Tag Archive for israel

Vi som aldrig var antisemiter

Låt oss gå tillbaka tre och ett halvt år. Den danska tidningen Jyllandsposten publicerar karikatyrer på profeten Muhammed, gör sig ovänner med halva den troende muslimska befolkningen, men får stöd av världen i stort där försvaret av pressfriheten står i fokus. Trycket blir dock för stort och Jyllandsposten ber om ursäkt, något som fick mig att kalla redaktionen för ett gäng idioter. Hur i helvete vågade man be om ursäkt för en demokratisk rättighet?

Kanske är jag överkänslig. Men faktum är att jag föddes i Saddams Irak, en av de värsta diktaturerna i modern tid, denna diktaturs maktfullkomlighet fick bland andra mig och min familj att fly landet eller riskera en reell död. Omständigheterna har fått mig att bli en förkämpe för fri press, fri religionsutövning, det fria ordet, organisationsfrihet och den allmänna demokratiska friheten vi lever under i stort.

Shit, jag har till och med försvarat SD-kurirens rätt att existera och röstat på Piratpartiet i demokratins namn. Så långt har jag gått och är beredd på att vandra vidare.

Därför, inte minst, blir jag upprörd inte bara över Israels reaktion utan även det politiska Sverige och världen i stort gällande fallet Aftonbladets kultursida med artikeln ”Våra söner plundras på sina organ”.

Journalisten Donald Boström redogör först för det allmänt kända fallet med den amerikanska rabbinen Levy Izhak Rosenbaum som numera sitter anhållen misstänkt för pengatvätt och illegal handel med organ, sedan anspelar han vidare på en händelse han var med om som fotograf år 1992 där den unge stenkastaren Bilal Ghanan först skjuts av israelisk militär, för att sedan föras bort och fem dagar senare dumpas med ett slarvigt hopsytt obduktionssnitt. Boström undrar om det här fallet har någon koppling till organhandelshärvan i USA, och ungefär där slutar artikeln.

Visst kan man beskylla Boström för att göra en tankevurpa av någonting som inträffat för 17 år sen. Visst kan man beskylla Boström för att vara antisemit. Visst kan man mena att Boström är något på spåret. Allt det där har egentligen inte någon mening för min del, jag känner till alldeles för lite fakta om både Bilal Ghanans öde och Levy Izhak Rosenbaums brott för att jag ska tycka det ena eller det andra.

Vad som verkligen gör mig arg är dock efterspelet. Aftonbladet kallas för Antisemitbladet av kollegan Sydsvenskan, en svensk ambassadör har den jävla nerven att attackera den svenska pressfriheten, Aftonbladet bombarderas av israelisk propaganda och kritiseras av en samlad mediebransch. WTF? Har ni glömt Jyllandsposten? Man står upp och försvarar de demokratiska friheterna när dessa är under attack, man lägger sig aldrig platt. Inte för någon.

Det var inte lite Jyllandsposten beskylldes för och vissa av anklagelserna höll jag till och med med om, men när antidemokratiska krafter trycker, då knuffar man tillbaka. Det är det vi ska göra nu när Aftonbladet är under attack, oavsett vem som står på den andra sidan. För inte vill vi väl framstå som hycklare?

Palestinierna har slutat döda varandra

Palestinierna gjorde Israel en stor tjänst genom att ge sig på varandra. Kriget mellan al-Fatah och Hamas var som en stor och saftig gräddtårta till den israeliska regeringen. Här hade de två galningar som sköt och kidnappade varandra. Livet lekte. Idag kom dock al-Fatah och Hamas överens med varandra.

In kommer Israel genast för att tända eld på krutdurken. Efter stenkastning från moskébesökande muslimer bestämde sig landet för att ta i med hårdhandskarna. Upp till al-Aqsamoskén med gummimantlade stålkulor och chockgranater. Nu har självklart helvetet blossat upp igen.

Den som minns palestiniernas andra intifada vet att den kom till för att Ariel Sharon besökte Klippdomen. al-Aqsamoskén ligger en stenkast från Klippdomen och synen av israeliska soldater har återigen väckt de maniska islamisternas hat.

Tillbaka på ruta ett. Någonting som säkert både Israel och Hamas uppskattar, idébröder som de är. Och de som i slutändan kommer att lida är civilbefolkningen på båda sidorna.

När ska världen inse att israeler och palestinier aldrig själva kommer att lösa sina problem. Det krävs ett FN-ingripande liknande den som skett i Kosovo för att få ordning på krisen. Men så länge vetorätten existerar i säkerhetsrådet lär detta aldrig ske.

Overload

Som alltid när det händer mycket i världen får jag totaltstopp i hjärnan.

Demokraterna går framåt i valet.
Rumsfeld får sparken.
Israel dödar 18 civila palestinier.
Tjock-Steffe åker in.

Tur då att det finns bloggare där ute som tar tag i saker och ting.

Humor i älendet

Det är krig igen. Hydran har fått ett nytt huvud. Och omvärlden tittar på, oförmögna att göra något. Det är den gamla visan igen. Och som alltid lyser den nattsvarta humorn igenom.

Arabländerna möts för att komma överens om ett gemensamt svar på Hizbollahs attacker och Israel krigsförklaring mot Libanon. Saudiarabiska representanten önskar dela skulden på Hizbollah och Israel och fördömma båda parter (vilket är inte alls konstigt eftersom Hizbollah är en shiitisk organisation). Den syriska representanten blir mäkta upprörd och kallar arabländerna fega som inte helhjärtat stöder Hizbollah och Hamas i deras krig mot zionismen. Saudiarabierna ber syriern att hålla käft ”ta ditt baath-snack och stoppa upp det i röven. Om du är så mån om Hizbollah och Hamas, varför gör du då ingenting? Ditt land gränsar ju mot Israel.” Kuwait försöker gjuta olja på vågorna och ber om en kompromiss. Den syriska representanten är fortfarande arg och han menar att man måste blidka den ”arabiska gatan”. Kuwaitern svarar ironiskt ”Samma arabiska gata som firade Saddam och al-Zarqawi?” Bråket fortsätter.

I en annan del av världen anfaller Israel mål i Libanon. I förväg har de sänt en varning. Banne den som attackerar våra bombflyg! Jag kan inte låta bli att skratta ett bittert litet skratt. Var det inte krig det handlade om? Det ingår att försöka skjuta ner motståndaren då liksom…

Syriens informationsminister gör i ett tv-uttalande i syrisk television ett Bagdad-Bob. ”Mäktiga Libanon slår tillbaka mot ondskan Israel och den zoinistiska staten lider stora förluster.” Han om någon borde förstå att Libanon inte har något försvar att snacka om. Det var ju just Syrien som avväpnade och ockuperade Libanon fram tills något år sedan. Informationsministern borde väldigt väl veta att det sitter ett gäng libanesiska militärer och kurar i ett skyddsrum i hopp om att ”allt dethära ska ta slut”.

Märker förresten att FN:s Säkerhetsråd fortfarande inte har koll på verkligheten. Det är ju krig för bövelen. Sätt igång och jobba! Jag kan förstå att det är skönare att sitta i ett luftkonditionerat rum och röka på för glatta livet. Men kom igen… ni har ju ett jobb att sköta liksom.

Två tomater gick över vägen. Den ena blir påkörd. Då vänder den andra sig om och säger ”kom igen ketchup!”

Om murar

Kina började, det måste vi erkänna. Det sägs att det var nödvärn och har man Djingis Khan efter sig så… Idag är den muren en turistattraktion.

Berlin hade sin mur, den blev symbolen för delningen av världen under det kalla kriget, när jag ser bilderna på hur den rivs ner av samma människor som den höll isär blir jag upprymd och uppriktigt glad.

I Sydafrika var man mycket mer nyanserad, man byggde en osynlig mur som skiljde på människor efter dess hudfärg. Apartheidförespråkarna trodde inte att omvärlden skulle uppmärksamma en osynlig mur och länge hade de tyvärr rätt. Till slut segrade dock mänskligheten och även den muren revs ner.

I Israel är man inte klar med sin mur än. Stora delar av den finns på plats, men byggandet fortsätter. Här har man utvecklat sig ännu mer, man menar att det är en osynlig mur (det är ingen mur, det är en inhängnad) samtidigt som alla kan se den för vad den är. De olyckliga rör den varje dag, även om många menar att den faktiskt inte ens finns.

Det Progressiva USA tipsar om USAs egen mur. Det är de farliga mexikanerna som skall hålla utanför det nobla landet. Fast även här får den inte kallas en mur, det är istället ett stängsel vi ser, ett stängsel som blir längre och längre för var dag.

EU har lärt sig av allt det här. De planerar att bygga en osynlig mur som delar fattiga och rika. EU hoppas klara sig undan kritik här, det är inte så att man diskriminerar någon ras. Nej då, det är bara det fattiga avskummet man vill ha väck. Ah, okej. Då är jag nöjd… (resten av meningen faller bort i akut sarkasm).

Jag undrar när människan skall våga riva även de sistnämnda broarna? Jag undrar när människan skall våga säga nej till fler murar. Varför stänger vi in oss själva?

Mordechai Vanunu

Mordechai Vanunu har i en debattartikel hos Aftonbladet återigen vädjat om asyl i Sverige. För en man som trakasseras i sitt eget hemland och som förföjs av sitt eget folk förstår jag vart han kommer ifrån. Som ni kanske vet så avslog Sverige Vanunus första asylansökan med motiveringen att han måste befinna sig på svensk mark innan han kan ansöka om asyl. Det här är korrekt och enligt regelboken. Dock är det som Vanunu påpekar rent omöjligt för honom att ta sig till utländsk mark på grund av den intensiva övervakningen från de israeliska myndigheterna.

Frågan jag ställer mig här är hur långt skall man gå i tolkningen av lagar? Hur byråkratiskt vill man hantera människoöden? Framför allt undrar jag hur mycket utrikespolitik det ligger i beslutet att avslå Vanunus ansökan om politisk asyl?

Oavsett vad man tycker så ger Vanunus inlägg ett inblick i hur omvärlden hanterar obekväma personer. Det känns ärligt talat ganska obehagligt. Man är trygg bara så länge man håller tyst och är en ”god medborgare”. Ett steg utanför ramarna och chansen finns att man riskerar allt…

Var det någon som nämnde humanism?