Tag Archive for film

The King of Kong

Jag har skrivit en dvd-recension på Bloggywood. Det var The King of Kong, en dokumentär om den tävlingsinriktade arkadscenen, som fick äran. The King of Kong är den typ av film som man hör mycket om, utvecklar en vilja att se, för att sedan bara aldrig riktigt få till det. Det är synd. En härligare dokumentär har jag inte skådat på väldigt länge.

Billy Mitchell och hans hot sauce är en djävulsk kombination. Kolla bara på bilden. Motparten Steve Wiebe faller typ i gråt hela tiden och man vill bara ta och tröstkrama honom för att sedan pussa killen på pannan.

”I wanted to be a hero, I wanted to be the center of attention, I wanted the glory, I wanted the fame, I wanted the pretty girls coming up to me and saying: ‘Hi, I see that you’re good at Centipede.’”

The King of Kong är dokumentären där citatet ovan uttalas på största på allvar. Gå och se den omedelbart, kolla sen in min recension medan du håller på. Har ett par användbara länktips åt dig att följa.

Hey Ash, Whatcha Playing?

Populärkultur i en humoristisk serie som förtjänar mycket mer uppmärksamhet än vad den fått. Parodin i klippet ovan är guld värt, men hela serien är fantastisk. Förvisso gäller det att man inte helt frånkopplat sig den barnsliga humorn, men om man fortfarande tycker att Will Ferrell och Seth Rogen är kul så har man många skratt framför sig. Hey Ash, Whatcha Playing? är en ny favorit.

Missa heller inte:

Why so serious?

Jag vet att jag är sen till festen. Har faktiskt inte haft möjlighet att se The Dark Knight förrän ikväll. Men jag tänkte låta er veta att här har ni ännu en som blivit frälst. Läs Bloggywoods recension för anledningar till extas.

Saker jag gillade:

  • Jokerns, ska vi kalla det ”musikaliska” tema? Enerverande och obehaglig.
  • Harvey Dent.
  • Jokern himself.
  • Den oavsiktliga FRA-kritiken.
  • Bodycounten.
  • Ingen cliffhanger.
  • Och allt annat för den delen också.

Watchmen billigt

Jag har aldrig läst serieböckernas heliga graal Watchmen, det är någonting som jag skämts för när ämnet kommit på tal, och det har det sannerligen gjort efter den brutalt snygga filmtrailern.

Ambitionen har därmed varit att jag ska läsa seriealbumet, och då har en liten prisjakt fått äga rum. Och satan vad vansinnigt dyrt det är, speciellt eftersom man är ute efter verket på orginalspråk. Vi pratar om närmare 300 kronor hos billigaste leverantören.

Men nu är ju dollarn rätt jäkla svag. Det borde säkerligen gå att få tag på boken till en billigare peng. Jag kollar amazon.com och hittar Watchmen för 11 dollar, frakten med den sniglaste av snigelpost kostar 8 dollar. Jag slår till och får se en totalsumma på 119,08 svenska kronor. En besparing på nära 40 procent.

Förvisso kommer inte boken fram förrän tidigast om en månad, men jag har ändå mycket annat att läsa tills dess. Webbshopping knäcker.

Be Kind Rewind

Be Kind Rewind

Förra veckan fick jag tack vare Daniel gå på en förhandsvisning av Be Kind Rewind. Jag tyckte om det jag såg, i efterhand har jag lärt mig att jag möjligtvis var i minoritet. Blev därför tvungen att skriva om saken hos Bloggywood i en recension där kritikerkåren får sig en känga:

”Förvisso ska kulturkritiker, om jag förstått saken rätt, upprätthålla en atmosfär av elitism. Det gäller att klä sig i svart, dricka rödtjut, röka cigarriller och ha en rottwieller med namnet Ångest vid fötterna. Men ärligt talat, behöver man vara bitter för det?”

Jag säger de här elaka sakerna eftersom jag fått för mig att folk sågat filmen just för att den varit en feelgood-film utan någon vidare komplicerad handling. Och i deras bitterhet har kritikerna inte kunnat smälta detta. Kommenterare i min recension håller dock inte med mig, gör du det?

Årets bästa aprilskämt

Det är bara att ställa sig upp och applådera våldsamt. IGN vinner i år.

Jag får rysningar och abstinensbesvär över en film som inte finns. Bravo IGN, bravo!

Zemeckis, uncanny valley och faktiskt – WTF?

Jag tror att det går att spåra den exakta tidpunkten då Robert Zemeckis karriär gick käpprätt åt helvete. Det var nämligen när han skrev på som producent för Ghost Ship. Sedan dess har Zemeckis varit drivande för sådana hits som Gothika, House of Wax och två av de mest obehagliga filmerna världen skådat: The Polar Express och numera även Beowulf.

Varför obehagliga?

Jo, problemet med uncanny valley – den gräns där robotar eller 3D-animationer blir så pass lika riktiga människor men ändå inte att man som betraktare stör sig väldigt mycket på de omänskliga dragen i ett annars väldigt människolikt utseende. Här var The Polar Express ett skinande exempel, för min del var filmen nästan mardrömslik i sin känslokallhet, undrar då hur den framstod inför målgruppen barn?

Ett annat exempel på uncanny valley går numera att skåda i Beowulf. Jag förstår inte riktigt varför de två filmerna inte kunde ha filmats med riktiga skådespelare mot bluescreen – skådespelarnas känsloregister är ju fortfarande oslagbar i verkligheten. De datoranimerade karaktärerna känns väldigt krystade och påtvingade, de gör mig knappast sugen på att vilja kolla in filmen.

Snacka om krystat förresten. Ni har väl sett Grendels mor? Inte räckte det med att Monstret Som Avlade Grendel är ett naket MILF med allvarliga elektrolyssymptom – hon går dessutom i högklackat… högklackat! Jag menar… WTF?

beowulf.jpg

The Kingdom recenserat

Min första filmrecension har nu publicerats hos Bloggywood. Det föll sig som sådant att jag fick ta mig en koll på The Kingdom, en amerikansk film om arabisk terrorism. A match made in heaven.

The Kingdom börjar väldigt lovande med att måla upp en pedagogisk bild av kungadömet Saudiarabien och dess förhållande med USA. Sedan kommer den stora terrorattack-scenen och ens förväntningar skjuter i höjd. Efter det faller tyvärr filmen i gamla invanda spår. Inget ont om actionsekvenserna, men jag hade förväntat mig en politisk kommentar – eller åtminstone en reflektion. Kvarstår dock är endast benhård och snygg action.

De två sista uttalade meningarna i filmen sätter dock fokus tillbaka på politiken. Och då är det alldeles för sent. The Kingdom ger ett splittrat intryck.

Ett förbehåll att som arab se denna film är annars den dialog som inte ges utrymme i undertexterna. Här får de arabiska skådespelarna aningen mer djup, och samtidigt känner man sig hyfsat nöjd över att vara den ende i biografen som egentligen förstod vad som nyss sades.

Mer om vad jag tyckte om The Kingdom kan man läsa om i min recension hos Bloggywood.

Eftertexter i spel

Filmerna körde rätt länge med tråkiga eftertexter – rakt upp och ner. Sedan kom lite mer avancerade varianter där man kunde se en epilog, raderade scener eller bloopers medan listan på personal som arbetat på en film långsamt scrollade förbi. I senare år har man skådat ett par filmer där eftertexterna i sig varit producerade – denna variant är än så länge rätt ovanlig.

När det gäller spel började man med samma mall som i fallet filmer. En svart bakgrund och en mängd namn som scrollar i vitt nerifrån och upp. Det hände att några spel gjorde försök med epiloger, raderade scener och bloopers – dessa var dock aldrig lika intressanta eller underhållande som de var i filmernas diton.

Numera är det producerade och väldesignade eftertexter som råder i spelens värld. Det ska vara roligt, intressant, häpnadsväckande eller vad som helst – bara ditt intresse bibehålls så att du orkar med att sitta och titta på alla namn som scrollar förbi. Vissa spelbolag tar till den billiga vägen och sätter en belöning i slutet av eftertexterna. Du får kanske spela en sekvens, se ett filmklipp eller till och med låsa upp extra material. I andra spel är dock själva eftertexterna i fokus, och med hjälp av youtube tänker jag här lista några av mina favoriter:

Självklar kung på tronen är eftertexterna till Lionheads The Movies. Här har produktionsteamet helt enkelt spelat in sina favoritavsnitt ur olika filmer, humorfaktorn är väldigt hög.

Star Control II däremot väljer att engagera sina karaktärer i en högst komisk dialog. Det är produktplacering, reklam för efterföljaren, sponsoravtackning och allt möjligt man kan tänka sig.

Ett populärt knep är annars att skifta perspektiv. Både Call of Duty och We Love Katamari går från ett karaktärsperspektiv till ett sidoperspektiv som påminner om gamla dagars 2D-spel. I We Love Katamri får du till och med vara med och leka när du rullar din boll i 2D.

Min fråga till dig är vilket spel du anser har bäst eftertexter? Och går det klippet att hitta på youtube?

Den som lyckas identifiera spelet vars eftertexter jag använt till att illustrera inlägget får för övrigt äran att betecknas som 1337 av mig för närmaste dygnet.

SVT-tema: Anime

SVT fortsätter med sina temakvällar på lördagar, och nu har turen kommit till den tecknade japanska filmen, anime. Satsningen heter kort och gott ”En natt med anime” och det är en riktig långkörare vi bjuds på. Från klockan 22:30 till 06:35.

anime.jpg

Kvällen börjar med Spirited Away[1] av Hayao Miyazaki för att sedan fortsätta med dokumentären Anime Uncovered. Senare blir det dags för Perfect Blue, dokumentären Animation Runner Kuromi, filmerna Voices of a Distant Star[2], Kakurenbo: Hide and Seek, Grrl Power[3] och avslutningsvis Stormy Night[4].

DN tipsar på kultursidorna, medan SVT har tablåen redo.

Personligen har jag sett alldeles för få animerullar, och de jag suttit och skådat har varit rena mainstreamfilmer. Nu vet jag inte riktigt hur representerande eller populära filmerna som SVT kommer att visa egentligen är, men i listan har jag endast hunnit se Spirited Away. Det blir med andra ord en bra filmnatt med titlar som jag aldrig ens hört talas om tidigare.

Ett bra initiativ av SVT med start den 7:e september alltså.

  1. Sen to Chihiro no Kamikakushi []
  2. Hoshi no koe []
  3. Makasete Iruka! []
  4. Arashi no Yoru Ni []