C’mooooon!
Är det någonting Sony inte varit duktiga på så är det reklam. I ansträngningen att promota varumärket Playstation har man antagligen varit löjlig, extrem eller creddig. Visst minns jag och uppskattar Playstation 2-reklamfilmerna regisserade av David Lynch, men annars har det varit rätt illa med säljande reklam.
Nu, lagom till Playstation 3 Slim verkar det dock som att Sony har lärt sig läxan. Playface-kampanjen som rullar i Japan är förvisso snodd, men det innebär inte att den är misslyckad. Väldigt bra funkar det annars med de amerikanska filmerna, här visar Sonys marknadsförare äntligen förståelse för målgruppen, och dessutom en självdistans som tidigare saknats. Ingen gillar någon som tar sig själv på alldeles för stort allvar, det är en läxa som Sony kanske äntligen lärt sig.
Reklamfilmen nedan är lite av en favorit:
Blir det nån Slim nu då? Tja, spelbiblioteket är definitivt lockande. Och jag tänker absolut inte missa Heavy Rain.
Klimatsmart? Kissa i duschen
Jag har alltid gillat Brasilien. Det är de där heta rytmerna, det vackra spelet, det faktum att Amazonas ligger där, de underbara stränderna och framför allt människorna som verkar vara sådana man vill ha som bästa vänner.
Och så gillar jag brasilianarnas pragmatiska syn på livet. Som nu senast när man kommit fram att varje toalettspolning gör av med 12 liter dricksvatten och lanserar en kampanj för att få folk att kissa i duschen. Om man lyckas kan man spara 4380 liter dricksvatten per år och person.
Det är inte lite. Och det enda vi behöver komma ihåg är att kissa medan vi ändå står i duschen. Det är inte så svårt, det finns till och med en reklamfilm som talar om hur du gör:
Det här slår handel med utsläppsrätter med hästlängder. När kommer Miljödepartementets rekommendation måtro?
Politisk reklam 2009
Folkpartiet har en tant som försöker övertyga mig om att Öron är valuta i EU. Hon skär i en vaniljfläta men pratar om om russin i kakor. Sen envisas hon igen med att med Öron, då klarar man sig gott i EU. Jag förstår inte riktigt. Är det bra att man har två stycken? Eller skär de de där EU-byråkraterna av en öronen om man går med i EMU?
Jag är väldigt förvirrad.
Kristdemokraterna har en kvinna som läser manus precis som de gjorde på den gamla goda tiden i Anslagstavlan. Jag somnar efter den andra meningen. Väcks av att hon pratar alkohol och privata langningscentraler, det är tydligen hennes skäl till att vilja ta plats i Europaparlamentet. Lönen är bra där har jag hört, antar att hon har rätt med att det är enklare att ta in mer alkohol om man har råd. Sen kommer vi till sekundskiftet 0.18/0.19 och vi får världens bästa "var allvarlig och rikta blicken mot kameran"-look.
Jag skrattar. Sen kommer Hägglund in i bilden.
I am Naseer Alkhouri, and I approve this message.
Kom igen när ni har en MuttonChopSaver

Jag gillar uppfinningar som påstår sig fixa ett problem jag aldrig haft, ännu mer om de klarar av att få mig att se heldum ut under användning. I fallet GoateeSaver snackar vi skala Vader-varning. Det är beundransvärt. Rakningen blir definitivt roligare om man kan kombinera den med ansträngda andetag och lite basröst.
För övrigt är reklamfilmen som går att se nedan lite av ett kapitel i sig. Alla mina fördomar checkas av. Det är fantastiskt.
Gillette Razor Fusion Power Gamer
USA - Hell yeah! Jag har tidigare skrattat åt Gillette, och nu fick jag tacksamt nog ännu en anledning till att göra det. Nya Gillette Power Fusion Gamer är alltså en rakhyvel för gamers... det är vad vi alltid önskat oss. För jag menar, det är väl ganska givet att våra skägg är laddade med kryptonit och gudarna vet vad mer.
Jag vet inte, hade jag varit marknadsförare så hade jag kört ett Arab Edition of Mass Destruction och sedan demonstrerat hur rakhyveln klarar av att raka även de mest härdade mullor.
Arabskägg är ju inte att leka med och en rakhyvel som bevisligen klarar av skäggstrån av stål hade jag gladligen köpt för halva lönen och hela kungadömet.
Men en gamer edition? Som dessutom representeras av polygoniserade freakversioner av Roger Federer, Tiger Woods och Derek Jeter (vem fasiken det nu är)? Nej. Tack.
Fast underhållande är det allt.
I am a man of simple taste
Pretentiösa "blå" filmer med segelbåtar, skärgård och perfekta människor, det är då jag zappar. Ge mig humor istället, då orkar jag se er reklamfilm åtminstone en gång. Innan jag börjar zappa igen.
Bra reklam är bra reklam
Jag vet inte vad som säljs, men jag vill ha det.
Inlägget sponsras av Borland
Idag känner jag mig smutsig. Var på ett heldagsseminarium med det IT-klingande namnet "Automating Software Quality". Förmiddagen gick bra. Olika föreläsare, tillräckligt insnöade för att vara intressanta, och ett par nya tankar om automatisering.
Eftermiddagen däremot blev en smärtsamt uppenbar sponsrad fasad för Borlands programvara. Något pinsammare har jag inte varit med om den här månaden. Tre föreläsningar på raken där man endast gick genom Borland-lösningar och poängterade varför de var guds gåva till folket. Så fort det ställdes lite obehagliga frågor kom den frågvise personen att omringas av tre personer med varsin mikrofon där evangeliet förkunnades.
Det kändes väckelsemöte. Det kändes maffia. Och framför allt oerhört pinsamt, genomskinligt och smutsigt. Vi hann fundera på vem som betalat för lunchen, under eftermiddagen fick vi sannerligen veta det.
Bonusfakta. Vi var det enda företaget på plats som hade skickat fler kvinnor än män. Sånt gör mig stolt.
Everyone loves a sunshiney day
"The world is a special place
Cherish life and never waste
Everyone loves a sunshiney day
We're gonna keep it that way
Cuz clean is better than dirty
And dirty is meaner than clean
Let's all lend a helping hand
Mario can't do it alone
He sprays his water to fly around
And clean the sludge that is on the ground
Cuz clean is better than dirty
And dirty is meaner than clean"
Pojken med flanellskjortan och hantverkaren. Tack för att ni finns.
Cred går till Level-bloggen.
Hälsoklubben friades
Marknadsetiska Rådet väljer att fria Hälsoklubben. Jag har ihop med två andra tidigare reagerat på deras reklam för bantningsmedlet OneWeek och vi anmälde, oberoende av varandra, reklamen till Marknadsetiska Rådet.
Här följde en konstig cirkus där beslut egentligen borde ha kommit i början av september, men som infallit först nu i slutet av oktober. Och Hälsoklubben frias som sagt. Med en motivering som inte gör mig nöjd:
"MER ansåg att kvinnan på bilden efter behandlingen visserligen torde uppfattas som mager men höll inte med om att hon allmänt skulle uppfattas som anorektisk. Reklamen ansågs därför inte idealisera kvinnans magerhet så att det kunde befaras uppmuntra eller leda till sådant riskbeteende som kan leda till anorexi. Rådet påpekade att man inte haft möjlighet att bedöma riktigheten i påståendena om preparatets effekt vid viktnedgång då dessa påståenden inte anmälts."
Hon var alltså mager, men inte anorektisk, enligt MER:s subjektiva bedömning. Och sen påpekar MER att man inte har uträtt riktigheten i påståendena om preparatets effekt, eftersom att dessa inte anmälts? Men, just det här med att man kunde gå ner "9 kg på 28 dagar" var ju en av sakerna jag anmälde.
Som sagt förstår jag inte hur Marknadsetiska Rådet tänkt här. Men ett firande blev det i alla fall.
Läs mer om bakgrunden till min anmälan i inläggen:
Sinnesbilden av hälsa och Hälsoklubbens damage control.







