Motståndet mot FRA-lagen är stort. Tilliten till våra politiker är dock litet. Att det blir ett ja till propositionen på tisdag onsdag är högst möjligt. Det man då kan fråga sig är hur samhället kommer att se ut efter att lagen trätt i kraft?
Det är ingen hemlighet att lagskrivare och politiker alltid är steget efter. Får vi en lag som kommer att övervaka vår kommunikation är det inte onormalt att vi kommer att se en motreaktion. Tekniken finns redan. Anonymiserande proxies och kryptering är bara två exempel.
Nu för tiden måste man ta en aktiv handling för att surfa anonymt, kryptera mailen eller VoIP:en. Dessa tjänster kommer dock i ett FRA-samhälle att vidareutvecklas och bli enklare och självklarare att använda. Redan idag sitter de större företagen på dessa resurser, steget till att lansera en säkerhetslösning till privatpersoner är ganska litet. Det finns exempel på detta redan idag till och med, även om dessa är tillgängliga i en mindre skala.
I ett sådant scenario skulle FRA-lagen tappa all sin kraft och mening. 2048-bits kryptering har ännu inte blivit knäckt, och skulle detta hända är det bara att uppdatera till 4096-bit och önska övervakarna lycka till.
För att bibehålla ett Big Brother-samhälle skulle våra lagskrivare och politiker bli tvungna att förbjuda kryptering. Och jag har svårt att tro att det skulle vara möjligt.
FRA-lagen kommer inte att skydda vårt land från yttre hot, det enda den kommer att leda till är att de brottsliga elementen i samhället kommer att lära sig skydda sin kommunikation bättre. Här har vi alltså en isolerande lag som kommer att leda till att vårt öppna samhälle gradvis kommer att stängas. Hur någon kan tycka att det är en bra idé har åtminstone jag svårt att förstå.
När Fredrick Federley nästan helgonförklaras av 
