Vi står ett tiotal personer och fryser under en busskur. Högst tio meter längre bort står vår buss med en puttrande motor och lyset påslaget. Chauffören sitter i sin plats och ser ointresserad ut. Det är fem minuter kvar tills det är tid för avgång.
Folk visar mer eller mindre precis hur frusna de är. Chauffören tittar nonchalant för att sedan vända bort blicken.
Det är inte förrän en minut innan avgång som bussen kör fram och öppnar dörrarna. Är det inte fånigt så säg. Det är mörkt, kallt och blåsigt. Chauffören har möjligen rast, men vart har empatin tagit vägen? Vad hade det gjort om han hade kört fram och släppt in oss med en gång? Om något så hade vi tyckt att chauffören varit toppen.
Nu fick man stå där istället och frysa.
Blir jag förkyld så ska Connex få en snorloska på posten. Brrrr!
