Av alla helger valde jag självfallet denna när jag skulle hem till mina föräldrar i Skåne. Jag hade läst om snöovädret men inte riktigt trott att den skulle vara så allvarlig – tåget från Stockholm till Hässleholm var ju ändå ”bara” 45 minuter försenad.
Helgen blev riktigt bra. Det är skönt att komma hem. Mycket att ta igen, pappas och mammas matkonster är en höjdare, det skottades snö som tusan och hederligt kroppsarbete var välbehövt.
Sen kom söndagen och dags att ta sig hem. Haha. SJ och Banverket var av annan mening. Efter tre timmar försening följde 45 minuter telefonkö och så kunde jag boka om min resa. Var inte speciellt sugen på att navigera ett snöförlamat Stockholm klockan 2 på morgonen. Och så fick jag en bonuskväll med syster och föräldrar.
När det här skrivs sitter jag på ett tåg till Stockholm. Vet inte vad som väntar men försöker vara optimist, säkerligen hinner SL lösa sina problem till eftermiddagen?
I efterhand känns det som att SJ och Banverket har mycket krishantering framför sig – eller rättare sagt arbete med införandet av sådana rutiner. När webben är den enda informationskällan och serverna inte pallar för trycket då måste man ha en plan B. Att sitta hemma eller ännu värre på en station och inte veta något funkar bara inte.
Dessutom efterlyser jag en ledning som känner till det där med att det kan snöa i Sverige.
Jo, siffran noll var rätt närvarande i Kittelfjäll. Temperaturen höll sig runt noll, likaså vindstyrkan. Jag fick höra att det var optimala förhållanden och förlitade mig på att de hade rätt, de som sade så. För så konstigt som det kan låta har jag, trots mina 27 år, aldrig tidigare besökt fjällen, aldrig åkt skidor och aldrig på samma sätt interagerat med snö än som tidigare med lite snöbollskrig och möjligtvis en del skottning.
