Se till vänster, där går en arab

Skriver om allt, för att du skall slippa

Bläddrar bland inlägg etiketterade metacritic

Det förvånar mig än idag hur mycket spelrecensioner påverkar gamers, utvecklare och framför allt utgivare. Läser Edges artikel om Metacritic (nu på nätet) och kommer på mig själv att skaka på huvudet.

Visste ni att Metacritic redigeras av en enda man? Marc Doyle. Och att han har ett eget godtyckligt system för vilka publikationer som ska få sätta medelvärdet för ett visst spel? Det är helt otroligt att sajten lyckats få det genomslag det fått när konkurrenten Gamerankings åtminstone försöker ge ett genomsnittligt betyg baserad på alla inkomna recensionsbetyg.

Faktum är att det blir ännu sjukare. Det är förmodligen känt att EA:s John Riccitiello baserar sina affärsstrategier på Metacritic-poängen, än värre är att Activision genomfört en studie som visar att spel på ett genomsnitt runt 70/100 i betyg säljer bättre än spel som har ett genomsnittligt betyg på över 90/100.

Nu är ju betygen redan så subjektiva som de faktiskt är. Till råga på det sitter alltså utgivare och baserar sina strategier på ett subjektivt medelvärde från metacritic, som de bara kan gissa sig till, för att på så sätt försöka få till en hint om försäljningssiffror.

God damn. Hur länge dröjer det tills en utgivare går ut till en utvecklare och kräver lite sämre kontroll, lite glitchar i grafiken och kanske nån systemkrasch här och där så att ett spel inte får mer än 80 i betyg?

Och nu ska vi inte ens nämna det faktum att det finns krafter i spelbranschen som försöker basera bonusutbetalningar pÃ¥ metacritic-poäng…

Det låter som en bra idé till en början. Microsoft har planer på att rensa upp i speltjänsten Xbox Live Arcade. Spel som fått ett genomsnittligt betyg på under 65% hos Metacritic och spel vars demo-till-fullversion konverteringsgrad ligger under 6% tas bort ur systemet. Man gör sig helt enkelt av dåliga spel, och sådant som inte säljer.

Folk är dock inte lika glada. Recensionskriteriet är godtyckligt. Recensioner är subjektiva, man kan gilla ett spel som ingen annan recensent uppskattar. Att ta bort spel som inte säljer är inte heller populärt, ta bara Space Giraffe som exempel – det är ett underbart spel frÃ¥n Jeff Minter som alldeles för fÃ¥ uppskattat.

Microsoft ändrar sig en aning. Spel som man tidigare köpt ska vara tillgängliga även i framtiden, även om de blir ”borttagna” frÃ¥n Live Arcade. Och rekommenderar man en kompis att ladda ner ett sÃ¥dant spel sÃ¥ ska detta ocksÃ¥ fungera.

Stormen i vattenglaset tystnar en aning. Personligen är det först nu som jag blir riktigt förbannad. Game|Life har till exempel ett bra argument för varför hela tanken med upprensningen suger.

Säg att du är en utvecklare som sitter och jobbar pÃ¥ ett experimentellt spel, nu vet du att utsikterna pÃ¥ huruvida ditt spel kommer att överleva är beroende pÃ¥ försäljningssiffror och recensentbetyg. Du kanske ändrar dig, frÃ¥ngÃ¥r ursprungsplanen för att göra ett ”säkert” spel. Ditt verk kommer inte att vara lika nydanande, men chansen för att det ska stÃ¥ kvar som ett listat spel är större.

Säg att du är Microsoft och ska ta in ett par spel. Det ena heter Vortex Alpha och är rätt unikt i sitt sätt att vara, det andra heter Iron Man: Oiled Thunder och är ditt typiska shoot ‘em up. Du vet att du enligt dina egna riktlinjer troligtvis kommer att bli tvungen att rensa undan Vortex Alpha inom tvÃ¥ eller tre mÃ¥nader – alldeles för fÃ¥ spelare köper sÃ¥dana spel. Men du vet ocksÃ¥ att Iron Man-spelet, Ã¥tminstone initialt, kommer att sälja som smör. Vilket spel väljer du dÃ¥?

Det hela är sÃ¥ dumt. Hela grejen med nedladdningsbara spel är ju att man har ”oändligt” utrymme. Men behöver inte rensa upp ett skit. Microsoft skyller pÃ¥ att det har blivit svÃ¥rt att skrolla och hitta bland alla spel, att det gÃ¥r lÃ¥ngsamt. Istället för att ta sitt ansvar och fixa ihop en bättre lösning tar man och minskar pÃ¥ antalet tillgängliga spel. Lösningen pÃ¥ uselt ingenjörsskap blir att strypa tjänsten istället för att lösa ursprungsproblemet. Och det är ju smart…

Som grädde pÃ¥ moset kommer hittar Terrible Video Games en annan vinkel. I staterna har Toyota släppt ett reklamspel till gratis nedladdning vid namn Yaris. Spelet är sÃ¥ uselt att det fÃ¥tt 17% i genomsnittligt betyg. Folk som provar spelet är rätt snabba med att radera det. Är det nÃ¥gon som tror att Microsoft kommer att ta bort Yaris för att ”förbättra kvalitén pÃ¥ tjänsten”? Absolut inte när Toyota fortsätter att göra reklam pÃ¥ Xbox Live Arcade. Och plötsligt börjar det lukta en aning hyckleri.

Kort sagt, det är aldrig bra att begränsa en tjänst. Speciellt när man saknar bra motiv eller en förmåga att tillfredsställande förklara varför. Och förnuvarande lyckas Microsoft med varken eller.

I fredags var det dags att gräva runt i reahyllan, i studiesyfte föll till slut valet på det svenskutvecklade Just Cause till Xbox 360. Jag vill minnas att spelet fick väldigt blandade reaktioner, hos metacritic hittar jag siffror från 50 upp till 100 på en hundragradig skala. Då jag är en ganska stor motståndare till sandlådespel (för mycket frihet) valde jag att vänta med att skaffa Just Cause. Men nu, när priset mer än halverats, var det dags.

Det intressanta här är att mina känslor är även de väldigt varierande. Spelet är grafiskt snyggt på avstånd, men faktiskt väldigt fult när man kommer nära inpå. Action- och häftiga stunts-potentialen är enorm, men hindras av usla kontroller. Spelvärlden är utan tvekan sjukt stor till arealen, men känns underligt nog väldigt instängt på grund av uppdragssystemet. Handlingen kunde ha varit hur bra som helst, där man ska störta en karibisk diktatur genom att stötta delvis revolutionärer, delvis knarklangare, istället får man standardmallen uppkörd i ansiktet med ointressanta karaktärer och hjärndöda uppdrag.

Just Cause är konstant ett besvikelsernas spel. Lika stor andel toppenidéer kombineras med riktiga bottennapp.

Jag vet att en uppföljare är under utveckling hos Avalanche, förhoppningen är att man lyssnat på kritiken och genomfört många förbättringar. Mina egna tips får bli att utvecklarna ska satsa på kontrollen och göra den till en förlängningen av jaget, dålig kontroll stjälper nämligen alltid en upplevelse. Dessutom ser jag helst en satsning på en superseriös story där de mest uppenbara klyschorna ska undvikas. Jag vill känna att jag spelar på liv och död, att avsätta en president är ju rätt stort, jag vill gärna känna epiken i det hela.

Med andra ord. Bättre lycka nästa gång Avalanche. Vi vet att ni kan.