Egentligen är debatten i ”gammalmedia” inte ny. Sam Sundberg lyckades irritera SvD:s gamer-läsare med sin recension av Gears of War 2 och Tove Bengtsson upprepade samma bragd med sin recension av God of War III. Debatten har dock särskilt de senaste dagarna tagit fart, och det i samband med recensionerna av det kontroversiella Medal of Honor. Först ut var Aftonbladets Petter Ottsjö som sågade Medal of Honor på grund av dess premisser; kriget och skildringen av det. Med citat såsom ”‘Medal of honor‘ avhumaniserar fienden, undviker geopolitisk bakgrund, ger inga svar på varför soldaterna är där.” dröjde det inte länge förrän kommentarsfältet tog fart. Spel skulle vara spel och endast recenseras som sådana, kulturjournalistiken hörde hemma på kultursidorna hette det.

På SvD är tonen likadan. Här får spelet 3/6 i betyg mest på grund av att det är tekniskt skickligt. ”Men med den politiska och etiska kontroversen i bakhuvudet är det svårt att njuta av spelet.” Skriver Tove Bengtsson. Inte heller här är kommentatorerna nådiga. Någon skriver att recensionen har fel fokus, det är spelglädjen, effekterna, längden på spelet som ska recenseras och inte politiken. Med andra ord, konsumentjournalistik, inte kulturditot.

Utmaningen för gammalmedias spelredaktioner ligger i att förklara för läsarna att det är just kulturjournalistik man håller på med, spelen behandlas på samma sätt som skivor, böcker och filmer. Och det går inte att poängtera detta tillräckligt noga, för det är först hos mainstream-media man har chansen att övertyga icke-gamers om spelmediets relevans. Jag hoppas att spelredaktionerna är redo att anta denna utmaning.

Permalänk | 1 kommentar

Personligen har jag en väldigt splittrad syn på piraterna. Ett flertal uppdrag hos spelutvecklare har gett mig en förstahandsupplevelse av hur det kan vara när något stjäl ens hårda arbete mitt framför ögonen på en. Inte för att jag inte fildelar, jag har bara blivit väldigt selektiv. Det är mest tv-serier det handlar om när jag kickar upp uTorrent.

Nåja, tillbaka till boken. Det går inte att komma bort från det faktum att kampen är väldigt underhållande skildrad. Man går tillbaka till rötterna i upphovsrättskampen mot slutet av 1800-talet fram till Stockholm hösten 2008. Pedagogiskt förklarar man exakt vad problemet handlar om, och intrycket man får i boken är att upphovsrättsbolagen är ett gäng lallande idioter som trampar i klaveret gång på gång. Som det trycks på i boken: hur kämpar man egentligen mot någonting som är gratis när alternativet inte bara är dyrare, utan dessutom sämre? Trots detta fortsätter upphovsrättshavarna trampa i samma spår.

Och här är det någonting som jag verkligen saknar i ”Piraterna. De svenska fildelarna som plundrade Hollywood”. Det finns alldeles för få intervjuer med upphovsrättsindustrin. När boken är ett enda stort karaktärsmord på deras arbete, vill man då inte veta varför de envist fortsätter med sin lönlösa kamp? Jag hade gärna sett ett par kapitel tillägnade den andra sidan – och att som i boken låta Henrik Pontén och Monique Wadstedt komma till tals är alldeles för otillräckligt. De är sådana små spelare i kampen att det är skrattretande.

Liksom Nicklas Lundblad på SvD kan jag dessutom sakna att höra från själva upphovsmännen. Vad tycker de om innehavarindustrin? Visst finns det ett par kritiska citat från ett par artister, men det är allt, onekligen alldeles för lite.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det faktum att piraterna alltid vunnit genom historien. För visst är det sant att den kommande rättegången mot The Pirate Bay bara har en vinnare. Men helt överlycklig över att det är piraterna som kommer att vinna än en gång, oavsett dom, är jag inte. Men när upphovsrättsindustrin forsätter att gräva deras egna gravar är det kanske lika bra.

Permalänk | Skriv en kommentar

Det visar sig att Sonys Izumi Kawanishi redan börjat fundera på Playstation 4 och att han gissar sig till att den kan komma att se dagens ljus om sisådär sex till nio år. Exakt i vilken form vet man ännu inte, det snackas till och med om möjligheten att Playstation 4 skulle kunna vara en virtuell konsol.

Spännande läsning om framtiden.

Permalänk | 10 kommentarer