”The world is a special place
Cherish life and never waste
Everyone loves a sunshiney day
We’re gonna keep it that way
Cuz clean is better than dirty
And dirty is meaner than clean
Let’s all lend a helping hand
Mario can’t do it alone
He sprays his water to fly around
And clean the sludge that is on the ground
Cuz clean is better than dirty
And dirty is meaner than clean”
Pojken med flanellskjortan och hantverkaren. Tack för att ni finns.
Cred går till Level-bloggen.
Igår kväll, efter 52 timmar speltid, lyckades jag äntligen klara The Legend of Zelda: Twilight Princess.
Inte till hundra procent, ännu. Lyckligtvis. Men när sista utmaningen låg där framför mig kunde jag inte låta bli att ta mig an den och därmed nå slutet.
Jag har fortfarande åtta rum kvar i Cave of Ordeals, tre insekter att hitta, 12 spöken att döda och fem hjärtan att fylla. Det är en del kvar och jag återkommer gärna till min sparfil för att fortsätta.
Ska man göra en topp 5-lista på Zelda-spelen så skulle min se ut ungefär så här:
1. The Legend of Zelda: A Link to the Past
2. The Legend of Zelda: The Wind Waker
3. The Legend of Zelda: Twilight Princess
4. The Legend of Zelda: Ocarina of Time
5. The Legend of Zelda (NES)
Det Twilight Princess gör är helt enkelt att sammanfatta höjdpunkterna av serien. Fördelarna är de många topparna och igenkänningheten. Nackdelen är att spelet är mindre egensinnigt än de andra spelen i serien.
Minnesvärt i detta spel är statypusslet som var svinsvårt, Cave of Ordeals som är utmanande till fingertopparna, Snowpeak Ruins som går ifrån mallen, Double Clawshot som är coolaste verktygen på länge, Ball and Chain som är tyngsta vapnet någonsin, handlingen som äntligen vågar vara lite mörk och karaktärerna Midna, Yeti och Yeta som är så där härliga att man vill krama dem.
Detta är ett spel som rekommenderas till alla gamers där ute.
Nog fick vara nog. Wii går inte att få tag på, konsolen blir nog tillgänglig först någon gång i april är det krystade svar jag får när jag frågar en säljare om hon vet något.
Vem orkar vänta när Twilight Princess står i spelhyllorna och stirrar?
I fredags var det löning. I fredags var det dags för ett inköp av The Legend of Zelda: Twilight Princess till Gamecube.
Sedan dess har jag gått omkring i ett töcken. Jag har inte fått överdrivet mycket sömn, dessutom är det en massa pussel som fastnat i hjärnan i jakt på en lösning.
Twilight Princess är episkt. Jag håller fullständigt med kollegan Jonas Högbergs betyg 10/10 i Super PLAY #131. Spelet har fullkomligen tagit över min fritid och jag måste spela vidare, hjälpa den där Gorgon-ungen som blivit övergiven, ta mig ett snack med Midna bara för att höra hennes underbara röst, försöka lösa mysteriet med Twilight-attackerna och allmänt bara upptäcka den senaste varianten av Hyrule och dess befolkning.
Jag har för nuvarande klarat av de tre första templen, fått tag på Master Sword och rankat in 18 timmar i speltid. Twilight Princess har faktiskt nyss börjat. Det är nu spelet har slutat leda mig vid handen, det är nu jag kan gå, rida eller springa vart jag än vill. Det är nu jag kan upptäcka det här mästerverket på egen hand.
Speltiden tickar iväg och jag hittar alltid något nytt. Händelser inträffar som gör mig uppriktigt rörd. Vyer skådas som gör att jag drar efter andan som om jag varit där och sett det med egna ögon.
Jag kommer aldrig att förstå folk som inte spelar Zelda-spel av princip. ”Har man spelat ett så har man spelat alla”. Till er säger jag, ni missar något alldeles extra.
Twilight Princess-regissören Eiji Aonuma var på väg att säga upp sig från Nintendo efter kritiken han fick i och med The Wind Waker. Shigeru Miyamoto lyckades övertyga honom om att stanna. Det är nog det bästa beslut Miyamoto tagit sedan han skapade Zelda-serien.
The Legend of Zelda: Twilight Princess är series bästa spel. Ett best-of med förvånansvärt mörka undertoner och som alltid mästerlig speldesign.
Vetefan om det blir bättre än så här.
Vi väntar ivrigt på det enda spel som kommer att bräcka Twilight Princess, nämligen uppföljaren till Wii.
Vi ses i Hyrule.
Jag brukar inte skriva sådana här inlägg i bloggen, men vi snackar om ett rykte som halvbekräftats från officiellt håll och då är det värt ett inlägg.
En av förra årets bästa spel var onekligen Resident Evil 4 till Nintendo Gamecube och Sony Playstation 2. Nu påstås det i Capcoms forum att spelet kommer att släppas till PC, här i europa och det redan i år!
Det låter nästan för bra för att vara sant. Själv kommer jag från en datorspelarbakgrund där konsolerna alltid stått i andra hand. Med andra ord skulle det verkligen vara roligt att spela Resident Evil 4 med tangentbord och mus.
Man kan ju hoppas…
Instapaper
