naseer | Se till vänster, där går en arab

23Feb/104

Bu Naseer, buuuu!

Det går lite på halvfart här på bloggen, det gör det. Det går på halvfart över allt annars också. Jag har ännu inte sett Avatar 3D, trots att jag önskat se filmen sedan mitten av december - jag har ännu inte recenserat Napoleon: Total War eller förtittat Starcraft II åt Spelbloggen och jag har ännu inte spelat Bioshock 2 eller Heavy Rain trots att båda spelen ligger högt upp på min lista av årets måstespel.

Jag springer genom dagarna som i en dimma. Jag har tackat nej till utgång, jag har slarvat med tvättid, jag jobbar inte en sekund mer än mina åtta timmar om dagen och jag stannar uppe vaken och tänker alldeles för länge.

Det är vad det är. Förhållanden har länge varit något som hänt någon annan. Jag har någon gång träffat någon och varit hispig i ett par dagar, men det har gått över. Ointressant, svårt, en fyllegrej, det gamla vanliga.

Sen träffade jag R och det är något helt annat. Nu har jag berättat för tillräckligt många av mina vänner för att jag ska kunna outa det i bloggen, jag är inne i ett seriöst förhållande, så seriöst som det kan bli. Jag är lycklig, glad, fundersam, otålig, oförklarligt arg (ibland), kär, harmonisk, tidsoptimist och tusen andra saker.

Sorry, men när jag skriver ett inlägg i den här bloggen brukar det normala vara att jag funderar igenom ett ämne, gör lite research, skriver om ett par formuleringar för att sedan trycka på publicera. Allt som allt en rutin som tar mig mellan en timme till ett par. Detta har jag inte längre tid med. Min lediga timme spenderar jag hellre över webcam med R än här i wp-admin.

Och jag vet att det är jäkligt dålig stil. För vi har ju ändå hängt ihop tillsammans i fem år. Och det är inte er det är fel på, det är mig. Det är fel på mig. Jag hoppas att vi kan vara vänner ändå. Ni får gärna fortsätta hälsa på, ta en fika ihop med mig någon gång, dela med er av tankar och skvaller.

Det är inte så att jag gör slut med er. Jag tar bara ett steg tillbaka. Det finns nya horisonter att upptäcka för min del, och ni får gärna följa med, om än inte i samma takt. Efter fem år tillsammans känner vi varandra tillräckligt väl att vi fortfarande kan vara vänner, eller hur?

Taggat under: naseer, vardag 4 Kommentarer

10Feb/106

In five years time

Fem år. Fem år på dagen. Så länge har den här bloggen existerat.

Jag har skrivkramp, det finns mycket att skriva om. Först hade jag tänkt köra en torr statistikrunda över de åren som varit, men det känns gjort. Sedan hade jag tänkt sammanfatta mina fem år, om hur det verkligen varit "skriver om allt", med perioder av politik, till spel, till vardag, till twingly-besatthet, till populärkultur och så vidare och så vidare. Men det känns inte heller värdigt.

Sedan hade jag tänkt skriva ett sentimentalt inlägg om er läsare, ni gör bloggen trots allt, men nej, jag har inte det i mig.

Kanske borde jag vara utelämnande, det har jag trots allt varit många gånger förut. Den här gången är det dock inte lika enkelt, för numera handlar det inte bara om mig. Kanske är det så här jag ska fira mitt bloggjubileum, genom att berätta för er att jag träffat någon som upptar mina tankar, all min vakna tid och mina känslor. Ända sedan jag träffade R har saker och ting inte varit som vanligt. Jag förstår inte riktigt hur det går till, men den här gången har det blivit min tur att drabbas av det där underbara med att träffa en människa där det bara säger klick. Kärlek borde inte vara komplicerat, och med R är det inte det heller. Det bara är.

That said, det känns som att det här kanske var det bästa sättet att avrunda femårsfirandet, med en gnutta kärlek.

Tack för att ni läser.

Taggat under: jubileum, naseer 6 Kommentarer

18Dec/093

Hej då, ses nästa år

"Det blir ett skitår", sa Sven Otto Littorin om 2009. För några blev det så, en del tack vare Littorin och hans vänner, mest på grund av börsmäklare och annat löst folk.

För min del är 2009 inte alls illa. Det har hänt mycket positivt, en del negativt, jag är stolt över mig själv när det gäller vissa situationer, besviken när det gäller andra. Det är som vanligt antar jag. Det har hänt att jag skrivit inlägg som sammanfattat mitt år, det hinner jag dock inte med den här gången.

Året tänker jag avrunda med en resa till Bagdad. Mer om det när jag är tillbaka i Sverige, när jag samlat intryck och historier, just nu är jag ganska tom i skallen. Hur ska man egentligen känna inför ett besök till hemlandet och släkten efter att ha varit borta i typ 25 år?

Det sagt. Jag kommer att avge livstecken på facebook och twitter under resan gång. Aningen sporadiskt dock.

Skulle det hända att du vill kontakta mig, maila då, sms:a eller skicka ett direktmeddelande. Undvik att ringa mig fram till den fjärde januari någon gång då kostnaden kan komma att bli en otrevlig överraskning :)

Vi hörs och ses!

Se till att avsluta året with a bang, det är liksom på tiden.

Taggat under: irak, naseer, resor, semester 3 Kommentarer

6Dec/099

Fredagens outfit

Vi visste att det skulle hända förr eller senare. Välkomna till min modeblogg.

Skor - Fred Perry
~~Strumor~~ Strumpor - Dressman
Byxor - Någons farfar
Skjorta - H&M
Hängslen - Någons farfar
Hatt - Beyond Retro
Stämning - Depressionen

Jag tar emot gratisprover, Restylane-erbjudanden, gratisresor, bröstförstoringar och även rena mutor utan sinneskval. Hör av dig!

Taggat under: 1930-talet, kläder, naseer 9 Kommentarer

2Dec/096

Om 20 dagar 20 år

Jag passar på att skriva det här inlägget idag. För om 20 dagar är jag inte i landet, utan i Irak. Vilket är lite roligt, för just den dagen kommer jag att fylla 20 år i Sverige. Jag skriver även det här inlägget just idag eftersom jag nyss läst Kinga Sandéns Newsmill-artikel "Det är vi som är verklighetens folk" och igenkänningsfaktorn är hög.

Jag förstår faktiskt att man undrar var jag kommer ifrån första gången man träffar mig. Jag ser det till och med som upplyftande att jag umgås med en krets människor som inte sopar funderingar under mattan utan är raka mot mig. Det är snarare så att jag brukar bli förvirrad om jag råkar misstolka frågan, ska jag svara Irak? Skåne? Rågsved?

Vad som tyvärr irriterar mig är dock en potentiell följddiskussion, som tack och lov börjar bli sällsam.

- Hur länge har du varit i Sverige?
- 20 år.
- Jaså? Du pratar väldigt bra svenska!

Tack som fan att jag gör det. Jag har bott två tredjedelar av mitt liv i Sverige. Jag förväntar mig snarare ett förvånat "du pratar väldigt bra arabiska", för i ärlighetens namn har jag tappat så mycket av mitt hemspråk att det börjar bli pinsamt.

Själv har jag börjat använda frågan om mitt ursprung som en ice-breaker, men för att återkoppla till Kinga Sandéns artikel, det är inte alltid jag tycker att den är lämplig. Och det här gäller mig som faktiskt är född i Bagdad. Svårare är det med min systers situation till exempel. Hon är född på BB i Kristianstad, får hon frågan om var hon kommer ifrån är det naturliga svaret "busshållplatsen" snarare än något annat.

Jag hoppas och tror i och för sig att den här markeringen baserad på en fördom är övergående. 70-talister och nedåt är relativt vana med det Sverige vi har idag. Namn och hårfärg säger ju väldigt lite om vem man är, och att än idag basera en livshistoria efter endast en blick känns rätt ofräscht. För sanningen är ju den att Verklighetens Folk är mer verkliga än vad både Åkesson och Hägglund önskar och tror.

Och verklighetens folk är ju, faktiskt, du - jag - vi och alla andra.

Taggat under: irak, jubileum, naseer, sverige 6 Kommentarer

26Okt/096

Svininfluensavaccinet och dess biverkningar

Idag var det tio dagar sen jag vaccinerade mig mot svininfluensan. Den mycket allvarliga biverkningen jag råkat ut för har jag valt att dokumentera som ett varnande exempel:

Jag lever numera hela mitt liv baklänges. Det är absurt, svårt, hemskt (och lite roligt). Jag kan inte förstå att ett vaccin kan vara den här mödan värd. Hellre sjuk i influensan i en vecka, än att fortsätta leva hela mitt liv så som synes i klippet i ovan. Usch, vaccinera inte dig!

Fotnot: Jag tar vaccinet om två veckor, konspirationsteorier är roliga, men kom igen!

Taggat under: humor, naseer, sjukdom, svininfluensan, vaccin, youtube 6 Kommentarer

25Okt/090

It has been a journey of self-discovery

Nej. Det har det inte alls varit. Faktum är att jag inte bloggat på äckligt länge är för att jag inte... velat. Jag har haft mycket att skriva om, tänker särskilt på SD:s debattartikel i Aftonbladet (jag anser att publiceringen var det bästa som kunde hända i debatten, inget mer "vi är inte rasister", "vi är inte nazister", nu står det svart på vitt), jag har bara inte haft lust.

Den senaste veckan som gått har varit mycket av en jag-vecka. Jag har haft minimalt med kontakt med omvärlden. Jag har funderat. Tänkt. Filosoferat. Läst. Spelat. Vandrat. Konsumerat. Jag har tagit hand om mig själv, för att ta till lite new age-flum. Ni vet, när man börjat definiera sig som jobbet, det är inte att leva. Och jag var där och behövde vända på steken. Så jag gjorde det.

Är jag tillbaka i svängen nu? Ja, fast jag ska försöka förändra på saker och ting med mig själv. Det är nog inget ni kära bloggläsare kommer att märka av i egenskap av inlägg, jag försöker bli mer och mer privat i mitt skrivande, men i slutändan vet jag att jag ändå besparar er 80% av det som finns i mina tankar. Jag vet inte om ni upplever mig som öppen när jag skriver, jag tror inte det, för ärligt talat är jag bara bekvämt öppen när jag skriver här, till den grad att jag kan stå för allt det jag skriver, vill man lära känna mig helt och fullt görs det bäst AFK. Min förhoppning är dock att jag personligen kommer att märka av förändringar i mitt beteende när jag tittar tillbaka på mig själv.

Och det är alltid något.

Taggat under: naseer Inga kommentarer

28Sep/096

Naseer får en ny kamera

Jag fick tag på en ny kamera och hade lite svårt att lista ut hur man gjorde för att spela in film, i min enfald trodde jag att mina tech-savvy syskon skulle ställa upp och hjälpa en stackars halvvägs till pensionen-storebror. Men nä då...

Alltså, det där med data är svårt. Jag tycker inte att ungdomarna ska ha rätt att skratta åt oss som inte kan.

Taggat under: humor, naseer, teknik, tmn, youtube 6 Kommentarer

23Sep/093

1up

Och så har det redan hunnit gå ännu ett år. Numera ska jag komma ihåg att tala om för den som frågar att jag är 29, vilket i mitt fall är svårare än det låter.

Jag vet inte, men har ni samma problem? Bara här om veckan presenterade jag mig själv som 28 år gammal, jag har ju över året vant mig vid att vara 28 - och nu är det plöstligt inte sant längre - och så tar det tid för min hjärna att anpassa sig.

Det är likadant med datumet. Jag kan fortfarande slarva och skriva 2008. Det är inte klokt. Undrar om jag lider av kronisk nostalgi?

Annars har det här året varit bra i mångt och mycket. Jag känner mig äntligen hemma och stabil i min nya lägenhet och har börjat våga göra slut på mina flyttlådor. När man flyttar ofta är det lätt att hamna i ett stadie där man inte vill packa upp, det har jag kommit över tack och lov.

Socialt känner jag mig numera som stadd i Stockholm. Jag är tacksam och glad över de vänner jag har. Det har förvisso aldrig varit ett problem för mig att skaffa en ny vänskapskrets, däremot har jag haft svårt att vårda relationer över tid. Här anstränger jag mig för att bli bättre, och jag tycker mig se framsteg i min hållning. Till er kära vänner, tack för er förståelse och tålamod.

Problem har jag dock när det gäller relationer. Jag rör mig mellan två ytterligheter, en flört som bara dunstar bort, eller en bestående vänskap. Och missförstå mig rätt, vänner är det bästa som finns, men vad gör jag för fel som inte lyckas kombinera ytterligheterna? Det är sådana ämnen man filosoferar över klockan två en fredagmorgon, utan att bli ett uns klokare. Några visdomar?

Det jag kommer att säga härnäst har jag sagt många gånger och kommer att upprepa många gånger till. Jag är oändligt stolt över min familj. Mina föräldrar gav, och ger mig en sådan trygghet att jag känner att jag kan göra vad som helst. Min lillebror, numera vuxen lärare med ansvar för elevkullar, kan knappt tro det. Min lillasyster kämpar hårt i andra klass på gymnasiet och bevisligen är smartast och starkast i syskongänget, henne har jag bytt blöja på.

Karriärmässigt går det bättre än vad jag trott vara möjligt. Jag arbetar på spännande och krävande projekt, jag lär mig nytt konstant och är nöjd med min förmåga att ta emot nya intryck utan att sätta ihop sådana löjliga hinder som prestige eller revir exempelvis.

Personligen skulle jag dock vilka utveckla mig mer när det gäller fritidsaktiviteter. Det finns de dagar då jag känner att jag bara jobbar, äter och sover. Här har jag ännu en punkt att jobba på.

Till slut har jag hört att 30-årskrisen är nära. Och vet ni vad, jag tror inte det. 30 är en siffra som kommer efter 29. Vill jag krisa så kan jag lika gärna gjort det redan, varför vänta tills man har en trea i ålderssiffran?

Nu ska det i alla fall bli tårta och en present till mig själv. Födelsedagen kommer igång på allvar under helgen när jag ska iväg och fira med min familj.

Tack för alla lyckönskningar. Ni är bäst.