Hade det inte varit för Boberg hade jag säkert missat den här underbara tjänsten.
Frågan är bara om mellanlandningar och länder man kört igenom med bil eller buss verkligen ska räknas?
visited 22 states (9.77%)
Create your own visited map of The World
I Tunisien härskar två ting. Oliverna och turistnäringen. 70% av tunisierna sysselsätts av turistnäringen. Den enväldige presidenten Zine al-Abidin Ben Ali är väl medveten om detta och det förs konstanta kampanjer i statlig tv och radio för att poängtera hur viktigt det är med turister och hur man skall behandla dessa. Särskild hänsyn ges till återvändande tunisier och den stora skräcken i landet är om någon skulle få för sig att spränga någonting någonstans.
Ett land som till en så stor grad är beroende av turismen har inte råd att förlora den. Säkerhetspådragen är därför enorma, om än diskreta. Jag föreslog skämtsamt att 70% av tunisierna arbetade med turismen och att återstående 30% arbetade inom poliskåren. Det är nämligen så att det finns poliser, vakter och säkerhetsfolk vart man än vänder sig. Allting kollas och kontrolleras. När man reser in i landet måste man fylla i ett inresekort, när man anländer till hotellet måste man fylla i ett hotellkort och när man lämnar landet måste man fylla i ett avresekort. Kontroll är nyckelordet. Kontroll ger säkerhet.
I egenskap av ledare över ett muslimskt land är Zine al-Abidin Ben Ali väldigt medveten om risken för ett par förflugna ord från en förbannad mullah. De religiösa muslimerna har därför försetts med väldigt strama tyglar. Moskéerna är endast öppna under bönestunden och ingen får befinna sig i dem under någon annan tid. Där fredagen traditionellt är en helgdag i alla islamländer är den endast en oofficiell halvdag[1] i Tunisien och landet tar helgledigt först på söndagen.
Överlag är meddelandet från staten att det inte finns plats för radikala dumheter. När turistnäringen förser landet med livsblod går man inte och skär av sig ådrorna.
För någon som mig ger därför Tunisien ett väldigt förvirrat intryck. Jag hatar diktatur men ser att den tunisiska, välvilliga varianten fungerar. Alla har rätt att tycka så länge de inte gör något åt saken, det och det faktum att man inte ruckar på presidenten. Vi i väst önskar väldigt gärna påtvinga våra värderingar på andra, av det jag sett i Tunisien är jag dock tveksam om öppen demokrati skulle fungera i landet. Under ytan lurar en radikalism som i nuläget hålls i schack. Med en fri demokrati skulle radikalismen säkerligen bubbla upp till ytan och ta över landet för att slutligen göra slut på det.
Tillbaka från en skön semester, några erfarenheter rikare och med en aningen brunare skinnton. Har varit och semestrat i arabland, det har öppnat upp mina ögon för en hel del som jag förhoppningsvis kommer att blogga om i ett par framtida inlägg.
Redan nu kan vi säga följande. Tunisien är ett skönt land när det gäller sol, bad och sevärdheter. Dock mindre så när det kommer till politik, försäljare och fördomar. Men som sagt, djupare om det här i kommande inlägg.
Gällande det nya jobbet som jag nämnde innan jag stack på semester… Det är faktiskt inte alls inom spelbranschen som man kanske kunnat tro. Jag kommer att börja arbeta som testansvarig hos +46 från och med tisdagen nästa vecka. Ser fram emot arbetsuppgifterna som kommer att bestå av mycket mer än bara testning. Man lär ju så länge man lever och det är just den biten jag ser fram emot mest.
I och med att jag officiellt fortfarande semestrar så ska jag bege mig iväg mot nya inaktiviteter. Lättja är inte en dödssynd, låt inte någon lura i er att det är så.
Som avslutning vill jag erbjuda en bonus på hur det gick till när araben äntligen fick tag på sin kamel.
Så ja, nu var semestern officiellt slut. Lagom lång var den också. Jag har de senaste dagarna längtat tillbaka till jobbet, till polarna, till stan och till World of Warcraft.
Patch 1.9 ska bli intressant att utforska, ni andra har säkert hunnit ha jäkligt kul med den redan. Hoppas bara att Gates of Ahn’Qiraj ännu inte hunnit bli öppnade på min server – man vill ju inte gärna missa en världshändelse (inom ramen för spelet det vill säga).
Från och med imorgon är det dags att göra verklighet av 2006 på allvar. Och så har man ett par nyårslöften man ska hålla också…
Nu är det bara en halvtimme kvar till min semester.
I år blir den kort med tanke på att jag inte samlat på mig värst många betalda dagar, men framför allt gemytlig. Semestern spenderas hos familjen. Lungt, skönt och avslappnat. Det är någonting vi alla är i behov av emellanåt.
Förutom att slappa hoppas jag träffa på några skånska vänner. Vi får se om de är kvar i landet.
Mina bloggaktiviteter kommer självklart att sjunka en hel del under nästkommande vecka. Men det får man liksom ta…
Ha det gott!
Jag saknar en funktion, en typ av Semester-knapp som man skall kunna aktivera när tiden inte räcker till. Bloggen skulle då skriva sig själv. Ja, en sådan funktion vill jag ha.
Det är mycket nu. Jag måste flytta till Stockholm om ganska exakt en månad. Att flytta tvärs över gatan ger mig feber, nu måste man flytta ett antal hundra mil. En rysningen från topp till tå. Det har äntligen kommit fram att jag börjat skriva för Sveriges bästa speltidning, Super PLAY, med detta följer självklart ett ansvar. Ett sådant som är så otroligt kul och givande att jag inte har tid att blogga så mycket som jag vill längre. Det känns nämligen som om det jag vill säga gärna sägs på tidningens forum istället för här.
Nu när jag börjat gnälla så kan jag lika gärna fortsätta.
Med en flytt kommer byråkrati. Jag säger upp mig från mitt nuvarande jobb för att flytta till ett annat, och måste därför se till att avsluta ett antal projekt på det gamla jobbet för att ge min efterföljare en ärlig chans. Jag måste sälja bilen (som nu är lagad) då en universell lag säger att Bil + Huvudstad = Bad combiniation. Jag måste dessutom fortsätta söka bostäder i huvudstaden då det rum jag fått tag på är allt annat än tillfredsställande. Jag vill ha något eget, en tvårummare med kök. Jag har redan börjat inse att det är lättare sagt än gjort. Jag måste fixa adressändringen snart, och ringa runt till olika företag för att be dem skicka fakturan till rätt adress. Usch och fy. Ja just det, jag har ett par tidningsprenumationer att ta hand om också.
Nu saknar jag verkligen den där Semester-knappen. Som jag är i behov av, ja, semester alltså.
Instapaper
