Om Jackson Pollock hade gjort ett spel så hade det inte alls sett ut, betett sig eller varit som WHITE. Faktum är att kan vara både lite fascinerad och rädd för vad Pollock hade kunnat skapa om han fått fria händer i spelform. WHITE är dock ett spel som definitivt tagit inspiration av Jackson Pollocks lekfulla och slumpmässiga tavelkonst. Spelet, som är skapat av ett gäng designstudenter på den franska skolan ENJIM, utspelar sig på en blank tavelduk befolkad av små färglada monster ur Pixar-skolan, och dig i egen hög person.
I och med att det här är en förstapersonsskjutare är du beväpnad och jäkligt arg, ditt uppdrag går ut på att spränga, skjuta, förblöda och strategiskt utplacera monster strax innan du gör slut på deras liv, för att, som spelet säger ”fragga, måla och dela” dig till framgång.
Till din hjälp har du olika verktyg. Exempelvis en hagelbössa som splattrar ut dina mål vid en träff, en granat som skapar våta fläcker, finkalibrig ammunition som gör att dina mål flyr undan blödande, en magnet att placera din måltavlor där du önskar och slutligen ett lockbete för den där ordentliga färgexplosionen. Mixen av typisk first person shooter-material och färglära skapar en väldigt udda upplevelse.
WHITE är ett sådant där spel som är svårt att placera och motivera. Varför liksom? Tacka nej till ett gratis, underhållande och kreativitetsfrämjande spel tänker jag dock inte göra, och det borde inte du heller.
Ladda ner WHITE gratis här. Sätt sedan igång med att skapa ditt eget mästerverk.
Det är en uråldrig diskussion inom speljournalistiken, borde spelrecensioner vara ren konsumentupplysning, eller ska vi istället dra till med kritisk kulturjournalistik? Någonstans blev det faktiskt aldrig någon debatt inom spelmedia – efter 
Det är egentligen inte förrän senaste året som jag blivit intresserad av så kallad finkultur. Jag har läst Rand (och förbluffats över hur någon kan kalla sig objektivist frivilligt), jag har läst Murakami (och förundrats över denna människas tankevärld) och till jul önskade jag mig Alkemisten av Paulo Coelho för att upptäcka vad hela uppståndelsen gick ut på.
Igår var det dags att promenera in på Tekniska museet för att kolla på utställningen ”Dataspel”. Och visst var det en splittrad upplevelse för någon som mig som får väl anses ha koll på branschen. Knappast förvånande ligger kunskapsnivån på en ytlig nivå, utställningen är utan tvekan riktad mot den genomsnittliga besökaren, och det är faktiskt den bästa möjliga lösningen.
