Tag Archive for nintendo ds

Japanska spel och dess titlar

kantore.jpgDet här är lite av ett uppföljningsinlägg till ”Längsta speltiteln hittills”. Måhända är det här spelets titel inte särskild lång (i jämförelse) men den är ändock värd att uppmärksamma.

Samtidigt kan man fråga sig varför japanska edutainmentspel ska ha så krångliga namn egentligen?

Kolla bara in Kyouto daigaku Atsuji Tetsuji kyouja kanshuu zaidanhoujin nihon kanji nouryoku kentei kyoukai kyouryoku kanji toreena pootaburu[1] från Sega. Ett spel som kan översättas till ungefär: Kyouto University’s Professor Atsuji Tetsuji Foundation’s Japanese Kanji Ability Official Certification (in collaboration with) The Kanji Association Trainer Portable.

Jag menar… varför? Det sjuka är att inte ens Sega orkar med det långa namnet och har därför förkortat det till enkla ”Kantore”.

Insert Credit skriver mer och länkar till officiella spelsidan.

  1. 京都大学 阿辻哲次教授監修財団法人日本漢字能力検定協会協力漢字トレーナー ポータブル []

Amerikanska spelförsäljningssiffror, april 2007

En av favvobloggarna N’Gai Croal, från Newsweek, väljer i ett långt och väldigt intressant inlägg att diskutera de amerikanska spelförsäljningssiffrorna från april 2007 ihop med journalistkollegan Geoff Keighley.

När man kollar på listan, inser man att det faktiskt finns väldigt mycket att diskutera.

Hårdvara:
Nintendo DS: 471000
Wii: 360000
PlayStation 2: 194000
PlayStation Portable: 183000
Xbox 360: 174000
Game Boy Advance: 84000
Playstation 3: 82000

Mjukvara:
Pokemon Diamond (DS): 1045000
Pokemon Pearl (DS): 712000
Super Paper Mario (Wii): 352000
Wii Play (Wii): 249000
Guitar Hero II (360): 197000
Guitar Hero II (PS2): 142000
Spider-Man 3 (360): 117000
Spider-Man 3 (PS2): 105000
God of War II (PS2): 101000
MLB ’07: The Show (PS2): 79000

Hårdvarumässigt är det Playstation 3:s urusla försäljning, Xbox 360 dåliga siffror och Wii:s succésiffror som det pratas mest varmt om.

Under 100000 sålda enheter per månad i USA är en katastrofal siffra för Playstation 3, här ligger nämligen smärtgränsen för de flesta amerikanska utgivare som analyserar marknaden för att sedan bestämma sig för vilken maskin de vill satsa på. Croal och Keighley är överens om att den dåliga försäljningen beror på konsolens höga pris och brist på systemsäljande spel. Jag är given att hålla med.

Xbox 360:s dåliga siffror har de båda herrarna svårt att förklara. En marknadsledande konsol som släppts ett år innan konkurrenterna och som har en tung portfölj av spel både här och nu och inför framtiden borde sälja mer, mycket mer. Det har historien visat. Ändå säljer den inte mer än 200000 exemplar, någonting är fel. Här får min personliga åsikt vara den att Xbox 360 är fortfarande för dyr för gemene man. 3500 kronor för premiummodellen känns tungt i plånboken, och corepaketet är det ingen vettig person som vill ha, trots att dess pris ligger på cirka 2700.

Wii:s succé splittrar Croal och Keighley. Croal tror att de höga siffrorna helt enkelt beror på att det finns köpare som vill ha konsolen. Keighley är dock fortfarande inne på att Nintendos Wii är en fluga vars försäljning snart kommer att falla när charmen med gimmick-kontrollerna försvunnit. Frågan är fortfarande öppen, jag har egentligen inget mer att säga än att framtiden får utvisa vem som har rätt och vem som har fel.

Mjukvarumässigt är det Wii Play-succén som förbryllar båda herrarna. Spelet är ju uruselt, någonting de flesta av oss får hålla med om. Men… då missar faktiskt Croal och Keighley poängen. Det ingår ju en Wii Remote i Wii Play, detta är den enda anledningen till att man köper spelet. En Wii Remote har ett rekommenderat pris på 449 kronor i Sverige, Wii Play å andra sidan har ett rekommenderat pris på 549 kronor. Lägger man en extra hundring vid köp får man ett extra spel – jag tror att de flesta tänker så.

Hemma har jag en dator, en Xbox 360, en Wii, en Nintendo DS och en Playstation Portable. Märk väl att Playstation 3 ännu saknas. Det kanske säger någonting, eller inte alls. Men visst fasiken krävs det en prissänkning och ett par grymma spel för att jag ska fundera på en PS3:a.

Längsta speltiteln hittills

simpleds14.jpgFråga mig inte varför vissa spelnamn ska vara så ofantligt långa, men berätta gärna varför utgivaren D3 Publisher väljer att kalla sitt kommande Nintendo DS-spel för följande: Simple DS Series Vol.14 The Jidousha Kyoushuujo DS — Gendoukitsuki Jidousha, Futsuu Jidou Nirin, Oogata Jidou Nirin, Futsuu Jidousha, Fusuu Jidousha Nishuu, Chuugata Jidousha, Oogata Jidousha, Oogata Jidousha Nishuu, Oogata Tokuchuu Jidousha, Kenbiki.

Det där är 251 tecken, I kid you not.

Och vad det handlar om? Körkortsteori. D3 Publisher försöker rida på den väldigt lukrativa lek&lär-vågen som härjar till Nintendo DS. Jag måste erkänna att de valt en grymt effektiv vinkel. Rolig körkortsteori, vem vill inte ha sånt? Men… varför den superlånga titeln?

IGN kör en väldigt rolig vinkel på nyheten, de tycker synd om databasadministratörer som begränsat antalet tecken i sina fält.

Och därför älskar jag spel

Nämn ett annat medium som kan göra det här:

Osu! Tatakae! Ouendan!

Jäkligt många spelinlägg det blivit på rad. Anledningen är säkerligen det fakum att jag är inne i en intensiv spelperiod. Är just nu mitt inne i ett deadline helvete där diverse spel måste spelas och skrivas om.

Det blir rätt intensivt eftersom man vill se så mycket av spelen som det bara går innan man skriver om dem. Den här månadens skörd har orsakat lite huvudvärk eftersom jag har två spel som bokstavligt talat aldrig tar slut.

När jag vill slappna av så gör jag det konstigt nog med att spela ännu ett spel.

Osu! Tatakae! Ouendan! – klicka in er och… lyssna! Det är så underbart härligt. Spelet är ungefär 100 gånger bättre, tänk på det och ni förstår kanske varför jag väljer att slappna av med just Osu!

Vad är Osu! Tatakae! Ouendan? Rythm-action heter det på engelska. Ett musikspel där man skall vara med på noterna helt enkelt. Lätt ett av de bästa spelen till Nintendo DS hittills.

Allting är på japanska givetvis och jag kan inte läsa ett ord. Det spelar dock ingen som helst roll, spelet är intuitivt som tusan.

För att namndroppa än en gång… Osu! Tatakae! Oendan! kommer troligtvis aldrig att släppas varken i USA eller här i Europa. Vi har ett gäng idioter till slipsnissar som tror att spelet inte skulle sälja här. Därför måste jag slänga in en fet uppmuntran till alla läsare att importera det här sköna spelet.

Dessutom. Sovjetretro är rock n’ roll!