Se till vänster, där går en arab

När jag skrev recensioner en gång i tiden fanns det ett delmoment som gav mig huvudvärk. Nämligen betygsättningen. Man är ju så medveten om att det finns de som kommer att stirra sig blinda på betyget, och skillnaden mellan en sjua och en åtta kom oftast att representera en skillnad mellan ”skippa” eller ”köp”.

Det svåra är inte siffran i sig, det är mer ansvaret man har. Den där slutklämmen kommer kanske att påverka någon att lägga ner 600 kronor, eller att låta bli. Det tål att sägas att jag oftast hade en vilja att vara hård i mina bedömningar. Jag kanske fick recensionsexemplar, men det fick få andra, det var en tanke som jag konstant såg till att hålla i huvudet medan jag skrev.

Redaktionerna är självfallet högst medvetna om den här kalkylen. Och motreaktionen har då varit att lägga till en motivation till varje betyg. Det i sig ser jag också som ett problem. Det är rätt många som har ett plus/minus-system som skall fyllas i, och här kan vi snacka om en tillkrystad tillvaro.

Dåliga spel som man totalsågar måste man ändå tilldela en positiv punkt. Och då gäller det att vara kreativ. Hur många har inte läst att ambitionen varit bra som ett plus, medan ”allt annat” varit nerskrivet under minus?

Detsamma gäller toppenspel. Det gäller att hitta nåt negativt. Och det är här vi kommer till poängen med inlägget. Hur många gånger har ni läst ”avsaknad av co-op” eller ”inget multiplayer” under minuskolumnen?

Det är irriterande om något. För faktum att det designas spel endast för singleplayer, precis som att det finns spel som man inte kan spela ensam över huvud taget. Och då kan det aldrig någonsin vara ett minus att en singelplayer-titel saknar co-op eller multiplayer, det har ju aldrig varit meningen till att börja med. Och tro det eller ej, det finns de av oss som vill spela ensamma, i vår egen takt, med egna beslut och utan stress.

Co-op eller multiplayer är humörberoende. Men att starta upp ett spel ensam och göra det man känner för, det är en befriende upplevelse. Och faktum kvarstår, jag föredrar fortfarande singleplayer framför multi. Inte minst för att man slipper kids som tar kål på en så fort man tittar upp – och deras svordomar ifall man faktiskt lyckas pricka en av dem.

Min drömrecension saknar betyg i slutet av texten och beskriver recensentens åsikter i textflödet. Inga onödiga motivationsrutor. Inga betyg. Inga bildtexter. Bara en åsikt. Jag tror att vi skulle få en mycket ärligare journalistik på det här sättet. Som världen rör sig skulle det dock inte förvåna mig om Aftonbladet började ta efter speljournalistiken.

”Tre amerikanska soldater dog i en räd i Falluja. Epic fail. Fram till dess hade det varit kul att rapportera om kriget. Ett tungt arsenal, en ondskefull fiende, Rambo-tendenser. Men nu har hela skiten blivit seriös. Två plus. Gör om, gör rätt. Bra multiplayer, men svårighetsgraden är alldeles för snäv.”