playstation 3 | Se till vänster, där går en arab

29Aug/094

C’mooooon!

Är det någonting Sony inte varit duktiga på så är det reklam. I ansträngningen att promota varumärket Playstation har man antagligen varit löjlig, extrem eller creddig. Visst minns jag och uppskattar Playstation 2-reklamfilmerna regisserade av David Lynch, men annars har det varit rätt illa med säljande reklam.

Nu, lagom till Playstation 3 Slim verkar det dock som att Sony har lärt sig läxan. Playface-kampanjen som rullar i Japan är förvisso snodd, men det innebär inte att den är misslyckad. Väldigt bra funkar det annars med de amerikanska filmerna, här visar Sonys marknadsförare äntligen förståelse för målgruppen, och dessutom en självdistans som tidigare saknats. Ingen gillar någon som tar sig själv på alldeles för stort allvar, det är en läxa som Sony kanske äntligen lärt sig.

Reklamfilmen nedan är lite av en favorit:

Blir det nån Slim nu då? Tja, spelbiblioteket är definitivt lockande. Och jag tänker absolut inte missa Heavy Rain.

Taggat under: marknadsföring, playstation, playstation 3, reklam, sony 4 Kommentarer

3Jun/093

E3 2009: For the heck of it

Det börjar bli riktigt svårt att hänga med svängarna. Inte så konstigt kanske när det utannonseras hundratalet spel under en och samma mässa. Som vanligt när det gäller E3 får jag även i år känslan av att spelproducenterna verkar ta det här mer på allvar mer än vad vi någonsin gör. De flesta premiärspel är ju ändå rena gäspningar. Jag fortsätter dock min självgivna plikt att plocka fram lite pärlor ur dynghögen.

Bowser's Inside Story verkar vara precis så där härligt Nintendo-skruvat som vi vill ha det. Titlen är självförklarande egentligen, av någon anledning hamnar våra Mario-bröder, prinsessan och Toad inuti Bowser och ska där - om jag förstått trailern rätt - boosta Bowsers kroppsliga funktioner för att assistera honom i kampen mot en Ond-Bowser?

Dead Rising 2 har förhoppningsvis tagit bort alla irritationer som föregångaren hade. Man slipper kameran, det fruktansvärda sparsystemet - och här hoppas jag men inte tror - att rädda folk. Numera är det Vegas som gäller, och det är någon stuntgubbe som spelar huvudrollen.

Folk som älskar fotbollsspel brukar verkligen gilla Pro Evolution Soccer-serien. Och nu har vi kommit till 2010-versionen. PES har FIFA-serien i knutarna, och frågan är om inte FIFA faktiskt hann ifatt förra hösten. Mycket står med andra ord på spel. Utvecklarna har haft svårt att göra något av denna generation konsoler, men nu blir det tredje gången gillt får man hoppas.

Stort är annars att Team Ico släppt en trailer på uppföljaren till Shadow of the Colossus, det tredje spelet i serien heter The Last Guardian och spelvärldens unika igenkänningsgrad är intakt. Lite ofrivillig humor blir det av Neverending Story-vibbarna, men det får man förlåta.

Stora nyheter för äventyrsspelfans är att Professor Layton är tillbaka i Professor Layton and the Diablolical Box. Professorn verkar ha råkat illa ut och det är dags för teamet att bege sig ut för att lösa mysteriet.

Mitt sista intryck av presskonferenserna från Nintendo, Microsoft och Sony är annars att de två sistnämnda verkar försöka göra en Wii, medan Wii-gamers gärna önskar se mer PS3 och 360-takter till sin lilla låda. Dessutom verkar plastiga tillbehör vara det nya svarta, vilket är väldigt underligt då jag tror att folk tröttnat på att köpa hem plast till vart och vartannat spel som finns ute på marknaden.

Taggat under: bowsers inside story, dead rising, e3, ico, microsoft, nintendo, playstation 3, pro evolution soccer, professor layton, sony, spel, the last guardian, wii, xbox 360 3 Kommentarer

4Dec/081

Hej igen Riddick

The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay är ett av de spel som jag alltid önskat spela om. Jag minns att jag hade fruktansvärt kul då det begav sig, men som vanligt fick jag aldrig tid att återvända. Nu när revivalen The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena är på gång ser jag äntligen min chans att återbesöka ett kärt spel, och att denna gång upptäcka nya sidor av det.

Hoppas innerligt att utvecklarkommentarerna från datorversionen är kvar. Och om inte så hoppas jag på en nyinspelningen åtminstone. De där svengelska utvecklarrösterna är kärlek.

En kvalificerad gissning på släppdatum är tidigt 2009. Keep your eyes open.

Taggat under: chronicles of riddick, datorspel, playstation 3, spel, xbox 360 1 kommentar

21Okt/085

Pulp Fiction dras tillbaka

Sackboy, LittleBigPlanet

Quentin Tarantino har tvingats att dra tillbaka Pulp Fiction för omklippning. Nu lanseras en enorm kampanj där filmrullar och miljontalet dvd-filmer måste ersättas med en mindre stötande kopia. Det är ett Bibelcitat i filmen, uttalat av Samuel L. Jacksons karaktär Jules Winnfield, som ställer till det.

"The path of the righteous man is beset on all sides by the inequities of the selfish and the tyranny of evil men. Blessed is he who, in the name of charity and good will, shepherds the weak through the valley of the darkness. For he is truly his brother's keeper and the finder of lost children. And I will strike down upon thee with great vengeance and furious anger those who attempt to poison and destroy my brothers. And you will know I am the Lord when I lay my vengeance upon you."

Quentin Tarantino har kommenterat att citatet kunde uppfattas som stötande för troende kristna, speciellt med tanke på det sammanhang det används. Man har därför valt att åtgärda detta.

"Better late than fucking never, man."

Säger Tarantino.

Helt orelaterat kan jag nämna att Playstation 3-spelet LittleBigPlanet har dragits tillbaka för att ett par Koran-citat har hittats i en av låtarna som spelas på en av banorna i spelet. Sony har tagit beslutet för att inte eventuellt riskera att såra några muslimer. Well, de har fan i mig lyckats såra några av mina känslor.

Nu måste jag demonstrera mitt vrede på nåt sätt bara. Kanske strikea down upon Sony with great vengeance and furious anger.

Taggat under: censur, littlebigplanet, playstation 3, religion, sony, spel 5 Kommentarer

14Aug/080

Bionic Commando Rearmed

Det är kanske lätt att glömma att Bionic Commando Rearmed är Grins första släpp till Playstation 3 och Xbox 360. Det här är det spel som kommer att ge utvecklarna ett namn inom konsolscenen, det spel som kommer att ge dem insikter och erfarenheter, det spel som öppnar fördämningarna inför kommande uppdrag och inte minst, det spel som kommer att sälja AAA-titeln Bionic Commando. Det lilla spelet får bära ett stort ansvar, inte att undra på att denna nedladdningsbara titel är en ambitiös, välutvecklad och finslipad uppenbarelse. Det är inte mycket som får gå fel.

Och Grin klarar av konststycket. Det finns en tyngd bakom denna produkt som väldigt få nedladdningsbara spel når upp till. Bionic Commando Rearmed är ett spel som lika gärna kunde ha förpackats och sålts i butik. Produktionsvärdet är synnerligen högt.

Det som gör upplevelsen för min del är dock minnena. Det var ju trots allt sexton eller sjutton år sen sist. Jag vill minnas att Bionic Commando var ett mycket enklare spel då, kanske har man helt enkelt tappat bort ungdomens reflexer och förmåga att lösa uppgifter i snabb takt. Det här är ett svårt spel - svårt på det där sköna sättet som ser till att tvinga en att bli bra - svårt på det sättet att man vill mästra sönder det.

Man vill inte lägga kontrollen ifrån sig. Musiken är utan tvekan den störst enskilda faktorn till detta. Jag älskar den, och älskar det faktum att jag inte hört allt material trots att jag redan köpt det officiella soundtracket. Jag rider på toner som kunde ha spelats på vilken klubb som helst och upplevelsen uppmuntrar mig att ihärdigt trycka in ännu en timme på ett underbart litet spel. Att Bionic Commando Rearmed dessutom är snyggt, humorfyllt, utmanande och originellt (ja, man kan inte hoppa, get over it) är bara grädden på moset.

Det finns saker jag förvisso inte förstår. Varför göra övningssegmenten svårare än första banan? Varför kör man med offline co-op när vi lever i en tid av onlinemöjligheter? Varför misslyckas man med att förklara hur hackersekvenserna fungerar?

Sen hör jag den ljuvliga spelmusiken dunka i huvudet och sätter igång och spelar igenom ännu en bana, salig som bara den. Tack Grin.

Taggat under: bionic commando, datorspel, grin, playstation 3, retro, spel, spelmusik, spelrecension, xbox 360 Inga kommentarer

27Maj/0812

Grand Theft Auto IV: Våld och kvinnor

Niko Bellic

Det påstås att Grand Theft Auto IV är ett satiriskt spel som ironiserar över dagens samhälle. Detta argument används gärna som en försvarsmur mot den kritik spel av den här kalibern alltid får och alltid kommer att få utstå.

Det är en sanning. Men det är inte hela sanningen.

I spelets radio- och tv-stationer, bland uppsnappade samtal och de egna dialogerna, på reklamskyltar och i stadens gator syns och hörs samhällskritik om Amerika som sällan yttras i det verkliga livet. Det är högst aktuella ämnen som tas upp och pulveriseras, till mitt stora nöje: kriget mot terrorismen, det amerikanska valet, den amerikanska sjukvården, såpoperor, rätten att bära vapen, invandrardebatten, paranonian gentemot staten och överlag alla frågor som your average american ställs inför i sitt liv utsätts för härlig, bitsk satir.

Synd bara att spelet i övrigt inte är lika ambitiöst som den atmosfär den verkar i.

Det är väldigt svårt att ta Grand Theft Auto IV på allvar, och ännu svårare att försvara det när man exempelvis kan döda civila utan att straffas. Det räcker att nudda ett polisfordon med en bil för att man ska få en wanted level. Du kan dock köra över en busslast oskyldiga civila utan vidare konsekvenser. Ifall en sådan lösning är på något sätt samhällskritisk så upplys mig gärna. Våldet sägs vara nedtonad i jämförelse med andra spel i serien, och det är den möjligtvis. Mitt problem ligger dock i att våldet får äga rum utan konsekvenser. Det är en rå och kall våldsorgie som ritas upp. Det här förklaras med att Niko är härdad sedan kriget i Jugoslavien, men det är en förklaring som inte räcker hela vägen. Det är ju jag som utför våldsdåden, räknar Rockstar kallt med att jag ska vara lika härdad?

Vidare mår jag illa över den sexistiska atmosfär som härskar i spelet. Det är alldeles för mycket bitches, pussies och titties för att jag ska tycka att det finns någon subtil mening med det hela. Grand Theft Auto IV anstränger sig inte för att utmåla kvinnor som sexobjekt - det tar helt enkelt för givet att kvinnor är det. Den nivå av cynism som återfinns i berättandet och dialogerna är tillräcklig för att jag ska känna mig illa till mods. Återigen misslyckas jag se den påstådda satiren.

Det enda Grand Theft Auto IV lyckas få mig inse är faktiskt inget annat än att författarna Dan Houser och Rupert Humphries verkar vara ett par riktiga svin. Och ett spel som åtminstone lär mig ett ting är ju bättre än ett som inte lär mig något alls. Det kan jag i alla fall bjuda Rockstar på.

Taggat under: grand theft auto, playstation 3, sexism, spel, spelvåld, xbox 360 12 Kommentarer

26Maj/084

Grand Theft Auto IV: De första timmarna

Niko Bellic

Sandelådespel är inte riktigt min grej. Det finns dock vissa spel som gör det så bra att man gärna lägger ner hela sin själ på att upptäcka, utforska och förändra. Två sådana spel är Oblivion och Crackdown. Mina första intryck från Grand Theft Auto IV säger mig att det här är ett spel som inte hör till bland toppen.

Vad menas då med "första intryck"? Jo, det att jag har sju timmar i registrerad speltid. Jag kan tycka att de här timmarna ska räcka för att suga in mig i Liberty City, så är dock inte fallet. Jag tror att det här beror på brutna illusioner. Man har uppenbarligen sugit ut valfriheten från våra händer - och sandlådespelet blir en glasfasad (såg ni nördreferensen?)

Låt mig ge ett exempel. Uppdraget "Hung out to dry". Man ska pressa någon asiatisk snubbe på pengar, denne flyr i en lastbil. Jag hatar att jaga honom och efter två misslyckade försök (bilarna är banne mig inte kul att styra) försöker jag spela smart. Jag lokaliserar snubbens lastbil och blockerar hans flyktväg med ett par fordon. Sedan väljer jag att trigga uppdraget, och av en automagisk kraft är min blockad borta - mina bilar försvunna i tomma intet - och jakten blir obligatorisk.

Jag ger mig inte. Det går ju att sno snubbens lastbil. Han kan ju försöka köra ifrån mig när hans bil inte längre är kvar. Jag slår in fönstret på lastbilen och sätter mig in. Mission failed. Det var tydligen inte meningen att jag skulle göra så där. Och den billiga lösningen från utvecklarna är helt enkelt att tvinga mig göra om uppdraget. En illusionsdödare om något och ännu ett exempel på usel speldesign. Gillar man inte sandlådelösningar så ska man inte utveckla sandlådespel. Så enkelt är det.

Jag har läst mycket om Liberty City. Att staden är full av detaljer, att den andas och lever. Förvisso. Det ingen nämner är dock att den är så förbannad tråkig. Det händer ju ingenting. Bilar kör runt på gatorna. Människor går på trottoaren. Ibland går de över gatan lite fel och blir påkörda, bara för att svära lite och ställa sig upp och gå. Bilen kör vidare. Är det så här hela tiden? Eller kommer jag att liksom i Crackdown och Oblivion råka ut för omotiverad motstånd och våld? Kommer det att hända någonting om jag inte är ute på uppdrag? Någon?

Min roligaste stund hittills har jag faktiskt haft i den ryska klädaffären. Radion slängde upp Ruslanas schlagerdänga från 2004. Det var humor. Och jo, radioreklamen och talkshowerna är -lite- roliga.

Just nu ska jag försöka fånga Ivan den inte så förskräckliga. Problemet är bara att snubben flyr med en bil. Jag stänger av och försöker samla tålamod inför den kommande trial and error-sessionen.

Taggat under: grand theft auto, playstation 3, spel, speldesign, xbox 360 4 Kommentarer

8Apr/082

Electronic Arts begår ett misstag

Electronic Arts Vi har länge väntat på nyheter angående Rock Band, spelet som ger oss chansen att leka garagerockare, och nu när vi äntligen har något konkret att rikta in oss på är det inte precis glädje som är den dominerande känslan, istället är man mest besviken.

Att ta till rackartyg som att se till att göra Rock Band tidsexklusivt för Xbox 360 är redan det överjävligt. Värre blir det dock när man läser in sig på Electronic Arts affärsplaner, här ska vi européer tydligen rånas. Där våra amerikanska med-gamers kunde njuta av en helhetslösning måste vi plocka ihop Rock Band för att få en helhetsupplevelse. Instrumenten och spelet säljs nämligen för sig själva. Jo, du läste rätt.

Instrument Edition består av trummor, gitarr och mikrofon till priset av 169 euro. Sedan måste man inskaffa själva spelskivan till priset av 70 euro. Totalt alltså en summa på ungefär 240 euro. Ska vi översätta detta till gamerkronor kommer vi att se en prislapp på ungefär 2400 kronor när Rock Band hamnar i butik, det är närmare 2,25 gånger dyrare än vad spelet går för i staterna sett till växelkursen.

Om du funderar på att köpa instrumenten separat kommer en gitarr att kosta dig 80 euro och trummorna 90 euro. De flesta gillar att spela Rock Band med kombinationen elgitarr, bas, trummor och mikrofon. Det sätter oss på en totalsumma av 320 euro, eller 3200 gamerkronor. En nätt liten summa.

Rock Band släpps till Xbox 360 den 23:e maj (uppdatering: bara i Storbritannien, Tyskland och Frankrike än så länge, where is the logic in that?). Playstation 3-, Playstation 2-, och Wii-versionen kommer att hamna i butikerna någon gång under sommaren.

Taggat under: electronic arts, playstation 2, playstation 3, rock band, spel, wii, xbox 360 2 Kommentarer

10Jan/080

När Microsoft tappade fotfästet

Det finns de som säger att Microsoft gör allting rätt med Xbox 360. Nuförtiden vågar jag nog uttrycka en annan åsikt, Microsoft gjorde allt rätt, så är dock inte längre fallet. Det fanns nämligen en tid då Xbox 360 krossade Playstation 3. Och nu pratar jag inte om spelutbud, spelkvalitet eller prisbild. Jag pratar om det som verkligen spelar roll för gemene kvinna och man - marknadsföring.

Xbox 360 sågs som vår konsol. Studenternas, knegarnas, gamerfolkets lilla spelmaskin. Playstation 3 var en sån där snobbig lyxvara man kunde spotta på och må bra. Microsofts PR-folk spred lögner och vi svalde dem allihop. Vi ville hata Sonys förbannade spelkonsol, tvåan hade trots allt sålt i 120 miljoner exemplar och ingen gillar en skrytmåns. Och här kom de jäklarna igen och sålde sin uppföljare för 6000 kronor och förväntade sig samma succé utan att ens försöka anstränga sig. Det blev som det blev.

Och Microsofts lögner. "De tvingar på oss en teknik som vi inte vill ha." Om bluray. "Deras onlinelösning är underlägsen vår." Om nätverkstjänsterna. "Ingen behöver spela spel i 1080p och VGA är lika bra som HDMI." Om snoppmätartävlingen i skärmupplösning. Lögner, lögner och åter lögner - åh som vi njöt!

Fast visst tvingar Microsoft på oss en teknik vi inte vill ha? Vad sägs till exempel om en propertiär och låst tjänst som funkar på skaparens villkor kallad Live? Och i nästa stund blir avundsjukan uppenbar när den externa hd-dvd-spelarens släpps som tillbehör till Xbox 360. Sedan ser man ner på Playstation Network när den är gratis och fungerar utmärkt, vilken man under den senaste tiden knappast kan säga om Live. Och till slut en kapitulation i Microsoftlägret när konsoler med HDMI-port och en satsning på 1080p hamnar på marknaden lagom till julhandeln.

Det som kanske förvånar mig mest är att Microsoft verkar ha glömt läxan om underdogs. Alla gillar en underdog. Och den skoningslösa attacken på Playstation 3 gjorde just konsolen till den där stackars lilla kämpen som man vill så väl. När Sony efter alla smällar lärt sig att sänka priset på konsolen, att fokusera mer på spel än på teknik, att skippa den pretentiösa och arroganta reklamen till fördel för speltrailers som går på tv har gamers liksom casualpubliken börjat vakna. Och för varje Playstation 3 som säljs sprids en word of mouth om att konsolen faktiskt inte är så hemsk som man kan tro - för hur skulle den över huvud taget kunna vara det när den varit världens mest hatade objekt? Och det mycket tack vare Microsofts PR-arbete.

Årsskiftet kom med överaskningar. När Microsoft kommer med en rapport som visar att konsolen sålt mindre år 2007 än vad den gjorde 2006 slår Sony till med rätt imponerande siffror om över en miljon sålda konsolen under julruschen. Och när Toshiba och Microsoft planerar en storslagen hd-dvd-presskonferens lagom till CES släpper Warner en bomb om att de valt sida i formatkriget för att exklusivt satsa på bluray. Hd-dvd-konferensen ställs in.

Det är inte längre åt Microsofts håll spelplanen lutar. Vändpunkten är här.

Taggat under: ekonomi, marknadsföring, microsoft, playstation 3, sony, spel, xbox 360 Inga kommentarer

13Nov/070

Sony skickar ut uppdaterade användartermer

Ett mail dimpar ner i min inkorg, adressaten är Sony och ämnet Playstation 3:s och Playstation Networks uppdaterade användningsvillkor. Ett stort misstag. Min okunnighet vore att föredra, jag hade aldrig läst användarvillkoren om inte mailet gjort mig nyfiken, men nu har jag gjort det och jag känner för att poängtera lite dumheter.

"Du får inte använda Spelprogramvaran kommersiellt, sända den, ta betalt för användning av den, använda den i en spelhall eller spela den för allmänheten på annat sätt, utan uttryckligt tillstånd från Sony Computer Entertainment Europe."

Får jag alltså inte ta med konsolen hem till mina polare, eller till jobbet, utan uttryckligt tillstånd? Are you kidding me? Sony, ni har säkert inte ens resurser att klara av hanteringen av sådana ärenden om folk skulle börja lyssna på er...

"Du får inte återförsälja Spelprogramvara utan uttryckligt tillstånd från Sony Computer Entertainment Europe."

Hahaha! Snyggt försök. Men vill jag sälja mitt begagnade spel finns det ingen som helst möjlighet för er att stoppa mig. Det är i min fulla rätt som konsument att återsälja en produkt jag köpt. Gör om, gör rätt.

Sen kommer en riktigt härlig paragraf där Sony avsäger sig allt ansvar. Det är skönt att de kan kräva allt möjligt av användaren medan de själva frånsäger sig ansvar. Vad sägs till exempel om den här guldklimpen som jag klipper sönder och samman för att få fram ett roligt resultat:

"Ingen garanti utfärdas avseende Systemprogramvarans kvalitet, användbarhet eller funktionalitet. SCE utfärdar inga som helst implicita garantier vad gäller säljbarhet, lämplighet för ett visst ändamål eller intrång i annans rättighet. SCE FRÅNSÄGER SIG ALLT ANSVAR FÖR EVENTUELL FÖRLUST AV DATA ELLER VINST, ELLER ANNAN EVENTUELL FÖRLUST ELLER DIREKTA, INDIREKTA ELLER SPECIELLA SKADOR ELLER FÖLJDSKADOR SOM DU ELLER EVENTUELL TREDJE PART HAR ÅSAMKATS SOM ETT RESULTAT AV ATT HA HAFT TILLGÅNG TILL ELLER ANVÄNT SYSTEMPROGRAMVARAN. OVANSTÅENDE BEGRÄNSNINGAR, UNDANTAG OCH FRISKRIVNINGSKLAUSULER SKA GÄLLA FÖRUTOM ENLIGT GÄLLANDE LAGSTIFTNING, ÄVEN OM EVENTUELLA RÄTTELSER EJ LYCKAS UPPNÅ SITT VÄSENTLIGA SYFTE."

Först... netikett för helvete! Och sen... hehehe, så många frånsägningar av ansvar för så många eventuella skador och problem är inget annat än komiskt att se. Litar ni så lite på ert eget system?

Slutligen har jag ett problem med den geopolitiska inställningen i användarvillkoren.

"PS3™-systemet kan innehålla teknik som är underställd den amerikanska statens exportrestriktioner, och som inte får exporteras eller återexporteras till destinationer som har bojkottats av USA. Dessutom får PS3™-systemet inte exporteras eller återexporteras till personer eller juridiska personer som inte har godkänts enligt USAs exportregler."

För att skippa de uppenbara problemen med varför en produkt som säljs i EU är underställd amerikanska exportregler, förstår jag inte heller hur man som individ ska kunna veta vilka personer eller juridiska personer man inte får exportera PS3:an till.

Nu vet jag att användaravtalen ser lika illa ut för alla produkter, men det är inga andra än Sony som skickar ut ett mail till mig för att påminna om ändrade villkor. Och kokar man upp en soppa så får man vara beredd på att äta upp den.