Tag Archive for halo

E3 2009: Måndag

Idag är det rätt mycket Microsoft, inte underligt i och med att företaget höll sin presskonferens under dagen. Tyvärr, och jag menar det, blev det rätt mycket Halo och Metal Gear Solid, två spel om är något av spelbranschens vanilla. Sorry, men jag blir inte upphetsad längre.

Men först. Left 4 Dead 2. Rätt överaskande utannonsering. Valve är ju ökända för att ta år på sig att få fram uppföljare. Zombieuppföljaren utspelar sig denna gång i New Orleans, och så har närstridsvapen gjort ett intåg i form av en motorsåg och en stekpanna.

The Beatles: Rock Band har vi vetat om rätt länge. Trailern som nyligen släppts ger inga överraskningar, det är faktiskt precis vad jag förväntat mig. Ändock, det är ju Beatles vi snackar om. Massiva försäljningssiffror är inget jag tror på, men definitivt situationer där föräldrar kommer att hoppa in och dra en dänga.

Boken har varit ute länge, och nu kommer spelet. Jag pratar självklart om Halo: Reach, spelet som kommer att berätta hur det hela började. Och tja… det är väl det hela. Troligtvis kommer Master Chief inte att vara ensam, om någon brydde sig.

Desto roligare är dock nyheten om Crackdown 2. Ettan såldes mest på grund av att Halo 3-betan ingick i paketet, men de som köpte spelet upptäckte rätt snart att Crackdown var ett stort nöje i sig. Får vi coop för fyra spelare den här gången månne?

Annars har dagen bjudit på filmer från Halo ODST, Alan Wake, Splinter Cell: Conviction och Metal Gear Solid: Rising.

Believe in the Piñata

När Halo 3 lanserades var det med hjälp av ”Believe”-kampanjen – den starkt pretentiösa tonen var inte precis min grej, men många älskade reklamfilen och den blev dessutom prisbelönad.

Numera kan jag dock förstå charmen med det hela. Nu när reklamfilmen blivit piñatad det vill säga.

LostWinds

Jag finner att jag numera särskiljer min spelsmak från en majoritet spelrecensenter. Rättare sagt har min spelsmak rätt ofta skilt sig från majoriteten. Jag har ibland funderat på vad det beror på och slutligen kommit fram till att jag helt enkelt är mindre förlåtande och att jag kräver mer av mina spel.

Halo 3 må innehålla ett perfekt avvägt tempo, men när spelet är så fruktansvärt konservativt som det är kan jag bara spela igenom det en gång för att sedan låta det ruttna samtidigt som jag passar på att meddela min besvikelse. Eller ta det senaste exemplet med Grand Theft Auto IV, ett spel vars design är allt annat än sandelådevänligt, vars språkbruk bara ligger i vägen för min njutning och vars uppdragsupplägg bara blir tråkigare ju längre man spelar – då kan jag inte låta bli att ställa mig frågande till alla åttor, nior och tior det spelet fått i betyg.

I helgen har nästa besvikelse infunnit sig i LostWinds – den nya indiedarlingen i spelbranschen. Farbror Atlas är lite inne på problemet, att det saknas en karta eller ett sätt att orientera sig i spelet. Han väljer dock att nämna detta nästan i förbifarten, medan jag personligen anser att det är en enorm brist. För visst är LostWinds oerhört charmigt, det använder dessutom wiikontrollen väldigt rätt. Men i och med att jag har svårt att veta vart jag ska ta vägen så kan jag inte utnyttja spelets möjligheter heller, och hela den mysiga atmosfären rinner bara ur mina händer.

Jag älskar detaljarbetet, hatar utförandet.

Det har debatterats casual gaming och vad i helsike det nu är i evigheter. Jag vet en sak, och det är att jag är en casual gamer. Detta har ingenting med genre, typ av spel eller svårighetsgrad att göra. Cascual gaming kan i mina ögon sammanfattas med en mening: lätt att lära sig, svårt att bemästra. Här haltar LostWinds avsevärt och ett spel som kunde ha varit årets överraskning blir i mina händer en frustrerande upplevelse.

Jag kommer att ge det fler chanser. Jag älskar att svischa vinden fram och tillbaka. Men som ett inbjudande spel känns tyvärr LostWinds ganska misslyckat.

Wired: Självmordsbombare i Halo 3

Clive Thompson, skribent och bloggare hos nördbibeln Wired skriver ett väldigt intressant inlägg om hur han börjat blanda självmordstaktik i sitt Halo 3-spelande. Som de flesta av oss har Thompson svårt att ta sig tid att bli riktigt bra på spel online – som med allt annat krävs det hängivenhet och träning för att lyckas i Halo 3, och om man jobbar och har familj finns det ingen tid till detta. Istället blir det så att man alltid får stryk när man kopplar upp sig för en match.

Frustrerad kommer Clive Thompson på en taktik. Han slutar spela Halo 3 ”som man ska”, han söker inte längre skydd, utnyttjar inte terrängen och agerar inte längre i egenvinningens namn. Nu är det bara hämnden som är kvar. När Thompson blir beskjuten flyr han inte längre från motståndaren – istället rusar han mot sin antagonist med en plasmagranat i handen som han hinner fästa mot sin motståndare ögonblicket innan han dör. På så sätt får han en hämnd från ”andra sidan graven” som han uttrycker det, någonting som hängivna spelare hatar i och med att de vill få plusstatistik på sitt dödande istället för plus/minus noll. Clive Thompson har blivit en självmordsbombare, i Halo 3.

Här gör Thompson en koppling till självmordsdåden i det verkliga livet. Det är fortfarande oerhört svårt att förstå hur någon kan ta sitt eget liv i syfte att döda så många människor som möjligt – men… Clive Thompsons agerande i Halo 3 har fått honom att upptäcka ett ”men”.

Läs Clive Thompsons utmärkta inlägg och fråga dig själv om du inte känt samma frustration i ett spel. Du har kanske använt samma taktik till och med? Kan det här beteendet ge oss ett inblick i en självmordsbombares känslor och tankar? Det tål att tänkas på.

Nytt fordon till Halo 3

Fordonet hittas på banan med den första Scarab-fighten och kan endast låsas upp vid co-op. Du och din polare behöver hoppa in i containern, sedan måste ni tippa över skiten för att till slut hoppa samtidigt. Och vips kan ni flyga runt i det senaste fordonet i Halo 3:s arsenal.

Speltestning rules. Särskilt när den missar en sån här bugg.

Bungie har lämnat Microsoft

Det var visst inget rykte. Bungie har brutit sig ur Microsoft Game Studios och blir en självständig utvecklingsstudio. Antar att de faktiskt tröttnade på att skapa Halo-spel till slut.

En snabbanalys. Jag tror att nyheten innebär att Bungie kommer att få mer frihet att utveckla de spel som de vill utveckla. Samtidigt kommer säkerligen Xbox 360 fortfarande att stå kvar som en prioriterad maskin.

Det jag gillar mest är dock hur PR-folket lyckas spinna nyheten om utbrytandet. Rubriken på pressmeddelandet menar att ”Microsoft and Bungie Studios to evolve relationship”. Hahaha! Underbar spinn.

Mats Nylund har för övrigt klippt och klistrat in pressmeddelandet i sin blogg.

Halo 3

Halo 3

Jag vet inte vad jag ska tycka. Det är en smärre katastrof när man jobbar med hela recensionsgrejen. Spelet jag pratar om är självfallet Halo 3, ett spel som jag älskar och hatar vart om annat.

Jag undrar vad grejen är? När jag kallsinnigt radar upp punkter på hur illa Halo 3 är får jag en lista tillräckligt lång för att skapa Världens Mest Kritiska Recension Av Halo 3 Som Världen Ännu Inte Skådat.

Singleplayer är så oerhört konservativt utfört att mina ådror förkalknar, jag får hela den här känslan av att det kunde ha varit så mycket mer, så mycket större. Grafiken är Halo i (inte ens) HD. Kontrollen har blivit sämre – eller möjligen har jag ännu inte vant mig vid att X inte längre är reload – jag har slängt allt för ofta flares mitt i kollegornas nyllen. Musiken är ok, men ljudet väldigt störande, speciellt när det gäller The Convenants vapen. Och de jäkla Flood spelar en ännu större roll än någonsin tidigare. Hata!

Multiplayer är så oerhört konservativt att jag hälsar på mig själv som pensionär. Deathmatch, Capture the Flag. Alla karaktärer är precis likadana. Jag spelar Halo 3-multiplayer och sen spelar jag Team Fortress 2 och gråter en skvätt. Varför är ambitionsnivån i Halo 3 så låg?

Sen lirar jag lite Forge och får spasmer på grund av alla idioter som Inte Kan Hålla Sig Till En Sak. Det bara vips och boom och bang, ständigt förändras. Och nej, det är inte kul att slänga en Warthog från luften för sjuttiosjunde gången.

Och theater, ja… Hej, det är kul att frysa en bild och snurra runt karaktären Matrix-style. Och sen fucking då? Större slöseri av resurser har jag inte skådat sen Amerikanska te-revolutionen.

Co-op säger ni nu. I vilket spel är co-op inte roligt? Det är ju exakt samma upplevelse överallt. Ingenting Halo 3 gör är annorlunda. Co-op är så oerhört konservativt att Margaret Thatcher börjar rösta på labour.

Betyg: 3.

Men OMG vad roligt singleplayer är! Fatta! Gör ni? Seriöst, jag sitter vid helspänn, framåtlutad mot tv:n med händerna krampaktigt hållande kontrollen medan jag i panik försöker skjuta sönder den där grymma Brute-snubben med hammaren innan han kommer för nära. Jag flyger för fan runt och skjuter ner Phantoms. Jag får slåss mot jäkla Scarab-tanks! Jag dör, och dör, och dör om igen. Provar olika taktiker inför varje gång och när jag till slut lyckas då är det för fan bara… JA!

Och multiplayer är bara så jäkla befriande! Det enda som gör min motståndare bättre än mig är hennes skicklighet, och jag vet att jag kan bli lika bra om jag övar. Jag byter vapen, lobbar granater och kör ett par melee-attacker när jag kommer nära så det slår det härliga till. Och när matchen slutar så ropar jag ”good match” med en röst hes av upphetsning och verkligen menar det.

Sen drar vi över till Forge och verkligen leker. Förstår ni? Jag leker. Det är liksom vad man ska göra i spel. Bara ha det förbannat roligt. Och sen gör man till rösten och bara… ”Hello, I am Innocent Until Proven Guilty Spark.” Och bara… hahaha!

Sen kollar jag på matchen i Theater och verkligen avnjuter mitt double kill om och om igen. Jag hittar en grym shot på när jag blir penetrerad av exploderande needles och laddar upp det till Bungie.net. Sen blir jag sugen på att ladda hem en fantastisk match och min haka slår ner i marken när jag ser skicklighetsgraden hos motståndare jag ännu inte mött.

Och Co-op med mina vänner har blivit någonting jag ser fram emot och får abstinensbesvär över varje dag. Att ta sig an en armé brutes med tre polare och en Carbine med tillhörande Plasma Rifle på Legendary är som att bestiga Everest utan syre. Och vi är liksom, det finns inget jag i ett lag, förrutom det där med AG då, hehehe, medan två jäkla Scarab-tanks måste ner. Och det är bara VRÅL när vi lyckas. Ren och skär glädje.

Betyg: 9.

Och jag känner mig tom. För Halo 3 är världens roligaste spel just nu. Det är just det som gör saken. Det Är Roligt. Det är bara det att allt det andra kunde ha gjorts bättre, det tror jag fortfarande någonstans inom mig. Och när det kommer till kritan vet jag inte vad jag ska tycka.

LOLTheist, katterna har fått konkurrens

Macrokatterna är old news. Det nya heta är macrojesus, eller rättare sagt den nya sajten LOLTheist. Det finns ju hur många religiösa bilder som helst – varför inte krydda till dem lite? Här följer ett exempel på en träffsäker loltheist:

Roligast blir det dock när verkligheten överträffar myten. Ett inlägg som skämtade med Halo 3 såg ut som följer:

Rätt underhållande. Men vad händer då? Jo, The Chrisitan Post vaknar till för att skriva en artikel om hur man kan sprida tron genom Halo 3. Någonstans har nämligen artikelförfattaren Jane Dratz kommit fram till att Master Chief är Jesus medan The Conventant är den Stora Ondskan. Här har Dratz uppenbarligen helt missat de religiösa aspekterna som våra favoritondingar tar till som en anledning till att vilja utrota galaxen.

Hade jag tolkat Halo efter ett religiöst synsätt så hade jag nog närmast sett Master Chief som mer av en ateist som försöker få ordning på de religiösa fanatikerna The Convenant eftersom deras tro hotar att förgöra vår värld. Fast egentligen är Halo-serien inte mer än underhållning. Ren och skär hjärnlös action.

För att återvända till ämnet, LOLTheist är numera ett givet bokmärke i mitt surfande.

Halo 3, billigt hos elgiganten

Halo 3Få spelintresserade har nog missat att Halo 3 släpps imorgon (eller i natt om man är en galen tältande person utanför Webhallen). Bland hyllningarna har en del negativa recensioner hittat ut på webben – och som vanligt är dessa mest intressanta.

City delar till exempel ut tre av fem i betyg och menar att Halo 3 är det sämsta spelet i serien. I recensionen framgår det varför de tycker så som de gör, nyckelordet är konservatism. Jag har tidigare varit inne på samma spår.

Ännu en likasinnad recensent är Tom Chick från Quarter to Three. Han snackar om en kolossal besvikelse.

Det sagt har jag självfallet redan köpt Halo 3 och kommer troligtvis att njuta rätt bra av det. Elgiganten har det bästa priset jag sett hittills. 399 kronor är svårslaget. Någon extra material blir det inte för min del, för det första har jag blivit sviken av dessa tidigare, för det andra kommer Xbox Live att slänga upp ett par filmer om utvecklingsarbetet för gratis nedladdning och dessa får räcka för min del.

Räknar jag rätt kommer jag inte att få spelet i min hand förrän tidigast övermorgon. Det ger mig tillfälle att kanske slutligen runda av Halo 2 – något jag ännu inte orkat med. Kombinationen Arbiter och The Flood är rena tortyren.

Ett sånt där punktformaterat inlägg

Ibland är vissa helger aningen för händelserika, då slår hjärnan ifrån och man har svårt att greppa tag i allt. Då passar ett sånt här punktformaterat inlägg utmärkt.

* Fyllde år i helgen. Befinner mig fortfarande i en plats då det är roligt att fylla år. Vet inte om jag kommer att tröttna ärligt talat.

* Det ryktar att Halo 3-recensionen i Super PLAY #139 kommer att vara något i hästväg. Ser fram emot att dyka ner i den. Undertecknad har dessutom skrivit lite mer än vanligt i det nummer som släpps i butikerna nu i veckan.

* Jobbpolaren Mute har kollat in konstsimsmästerskapet för herrar och laddat upp med en film och några bilder. Hans bidrag till tävlingen blev en köttbulle (!).

* Årets medieraket heter onekligen Eva Nazemson. Programledaren för Nattliv i TV4 Plus kräks i direktsändningen för att med en stor portion mod och humor återvända i rutan. Cred till Eva Nazemson för en professionell attityd. TV4 kan dock gå och dränka sig, att ett skitbolag tvingar en människa som uppenbarligen inte mår bra att leda ett direktsänt program visar bara på cynismen i korridorerna. Youtube har självfallet det populära klippet till besiktning.

* Spelbloggen tipsar om senaste Wired, det tänker jag också göra. När jag säger att jag jobbar som speltestare är den allmänna uppfattningen att jag ”sitter och spelar spel”. Läs Wireds artikel för att få en aning om vad jag verkligen gör, om än inte i samma skala…

* SJ fortsätter att suga. Med priser dyrare än flyget och konstanta förseningar känner jag mig som en idiot varje gång jag sätter mig i ett tåg.

* Uppdatering: Hur kunde jag glömma den här guldklimpen? Högerns verklighetsuppfattning är ju rätt talande.