The Pirate Bay bara har en vinnare. Men helt överlycklig över att det är piraterna som kommer att vinna än en gång, oavsett dom, är jag inte. Men när upphovsrättsindustrin forsätter att gräva deras egna gravar är det kanske lika bra.

Den härliga serien IT-supporten (The IT Crowd) driver med branschen. För visst är PR-arbetet från antipiraterna löjligt?

Ett bra exempel på hur skadlig den olagliga nedladdningen är hittar man annars i Martin Lindells inlägg. Här lyckas Martin ge en bra bild av hur det verkligen ligger till. Det är ju inte precis det anonyma storkapitalet som lider av att du laddar ner – istället är det vanligt folk som du och jag som får ta smällen i sken av så kallade ”effektiviseringar”, nedskärningar och annat otrevligt.

Det minsta du kan göra är att stödja ett verk du gillar. Laddat ner en film, en låt eller ett spel som du njutit av? Se då till att köpa produkten i butik för att uppmuntra en fortsatt utveckling. Låt plånboken tala.

IDG skriver nämligen att musikjätten Virgin France nu har dömts för att ha laddat ner Madonnas Hung Up, knäckt DRM-skyddet och sedan sålt låten vidare på företagets egen webbsajt.

Vanliga pirater brukar ladda ner musik och dela den med andra gratis. Virgin France tycker dock inte om sådant och bekämpar piratkopieringen. De vill självklart ha en värld där man tjänar pengar på att sälja musik. Även om det innebär att man först stjäl den av andra för att sedan sälja den vidare. Vinsten blir ännu större då, liksom.

Boten hamnade på sammanlagt 600 000 euro.

Virgin France tycker fortfarande att det är orättvist eftersom de agerade i ”konsumenternas intresse”.

Rätt ska vara rätt, det finns en andra sida även när det gäller Pär Burmark. Bland annat har han av någon anledning gett sig på att trakassera Johanna Nylander. Rätt skrämmande läsning.

Patrik från Suburbia har samlat mer om händelsen.

Världen är galen. Nivån på debatten är rekordlåg. Och Antipiratbyrån borde ta mig fan skämmas.

IDG skriver om folkets reaktioner efter razzian mot The Pirate Bay. Tydligen har justitieministern Thomas Bodström fått runt 350 mail som tar upp ärendet. Inget konstigt i det, men det som får mig att reagera är kommentarerna till artikeln som dykt upp.

Vågar man skicka mail dit ens? Då sparar dom väl epostadressen.

Undrar signaturen QoT.

Hans rädsla sägs inte emot. Flertalet svar som kommer därefter handlar om hur man på olika anonyma sätt kan skicka ett mail till Justitiedepartementet utan att riskera spårning. Det utesluts inte att mailen kan komma att spåras, alla tar det för givet.

En sista kommentar från signaturen Dr Blue får sammanfatta vad jag tycker om det hela:

Kul, kul, kul det känns att Bodström ”utvecklat” Sverige i en en riktning där man nu som vanlig medborgare är RÄDD FÖR STATEN!

Det skall påpekas att jag var en av de 350 som skickade ett mail till Justitiedepartementet där jag ifrågasatte hanteringen av razzian. Tanken att jag skulle vilja vara anonym föll mig inte ens på läppen. För min del är det självklart att addressaten ska veta vem jag är och vad jag tycker. I Bodströms Sverige verkar dock den tanken inte vara lika självklar…

Jinge gör mig uppmärksam på en artikel som Pär Burmark skrivit hos Realtid.se. Här är det en helt annan bild av The Pirate Bay som förmedlas där de ekonomiska och politiska intresserna bakom sajten ligger i fokus.

Många är helt utan kännedom om att The Pirate Bay historiskt är sponsrad av en känd högerextremistisk svensk mångmiljonär, Carl Lundström, via hans företag Rix Telecom/Port 80, därefter uppbyggd ekonomiskt genom försäljning av länkar till webporrposerande tjejer i yngre tonåren. Knappast de förnedrade tjejerna som har vinning av denna verksamhet.

Vidare menar Burmark att sajten tjänar pengar på att förmedla stöldgods och på att sälja barnporr.

Men The Pirate Bay har faktiskt, för att det var kommersiellt lite stötande för andra annonsörer, sedan en vecka ungefär, tagit bort betalande barnporrlänkarna på de svenska sidorna. Men väljer man ett icke-skandinaviskt språk finns tjejerna fortfarande kvar. Det vill säga cirka tjugo ytterligare språk, med andra ord ett väldigt mycket större antal länder. Går man dessutom in på svenska The Pirate Bay från utlandet, ligger de svenska småtjejerna kvar.

En knappast smickrande bild med andra ord.

Det finns alltid två sidor av myntet, och det här är den andra sidan, även om många Pirate Bay-älskare anser att man ska Burmarks artikel med en nypa salt eftersom han representerar Antipiratbyrån. Informationen är dock ny för mig och få mig att fundera på varför vi ska försvara en högerextremfinansierad, pedofilfrämjande piratsajt som dessutom påverkar min privatekonomi genom att förmedla de spel jag är med och utvecklar utan att betala för det.

Att hålla sig ifrån The Pirate Bay verkar med andra ord vara en god idé, även om den sedan idag är tillbaka online.

50 poliser genomförde idag, klockan 11:30, en razzia mot The Pirate Bay. Alla servrar beslagtogs och tre personer anhölls misstänkta för brott mot upphovsrätten.

Nu ska servrarna genomsökas efter upphovsrättskyddat material och bevis säkras.

Det är här det blir riktigt intressant. The Pirate Bays servrar innehåller troligen inget upphovsrättskyddat material. Det man tillhandahåller är så kallade torrent-länkar till upphovsrättskyddat material (bland annat). Frågan är alltså vem som skall ställas ansvarig?

The Pirate Bay har miljontals med länkar på sina servrar. Länkar är, vad jag vet, fortfarande lagliga. Det intressanta är att länkarna går till piratmaterial hos The Pirate Bays användare – vilket i sin tur betyder att länkarna går till miljontalet persondatorer. Det är med andra ord användarna, du och jag, som bryter mot upphovsrättslagen egentligen. Ska man då gå igenom torrent-länkarna och anhålla alla användare för brott mot upphovsrättslagen? Eller ska man försöka ge The Pirate Bay skulden genom att jämställa länkarna med materialet?

Det är en juridisk härva som väntar tror jag, en härva som kommer att vara intressant att följa.

Läser att Adobe bestämt sig för att höja priserna på de före detta Macromedia-produkterna som nu ingår i portföljen efter uppköpet.

Programpaketet Studio 8 hade ett studentpris på 795 kronor i Macromedias regi. Adobe vill höja det priset till 9550 kronor. En ökning på hela 1090 procent.

”Prisökningen är en följd av att Macromedias generösa priser för studenter, lärare, skolor och ideella organisationer försvinner den 17 mars.” skriver IDG.

Så, vad händer? Adobe skadar sina allt annat än pengastinna kunder och öppnar dörren för en ökning av en redan stor piratkopieringsverksamhet. Är det verkligen den rätta vägen att gå?