Karma. Jag gillar karma. Tror inte ett dugg på det, men tanken är fin. Efter två veckor av arbete och vila under helgerna för att hjälpa kroppen återhämta sig har jag känt mig som en ensamvarg. Den här helgen däremot har fullkomligen exploderat med socialiseringsmöjligheter. En reunionfest med härliga människor natten fredag/lördag som slutade först vid fyra på morgonen. Sedan en toppenkväll med bloggywoodfolk och film, den slutade rätt tidigt, klockan tre på morgonen har jag för mig.
Idag går min stackars hjärna på tomgång. Jag gillar att misshandla den ibland. Kanske därför som jag tycker att det här ser väldigt lovande ut:
När det mörknar mot kvällen är det dags för Benjamin Button. Mina förväntningar är numera skyhöga. Uppenbarligen ska jag förvänta mig en gråtfest dessutom. Det är säkert en toppenrulle det här. Fincher är ju kung. Men av någon anledning tror jag inte att vi kommer att få höra ett citat av det här slaget: ”Two spoiled children turn playtime into slay time”. Och det är ju synd.
