Se till vänster, där går en arab Skriver om allt, för att du skall slippa

27Jan/108

The Road / Vägen

Världen har rämnat. Bränder bryter ut här och var, döda träd faller handlöst, det finns inget växtliv och allt djurliv är utrotat. De fåtal människor som fortfarande lever mördar och rånar andra för minsta brödbit, för att inte tala om kannibalerna som ser till att äta upp dig efter att de rånat dig på allt du äger. I denna värld vandrar en far och en son med två kulor i en rostig pistol som enda skydd.

Vi förstår inte hur det har blivit så här, bara att det är så. The Road baseras på Cormac McCarthys roman med samma namn, boken har jag inte läst, och det är kanske ett av de ting som får mig att uppskatta filmen väldigt mycket. Det vackra med filmatiseringen är den totala hopplösheten, livet är lika grått och farligt som miljön karaktärerna vistas i. Det finns inget utrymme för empati, skuld, kärlek eller något av det som gör oss till människor. I denna sönderslagna värld får vi följa en far och en son, fantastiskt spelade av Viggo Mortensen och Kodi Smit-McPhe, två desperata människor som gör allt för att överleva, med fadern som pådrivande faktor.

Det jag gillar med Mortensens karaktär är faktiskt att han är minst lika hänsynslös som de fåtal andra människor man träffar genom handlingens gång. Det här är en man som vet vad som krävs för att överleva apokalypsen. I rollen som far har dock den här människan försökt förse sin son med en känsla för rättvisa och empati, här uppstår en kulturkrock som är den drivande aspekten filmen igenom.

För att inte avslöja för mycket så ser vi en ankommande katastrof som kommer att lämna sonen ensam i denna döende värld redan från de första scenerna, frågan Mortensens karaktär måste ställa sig är vilket arv han vill lämna till sin son, mänsklighet eller överlevnad?

Två punkter drar ner helhetsintrycket. Första är en usel produktplacering som förstör hela syftet med filmen, andra är ett tillrättalagt slut som även det går emot filmens meddelande om hopplöshet och överlevnadsvilja. Annars är The Road ett av årets mest sevärda filmer, redan i januari.

(0%) (0%) (33%) (0%) (67%)
11Nov/090

Trailer till Kick-Ass är kick-ass

Det här är till dig brorsan. Kick-Ass-trailern vi letade efter.

Sen kommer själva filmen att vara aningen blodigare, roligare och mer kick-ass. Och jag vet, enough with the jokes already!

(0%) (0%) (100%) (0%) (0%)
10Okt/091

The Imaginarium of Doctor Parnassus

Jag får rätt många The Adventures of Baron Munchausen-vibbar av trailern, Tony verkar nästan vara en yngre Baron Munchausen. Och eftersom The Adventures of Baron Munchausen är ett av de mer underskattade filmerna vi har är det ingen dålig känsla.

Jag har rätt höga förväntningar på The Imaginarium of Doctor Parnassus och är redan såld på bildspråket och ljudväven. Dessutom verkar det här vara en alldeles underbar hyllning till Heath Ledger, filmmagi som bäst.

Filmen släpps den fjärde december här i Sverige, men redan den 16:e oktober i Storbritannien exempelvis. Så jäkla orättvist.

(0%) (0%) (100%) (0%) (0%)
26Jun/090

Care Bears vs My Little Pony

Gief plz.

The Smurfs gillar jag lite extra.

(0%) (0%) (0%) (33%) (67%)
Taggat under: , , Inga kommentarer
30Apr/095

Vikings vs Aliens

Jag förstår inte. Inte alls faktiskt. Hur går det till när sådana här filmer får finansiering? Gissar nästan att någon pitchar "vikings vs aliens" med ett klorblekt leende och lätt fuktig panna. Det uppstår en pinsam tystnad. Och sen ett rop på 130 decibel från en blekfet producent med odlat hår.

- That's fucking fantastic!

Och 50 miljoner dollar senare ser vi resultatet nedan.

Är jag sugen? Det kan du hoppa upp och ge dig fan på. Vikingar möter aliens. Nästan lika häftigt som Pirates vs Ninjas. Nästan.

(0%) (50%) (0%) (0%) (50%)
30Mar/094

Dr. Manhattans dongle

Ja, se på fan. Medan jag är helt fokuserad på Nite Owls röv är många andra fascinerade av Dr. Manhattans dongle. Ska säga er att det satt ett par män på 40+ snett bakom mig när jag såg filmen, och de fnissade varje gång den blåa donglen dinglade på scen. Det sätter ett speciellt intryck om inte annat.

Annars har snacket om donglen varit absurd. Antar att det är så kvinnor känner sig när män snackar bröst. Jag menar, alla vi har ju en dongle, what's the deal?

Men nädå, saker går till och med så långt att jag länkas av Bloggspejaren på grund av just det inlägget av alla, och sägs till och emot då donglen tydligen varit mycket intressantare än röven.

You know what? Här får ni för att ni är så donglefokuserade. Take that!

(0%) (0%) (0%) (40%) (60%)
Taggat under: , , 4 Kommentarer
16Mar/0912

Nite Owls röv

Eller "Nite Owls pumpande röv", som Daniel så vältaligt lägger fram det. Det är ett av de varaktiga intrycken från Watchmen. Och se det inte som ett underbetyg, att Zack Snyder får mig att till och med komma ihåg en rumpa visar egentligen bara på ett gediget hantverk.

Jo, det där var ett skämt. Men faktum är att once you go Nite Owl-röv, you can't go back.

Annars? Watchmen är en klart sevärd film, kanske framför allt för fans av boken. Den är trogen den litterära utgåvan till en sådan grad att man sitter och önskar att regissören gärna kunde ha fått ta sig fler friheter. För som det visade sig var Watchmen exakt den film man hade förväntat sig.

Det är också ett gott betyg. Watchmen lämnar mig inte besviken. Men... ett extra... oomph... hade faktiskt varit väldigt välkommet. Vilket leder oss vidare till det förändrade slutet. Man kunde faktiskt ana att tentakelmonstret inte skulle fungera på film - det är bara för underligt. Här gör därför Snyder en egen tolkning, och det är en väldigt passande sådan. Det nya slutet vävs skickligt in i filmen och man känner bara att den är självklar. Watchmen kunde inte ha slutat på ett annat sätt.

Det viktigaste med en film, kan jag känna, är att man lämnar biosalongen nöjd. Och det är just det som händer.

Sen kan man prata rolltolkningar. Jag har hela tiden fasat inför hur det ska gå till att spela Silk Spectre, Ozymandias, Nite Owl, The Comedian, Dr. Manhattan - och kanske framför allt Rorschach. Det är glädjande att rollerna faktiskt fungerar på bioduken. Jag irriterar mig inte på skådespeleriet. Och nästan tre timmar flyter iväg.

Det ska sägas att Zack Snyder har lyckats. Det är inget coup de grace, men definitivt en sevärd film, en som har potential att växa ju fler tittningar man ger den. Bio till helgen?

(0%) (0%) (0%) (100%) (0%)
11Mar/094

Alla pratar arabiska

Skrev en recension på Body of Lies hos Bloggywood här om dagen och kom in på ämnet arabiska på film.

Det finns ju rätt många anledningar till att araber är ständigt närvarande i Hollywoodfilmer, saken är bara den att skådespelarna oftast inte är araber. Det är ett faktum som irriterar mig smått.

Att höra uselt fonetiskt inlärda repliker är ju värsta illusiondödaren. Här har vi självaste Big Bad, med ena handen på en atombomb och den andra ondskefullt omfamnande ett imponerande skägg. Och så öppnar vår nemesis munnen, och ut kommer dagisspråk.

Finns det verkligen så lite arabiska skådespelare i Hollywood? Måste iranier, turkar, spanjorer, italienare och britter hoppa in rollen? Och om så är fallet, varför kan de här skådespelarna inte bara prata engelska? Även om det sker med en ful brytning så har jag lättare att acceptera rollkaraktären.

Inte blir det lättare av att arabiskan alla dialekter. Att höra fonetiskt inlärd egyptiska är comedy guld. Önskar bara att ni kunde förstå hur roligt det låter.

(0%) (0%) (67%) (33%) (0%)
1Feb/091

En bakfyllehelg

Karma. Jag gillar karma. Tror inte ett dugg på det, men tanken är fin. Efter två veckor av arbete och vila under helgerna för att hjälpa kroppen återhämta sig har jag känt mig som en ensamvarg. Den här helgen däremot har fullkomligen exploderat med socialiseringsmöjligheter. En reunionfest med härliga människor natten fredag/lördag som slutade först vid fyra på morgonen. Sedan en toppenkväll med bloggywoodfolk och film, den slutade rätt tidigt, klockan tre på morgonen har jag för mig.

Idag går min stackars hjärna på tomgång. Jag gillar att misshandla den ibland. Kanske därför som jag tycker att det här ser väldigt lovande ut:

När det mörknar mot kvällen är det dags för Benjamin Button. Mina förväntningar är numera skyhöga. Uppenbarligen ska jag förvänta mig en gråtfest dessutom. Det är säkert en toppenrulle det här. Fincher är ju kung. Men av någon anledning tror jag inte att vi kommer att få höra ett citat av det här slaget: "Two spoiled children turn playtime into slay time". Och det är ju synd.

(25%) (0%) (25%) (25%) (25%)
Taggat under: , , , 1 kommentar
26Jan/090

13 Tzameti, en ansatsuken i magen

Efter en väldigt lång tid av inaktivitet (arbetsveckor på 50 timmar, typ) är jag smått tillbaka. Det var filmen 13 Tzameti som fick mig att vakna till och upptäcka internet än en gång.

En recension hos Bloggywood förklarar varför jag tycker mig ha sett en av de starkaste filmerna i mitt liv. Det här är filmen med "en skildring av torra munnar så fantastisk att jag blir törstig". Den får mig dessutom att slå upp nya ord i wikipedia, och att hitta på ett som ännu inte finns.

Jag menar, kolla bara på det här...

(33%) (33%) (33%) (0%) (0%)