Tag Archive for stockholm

Jag lever fortfarande

Det var ganska länge sedan jag skrev något. Orsakerna är det nya jobbet och flytten till Stockholm.

Just nu är det mest teknologiskt avancerade verktyget i mitt nya hem en klockradio. Jag har ingen tv och absolut ingen dator. Att blogga blir liksom svårt. Samtidigt är det ganska skönt att… halvåtervända till det glada 40-talet där min enda livlina mot omvärlden är radion.

Jag har missat chansen att skratta åt de nazistiska glassarna och att håna den nya påven. Det känns tungt, jag hade säkert kunnat komma med någonting som vagt hade påmint om komik.

Beställningar på tv och dator är lagda. Någonstans har jag kommit in i delbetalningshelvetet på grund av detta. Det verkar som om bankerna har min deklaration från år 2003, alltså min deklarerade inkomst under 2002. Just då var det väldigt, väldigt lite och jag måste konstant ringa bankerna och förklara hur det egentligen ligger till med min ekonomiska situation. Bah!

För övrigt borde jag sluta skriva nu, kollegorna börjar ge mig konstiga blickar ;)

Ode to Sunny

Och så var det gjort. Jag sålde min kära, kära bil. Med minsta möjliga marginal måste jag tillägga.

Flyttar till Stockholm på onsdag, bilen såld på måndag. Nära :)

Det känns lite vemodigt, min första bil, min Nissan Sunny är inte längre min. Sentimentalvärdet var stort annars. Nu kommer jag att sakna min röda favorit.

Dag för lite glad poesi igen, tror jag, känner mig så där lite löjlig, nämligen. Märks inte minst på det överdrivna användandet, av koma-tecknen.

——————-

Oh, Sunny!
Ohhoooo. Aw oo.

Oh, baby
You drove mig around
town

All red and shining
Like a shrimp

You were a pimp
Old boy Sunny

They said you had five seats
And I could only find four

Tucked in between the cushins
I found a lot of sweets

Old sweets,
From ninteen nintyniiiine!

Oh Sunny!
You were my honey

Will you please drive oooooonnn…

För mycket, hjälp!

Jag saknar en funktion, en typ av Semester-knapp som man skall kunna aktivera när tiden inte räcker till. Bloggen skulle då skriva sig själv. Ja, en sådan funktion vill jag ha.

Det är mycket nu. Jag måste flytta till Stockholm om ganska exakt en månad. Att flytta tvärs över gatan ger mig feber, nu måste man flytta ett antal hundra mil. En rysningen från topp till tå. Det har äntligen kommit fram att jag börjat skriva för Sveriges bästa speltidning, Super PLAY, med detta följer självklart ett ansvar. Ett sådant som är så otroligt kul och givande att jag inte har tid att blogga så mycket som jag vill längre. Det känns nämligen som om det jag vill säga gärna sägs på tidningens forum istället för här.

Nu när jag börjat gnälla så kan jag lika gärna fortsätta.

Med en flytt kommer byråkrati. Jag säger upp mig från mitt nuvarande jobb för att flytta till ett annat, och måste därför se till att avsluta ett antal projekt på det gamla jobbet för att ge min efterföljare en ärlig chans. Jag måste sälja bilen (som nu är lagad) då en universell lag säger att Bil + Huvudstad = Bad combiniation. Jag måste dessutom fortsätta söka bostäder i huvudstaden då det rum jag fått tag på är allt annat än tillfredsställande. Jag vill ha något eget, en tvårummare med kök. Jag har redan börjat inse att det är lättare sagt än gjort. Jag måste fixa adressändringen snart, och ringa runt till olika företag för att be dem skicka fakturan till rätt adress. Usch och fy. Ja just det, jag har ett par tidningsprenumationer att ta hand om också.

Nu saknar jag verkligen den där Semester-knappen. Som jag är i behov av, ja, semester alltså.

En arbetsintevju att frukta

På måndag sticker jag till huvudstaden för en anställningsintervju. Ett flertal punkter gör att jag väldigt gärna skulle vilja börja på det utannonserade jobbet. Först och främst gäller det själva yrket och det område som företaget arbetar inom. Jag har ett väldigt stort intresse och en hel del kunskaper, vilket jag antar är positivt. Vidare är det ju toppen att man får en anledning till att flytta till Stockholm, jag har nog tröttnat på den småstad jag för nuvarande lever i.

Visst känner man sig nervös, men det gör väl alla. Jag vet att jag kommer att göra mitt bästa för att få företaget att anställa mig, någonting som ingen kommer att ångra. Man känner ju sig själv bäst, och jag vet att med tanke på yrkesrollen och yrkesområdet så kommer jag att vara som skapt för jobbet.

Nu hjälper det ju inte mig att jag skriver detta i en blog… men visst tusan känns det skönt att få orden ur sig…