Med jämna mellanrum dyker det upp rent häpnadsväckande artiklar i svensk media. Just nu är det SvDs artikel ”Fremskrittspartiet kan få oväntat många invandrarröster” som får mig att skaka på huvudet. Är det verkligen så att svenska journalister än idag inte förstått att ”invandrare” inte är en homogen grupp?

Jag har lovat att bli mer personlig i bloggen, så nu ska jag tala om varför jag inte har så många utlandsfödda vänner, eller mer specifikt, arabiska vänner. Det är nämligen så att jag inte alls kommer överens med många. Anledningarna till detta är inte kulturella, för kulturen förstår jag och klarar av, även om jag inte känner mig hemma i den. Istället är det religionen och politiken som får mig att känna mig utanför.

Det är inte ovanligt med konservativa och troende utlandsfödda familjer. Visst är undantagen många, jag är ett av dem, men utan någon statistiskt säkerställd analys så anser jag att min erfarenhet visar att det finns en större mängd konservativa och religiösa utlandsfödda personer jämfört med personer födda eller uppvuxna i en svensk familj. Och när man blandar ihop konservatism och religion får man oftast fram en person som har åsikter som hör till höger på den politiska skalan. Eftersom jag i mångt och mycket definierar mig själv som vänster, blir det redan här en häck att ta sig över innan en potentiell relation.

Pratar man höger så kan man gå vidare och nämna extremhöger. Det är inte bara personer med blont hår som har monopol på rasism, fascism och främlingsfientlighet. Och om vi alla tänker lite djupare så är detta inte konstigt alls. Vad har en människa som kommer från Irak för något gemensamt med någon som kommer från Somalia? Vad har en serbisk person gemensamt med en person av rumänskt ursprung? Egentligen? Inte mycket alls. Och eftersom ”invandrare” inte är någon homogen grupp har man självfallet samma fördomar som alla andra, samma rädsla för det annorlunda och samma oförklarliga hat som ibland tänder till hos olycksaliga individer.

För att återkoppla till SvDs artikel, från min sida av argumentet tycker jag att man här slänger ihop en icke-nyhet. Det finns inget överraskande i att ”invandrare” röstar främlingsfientligt. Varken i Norge, eller här i Sverige. Är man hatisk mot islam har man självklart lättare att identifiera sig med Sverigedemokraterna än med Moderaterna. Och då blir det inte svårt att rösta på det parti som lovar att vara hårda mot en religiös folkgrupp.

Någonstans kan jag tycka att om man verkligen vill lösa integrationsproblemen i landet så ska man sluta se människor som svenskar eller invandrare. Det är först när man tar till åtgärder på individnivå som man kan börja hoppas på resultat. Sist jag kollade var inte ”svart hårfärg” någon garant för likartade åsikter. Tyvärr verkar det dock vara så att vi länge haft integrationsministrar som inte ens kunnat sticka upp huvudet högre än den nivån av argumentation. Det är rätt komiskt, egentligen.