Fem år. Fem år på dagen. Så länge har den här bloggen existerat.
Jag har skrivkramp, det finns mycket att skriva om. Först hade jag tänkt köra en torr statistikrunda över de åren som varit, men det känns gjort. Sedan hade jag tänkt sammanfatta mina fem år, om hur det verkligen varit ”skriver om allt”, med perioder av politik, till spel, till vardag, till twingly-besatthet, till populärkultur och så vidare och så vidare. Men det känns inte heller värdigt.
Sedan hade jag tänkt skriva ett sentimentalt inlägg om er läsare, ni gör bloggen trots allt, men nej, jag har inte det i mig.
Kanske borde jag vara utelämnande, det har jag trots allt varit många gånger förut. Den här gången är det dock inte lika enkelt, för numera handlar det inte bara om mig. Kanske är det så här jag ska fira mitt bloggjubileum, genom att berätta för er att jag träffat någon som upptar mina tankar, all min vakna tid och mina känslor. Ända sedan jag träffade R har saker och ting inte varit som vanligt. Jag förstår inte riktigt hur det går till, men den här gången har det blivit min tur att drabbas av det där underbara med att träffa en människa där det bara säger klick. Kärlek borde inte vara komplicerat, och med R är det inte det heller. Det bara är.
That said, det känns som att det här kanske var det bästa sättet att avrunda femårsfirandet, med en gnutta kärlek.
Tack för att ni läser.
