Någon nämner Inter, en annan kontrar med Milan. Manchester United dyker upp till tals. Jag är vilse. Vad är det här för främmande rappakalja? Jag har tillräckligt svårt att hålla reda på landslaget och Allsvenskan, mina klasskamrater är dock så savvy att de kan namnge engelska och italienska klubblag. Livet är orättvist.

Nu skulle det visa sig att vi hade en engelskalektion samma vecka. Det är en intervju med en medelålders man som glosorna plockas ur och jag minns det här än idag. Mannen bekänner sig som en Gunner och tycker att det är väldigt påfrestande att vara ett Arsenalfan när laget faktiskt suger. Det här gör intryck på mig, och för att verka lika allmänbildad (om inte mer) som mina kamrater bestämmer jag mig där och då för att bli ett Arsenalfan.

Just därför svider faktiskt 3-1 förlusten mot United en aning idag. Konstigt egentligen, jag tror inte ens att jag sett 90 minuter med laget i år.

Permalänk | 1 kommentar

Jag gillar att man låter oss läsa mellan raderna. Det är multiplayer, flera spelare kan samsas om samma lag, spelarna kan numera bolltrolla ordentligt, Rooney och Higuain frontar, Sony har varit med och sponsrat.

Brorsan är säkert eld och lågor över det här. Själv undrar jag hur mycket det kostade att köra filmen i sin helhet under pausen Manchester United – Chelsea i Storbritannien?

Permalänk | 2 kommentarer

Stationerna viftar förbi och jag kan inte riktigt släppa taget. Varken om matchen eller lagen. När tåget stannar vid Högdalen tar min hjärna skruv.

”Sping!” Säger den. Och jag fattar inte riktigt vad den menar förrän jag står häpen på perrongen och har ett pipande tåg bakom mig som just börjat rulla hem. Jag tror att jag är där och ser dum ut i någon minut tills hjärnan återigen bestämmer sig för att ta tag i saker och ting. Den ena foten sätts framför den andra. Väl utanför stationen börjar jag springa.

Här ska jag inflika att vi har en tävling på jobbet. Om man springer minst fem kilometer, eller en halvtimme så får man ett poäng. Tävlingen är förberedande inför Bellmanstafetten som många av oss kommer att delta i.

Först känns det löjligt. Sen inser jag att jag faktiskt SPRINGER hem och att jag, senast jag kollade, inte var kenyan. Jag börjar jogga, men alldeles för sent, ett håll slår till och mina lungor leker hängmatta från min gapande mun. Jag går en bit, men det spritter fortfarande i kroppen. Nu börjar jag jogga, stappla och snubbla på väg hem mot Rågsved.

Tankarna vandrar iväg. Jag inser någonstans att jag är helt jävla dum i huvudet. Jag springer med andan vid halsen mitt i Rågsvedsvägen klockan halv tolv på natten. Det står för fan OFFER stämplat i pannan, det räcker med en blick åt mitt håll för att det ska tända till med jaktinstinkten hos någon jäkel. Jag börjar springa lite fortare – för nu är jag faktiskt lite rädd.

Det är 2,8 kilometer (jo, jag slår upp det medan jag skriver det här) mellan Högdalen och Rågsved när jag kommer hem tjugofem minuter senare. Här tar en tävlingsinstinkt vid som jag inte trodde att jag hade. Vad gör man när man har fem minuter kvar att springa och vägen tagit slut? Jo, men börjar jogga runt i bilparkeringen.

Här ska jag inflika att lamporna i lägenheterna var släckta, jag hoppas innerligt att ingen såg mig. Hade jag sett en idiot springa runt och omkring bilarna i parkeringen så hade jag ringt polisen med detsamma. Fem minuter kan gå obehagligt långsamt när man inte vill synas.

När jag stiger innanför dörren är kroppen fortfarande full i varv. Jag vet att jag inte kan sova. Det blir armhävningar och sitt-ups för den goda sakens skull.

Summan av kontentan. Det ska bli jäkligt skönt att sätta mitt femte poäng på tavlan på jobbet. Och det är förbannat skönt att omvandla frustration till något positivt.

Permalänk | 4 kommentarer

Mina intryck av matchen består därför av text-tvs torra konstateranden i en och en halv halvlek, radiosportens entusiasm i en kvart, och bilder på tv under den sista kvarten. Det räcker långt.

När jag hör Lasse Granqvist och Ralf Edström skrika ut sin glädje vid 1-0 är jag på plats och känner samma glädje som jag hade känt om jag sett målet på tv. Men det som poängterar matchen är Lasse Granqvists härliga, underbara och fullkomliga utrop vid 2-0 målet.

”Om Zlatans mål var ett drömmål så är Hanssons mål ett jävla skitmål!”

Det går inte att undvika glädjen och känslorna i Granqvists röst. Från och med nu ler jag hela vägen hem. Kvällen slutade precis som den skulle.

Permalänk | 2 kommentarer

Här följer mina resultat från gruppspelet:

Schweiz 0-2 Tjeckien
Portugal 1-1 Turkiet
Österrike 0-0 Kroatien
Tyskland 3-1 Polen
Rumänien 0-2 Frankrike
Holland 1-2 Italien
Spanien 2-0 Ryssland
Grekland 0-1 Sverige
Tjeckien 1-0 Portugal
Schweiz 1-2 Turkiet
Kroatien 0-3 Tyskland
Österrike 1-0 Polen
Italien 2-0 Rumänien
Holland 0-0 Frankrike
Sverige 1-2 Spanien
Grekland 0-1 Ryssland
Schweiz 1-2 Portugal
Turkiet 1-3 Tjeckien
Polen 1-0 Kroatien
Österrike 1-2 Tyskland
Holland 2-2 Rumänien
Frankrike 0-1 Italien
Grekland 0-1 Spanien
Ryssland 0-2 Sverige

För övrigt tror jag även följande:

Att Tyskland kommer att ta guld.
Att Italien kommer att ta silver.
Att Tjeckien och Spanien kommer att åka ut i semin.
Att Sverige tyvärr åker ut i kvartsfinalen mot Italien.
Att Christian Willhelmsson blir Sveriges första målskytt.
Att Johan Elmander kommer att göra succé som bästa svenska målskytt.
Att Sverige endast kommer att göra fyra mål under sejouren.

Tippa gärna, och tagga ditt inlägg med ”em-tipset” så kommer vi alla att kunna följa varandras framsteg och motgångar.

Permalänk | 12 kommentarer

Visste ni förresten att en halvliter öl av samma märke i Prag kan kosta allt mellan 6 och 50 svenska kronor? Allt beror på stället det du väljer att satsa på, läge eller standard verkar inte spela någon som helst roll, priserna verkar istället vara satta efter slumpen.

På vägen hem igår fick jag veta att Irak vunnit asiatiska mästerskapen. Hade jag inte varit totalt utsliten så hade nog min glädje inte funnit några gränser, nu var jag istället otroligt glad. Mer än när Sverige tog brons ’94. Irakiska landslagets meddelande till Iraks politiska elit var träffsäkert: ”Vi enades och segrade. Nu är det er tur.” Här har politiken mycket att lära av fotbollen.

Känner mig smått avundsjuk över att jag inte kunde fira segern vid Sergels torg. Nästa gång är jag där.

Den här veckan ska spenderas här hemma. Jag ska slappa, kolla in Simpsons-filmen, läsa ett par sköna böcker, aktivera kroppen med lite trädgårdsarbete och allmänt njuta av ledigheten. Har inlett en spelbojkott och den verkar funka hur bra som helst.

Sol och frisk luft är underskattat. Fan att man är hemma i Sverige igen. Hallå regeringen? Kan vi inte snabba på växthuseffekten? Jag vill ha mina soltimmar.

I mailboxen väntar 2617 mail. Spam skulle man också kunna kalla det. Ni som vill mig nåt, kan ni inte skicka ett mail till?

Permalänk | 2 kommentarer

Extra kul att England förlorade med 2-0 mot Kroatien. Jag tror inte att det finns något landslag i världen som är lika uppblåsta som Englands. Här har vi en hel nation som behöver lära sig ödmjukhet. Extra äckligt var det när kritiken mot Sven-Göran Eriksson närmast antog rasistisk retorik. Förståsigpåare ansåg att landslaget behövde en tvättäkta engelsman för att succén skulle vara ett faktum. Tja… nu har ni Steve McClaren och det går lika knackligt som alltid. Did you get the clue?

Permalänk | Skriv en kommentar

Zizou menar att Materazzi förolämpat hans mor och syster väldigt grovt. De två första gångerna försökte han ignorera den italienska försvararen men vid den tredje förolämpningen fick han nog och det brast för honom. Smällen var ett faktum.

Marco Materazzi har i en intervju med tidningen Gazetta dello Sport hävdat att han aldrig förolämpade Zidanes mor, detta på grund av att Materazzis egen mor gick bort när han var 15 år gammal.

Vem man ska tro på är upp till var och en att bestämma. Under intervjun med franska Canal 5 jublade tittarna när de såg reprisen av skallningen och i Aftonbladets omröstning om vem man ska tro på väljer i skrivande stund 69% av 58508 röstande att tro på Zidane.

Permalänk | 2 kommentarer

Nu har det kommit ett spel också. Zidane vs Materiazzi. Enkla kontroller och rakt på sak, såsom bra spel ska vara.

Jag har förresten kommit på det perfekta straffet. Lås in Zizou och Mattan i ett rum och låt dem lyssna på Wars ”Why Can’t We Be Friends” ett par gånger. Ingen kan fortsätta vara ovän efter den underbara dängan.

Permalänk | Skriv en kommentar

Tydligen skulle italienaren kallat fransmannen för terrorist. I och med att Zidane är av algerisk bakgrund och är muslim kan detta ha lett till humörtappet.

Fortfarande oförlåtligt agerande på en fotbollsplan. Men nu kan man förvisso ha en viss förståelse.

Viktigt att notera är att det fortfarande handlar om rykten. Sanningen till agerandet lär dock dyka upp vilken dag som helst.

Permalänk | Skriv en kommentar