”The world is a special place
Cherish life and never waste
Everyone loves a sunshiney day
We’re gonna keep it that way
Cuz clean is better than dirty
And dirty is meaner than clean
Let’s all lend a helping hand
Mario can’t do it alone
He sprays his water to fly around
And clean the sludge that is on the ground
Cuz clean is better than dirty
And dirty is meaner than clean”
Pojken med flanellskjortan och hantverkaren. Tack för att ni finns.
Cred går till Level-bloggen.
Marknadsetiska Rådet väljer att fria Hälsoklubben. Jag har ihop med två andra tidigare reagerat på deras reklam för bantningsmedlet OneWeek och vi anmälde, oberoende av varandra, reklamen till Marknadsetiska Rådet.
Här följde en konstig cirkus där beslut egentligen borde ha kommit i början av september, men som infallit först nu i slutet av oktober. Och Hälsoklubben frias som sagt. Med en motivering som inte gör mig nöjd:
”MER ansåg att kvinnan på bilden efter behandlingen visserligen torde uppfattas som mager men höll inte med om att hon allmänt skulle uppfattas som anorektisk. Reklamen ansågs därför inte idealisera kvinnans magerhet så att det kunde befaras uppmuntra eller leda till sådant riskbeteende som kan leda till anorexi. Rådet påpekade att man inte haft möjlighet att bedöma riktigheten i påståendena om preparatets effekt vid viktnedgång då dessa påståenden inte anmälts.”
Hon var alltså mager, men inte anorektisk, enligt MER:s subjektiva bedömning. Och sen påpekar MER att man inte har uträtt riktigheten i påståendena om preparatets effekt, eftersom att dessa inte anmälts? Men, just det här med att man kunde gå ner ”9 kg på 28 dagar” var ju en av sakerna jag anmälde.
Som sagt förstår jag inte hur Marknadsetiska Rådet tänkt här. Men ett friande blev det i alla fall.
Läs mer om bakgrunden till min anmälan i inläggen:
Sinnesbilden av hälsa och Hälsoklubbens damage control.
Fyra minuter är alldeles för långt för en reklamfilm kan man tycka. Å andra sidan är det här reklam för de redan frälsta. Korta, standardiserade och själslösa reklamfilmer som ska sälja Fifa 09 kommer vi att få se nog av ändå. Filmen nedan är dock för dem som redan bestämt sig.
Jag gillar att man låter oss läsa mellan raderna. Det är multiplayer, flera spelare kan samsas om samma lag, spelarna kan numera bolltrolla ordentligt, Rooney och Higuain frontar, Sony har varit med och sponsrat.
Brorsan är säkert eld och lågor över det här. Själv undrar jag hur mycket det kostade att köra filmen i sin helhet under pausen Manchester United – Chelsea i Storbritannien?
Det är ingen hemlighet att jag anmält Hälsoklubben till Marknadsetiska rådet. Jag fick en bekräftan på min anmälan efter att ha kommit tillbaka från semestern, där sades att ärendet skulle tas upp i september och jag fick även ta del av Hälsoklubbens försvar.
VD Dennis Bergström anser självfallet att företaget inte gjort något fel. Han menar att dieten är oskadlig, att man inte alls påstått att det går att gå ner i vikt endast med OneWeek-produkten (trots att reklamsnutten till höger skriker ut ”Jag tappade 9 kg på 28 dagar med OneWeek”) utan att det gäller att kombinera produkten med motion och god kosthållning för att resultatet skall infinna sig. Han verkar dock inte förstå att det fortfarande är ohälsosamt att tappa mer än ett kilo vikt i veckan…
Eftersom jag kritiserat den närmast anorektiska modellen tycker Dennis Bergström vidare att Sky Burness är hälsan själv, men att…
”Bilderna kanske inte till 100% har kunnat framhävda detta faktum, att hon är vältränad. Vi har därför eftersökt nytt bildmaterial från USA, som ger en ännu mer rättvis bild av henne.”
Resultatet av detta kan vi se i bilden till höger. Det här ska då visa den vältränade (och inte den undernärda) modellen. Själv är jag fortfarande högst tveksam gällande min bedömning av kvinnans hälsa.
Det sagt, bollen ligger fortfarande hos MER, håll gärna ett öga på hemsidan, beslut kommer att fattas i början av september.
När Halo 3 lanserades var det med hjälp av ”Believe”-kampanjen – den starkt pretentiösa tonen var inte precis min grej, men många älskade reklamfilen och den blev dessutom prisbelönad.
Numera kan jag dock förstå charmen med det hela. Nu när reklamfilmen blivit piñatad det vill säga.
Nätbutiken Hälsobutiken (jag vägrar länka) annonserar hos Aftonbladet. De gör det genom en före- och en efterbild.
Vi ser en attraktiv tjej med normal kroppsbyggnad på före-bilden. Och en närmast anorektisk variant i efter-bilden. Bra reklam?
Själv är jag högst irriterad. Undrar om en anmälan till MER er mödan värd?
Uppdatering 1: Anmälan är skickad. Håller er uppdaterade i fallet.
Uppdatering 2: Även Stationsvakt och Klocklös i tiden har reagerat.
Jäkla tjat om Blondinbella och de andra modebloggarna. Tjejerna tjänar pengar på sin bloggning och de är helt öppna med det. What’s the big deal? Förvisso är det fult att de inte nämner att de skriver sponsrade inlägg, men nu känner troligen deras läsare till detta. Konsumentverket utreder dessutom från och med nu lagligheten i det hela (även om jag tvivlar på att det blir något av saken).
Till huvudfrågan dock. Är folk helt ursinniga för att det är omyndiga tjejer som lyckas tjäna pengar medan de själva misslyckas? Jag tror faktiskt att det är där skon klämmer.
Själv har jag som ni ser inga reklambanners på bloggen och jag skriver inga sponsrade inlägg. Syftet med den här bloggen är inte att tjäna pengar. Dessutom är kategorin ”spelbloggar skrivna av araber som låtsas att de inte är nischade” inte vidare populär hos annonsörerna.
Det är inte riktigt sant nu när jag tänker på det. Jag har faktiskt blivit kontaktad angående en annonsbanner. Säljaren gjorde misstaget att fråga mig hur mycket jag ville ha för att sätta ut den. Jag kollade min besöksstatistik, låg på drygt 10000 unika besökare i månaden och slängde fram att jag ville ha 3000 kronor per månad – eller dryga 30 öre per besökare.
Jag kunde nästan ana hånskrattet i svarsmailet där säljaren tyckte att jag var för dyr. Jag har sedan dess inte blivit kontaktad av någon. Lite surt, det hade ju suttit fint med en bostadsrätt.
Det fanns en tid då spel marknadfördes med nakna, eller nära inpå nakna kvinnokroppar. Det kändes väldigt löjligt och pojkrumsaktigt, det var någonting man upplevde som spännande när man var fjorton år, och det hela gick väl över när man hann fylla sexton och hormonerna i kroppen lugnade ner sig ett par hekto.
Spelbranschen kom rätt snabbt att inse att dess målgrupp faktiskt växt i åldrarna. Den sexistisa reklamen gick ner i mängd, och även om stolpträffarna fortfarande syntes, var deras antal mindre än någonsin. Oftast var det dessutom mindre och okända företag som kände sig tvungna att ta till sexistisk reklam för att göra sina röster hörda – de stora höll sig generellt tack och lov bort från billiga och förnedrande tricks.
Visst fanns det undantag. Tecmo Games har alltid varit syndare, mest på grund av Dead or Alive-serien som jag än idag stolt kan säga att jag undvikit som pesten, min plånbok ska inte den vägen vandra, och därmed basta. Eidos har med sin Hitman-serie tagit ett par klavertramp och tittar jag på min spelsamling så kan jag känna stolthet över att inte inneha något Hitman-spel alls. Just Eidos kommer jag att återvända till, men min oro är att vi tyvärr verkar ha kommit in på en tidsålder av sexistisk spelreklam än en gång.
Electronic Arts marknadsförde exempelvis Need for Speed ProStreet med topless-videos så sent som förra året, och ingenting kan väl glädja mig mer än att försäljningssuccén uteblev. Och nu är Eidos på gång igen med ett riktigt bottennapp tack vare en reklamfilm för Conflict: Denied Ops som ärligt talat får mig att skämmas och bli riktigt upprörd över att sådant fortfarande pågår i vår industri.
När i helvete ska vi växa upp? Och hur ska jag någonsin kunna gå ut och fortsätta försvara spelindustrin när jag personligen börjar tappa all hopp för branschens mognadsgrad? Det känns om att det finns en kraft inom spelmarknadsföringsindustrin, ja inom spelbranschen i stort som har satt i agenda att se till att spel för alltid kommer att verka för målgruppen pojkar 14-19 år. Det gör mig ledsen på mer än ett plan.
Blizzard nöjer sig inte med de 9,3 miljoner abonnenter de redan har till World of Warcraft och nu lanseras en kampanj i amerikansk tv där Mr. T och William Shatner spelar huvudrollen. Båda filmerna är riktigt underhållande, men jag måste erkänna att Mr. T:s variant är den som får mig att skratta.
Reklamen får inte mig att återvända till World of Warcraft, men cred går till reklambyrån som går ifrån den typiska spelreklam-mallen.
Ännu ett dygn har tagit ut sin rätt. Kampanjen är färdig till 63%, annonsen har alltså visats ungefär 9500 gånger.
Sedan igår har jag fått ytterligare 75 besök från facebook. Totalt har alltså ungefär 100 personer klickat på annonsen sedan kampanjen startade. Och det är någonstans här det svåra börjar. Jag har ju skrivit om mitt experiment, och med hjälp av facebooks notes på min profil har sajten talat om detta för åtminstone folket på vänner-listan.
Vilka har då klickat hit till min blogg just på grund av annonsen, och vilka har gjort det eftersom de är medvetna om att jag bedriver ett experiment?
Kostnaden för annonspaketet har varit 30 amerikanska dollar. Omräknat till svenska kronor pratar vi ungefär 200 spänn, give or take. Räknar jag inte åt helsike fel blir det ungefär 1,3 öre per klick visning. Någon som kan det här med annonspriser på webben får tala om för mig om det är ett bra pris eller inte. Själv känner jag mig i alla fall hyfsad nöjd i och med att detta är rätt lärorikt.
Som grädde på moset behövde jag dessutom inte censurera några bröstvårtor.
Instapaper
