Om du har för vana att läsa någon tekniksajt om dagen är du säkert medveten om att nvidia släppt uppdaterade drivrutiner med inbyggt physX-stöd. Det räcker med ett Geforce 8-kort eller senare för att du ska kunna utnyttja en hårdvarubaserad fysikmotor. Själv var jag självfallet väldigt sugen på att prova och igår var det nedladdningsdags – inkluderat i paketet är fysikaccelererade gratisspelet Warmonger.
Föga förvånande är det hela ett stort… meh. Vi vet numera att tekniken aldrig gör ett spel. Och Warmonger var ett uselt spel om något. Förvisso gick det att riva byggnader, spränga väggar och springa in i tyg. Men jag menar… what’s the point?
Jag har kunnat göra allt detta, och i bättre spel, med hjälp av mjukvarubaserade fysikmotorer. Enda skillnaden är att jag numera får uppleva mer skit på skärmen. Och det räcker inte långt. Jag hade naivt nog trott att vi kommit förbi stadiet då vi dreglade över teknik just för teknikens skull. För min del innebär ny teknologi endast tankekedjan: coolt, men vad ska vi använda det till?
För grafiknördar innebär förvisso hårdvaruaccelererad fysik att man får ut ett par fps mer än genomsnittet. För min del är dock det hela fortfarande totalt ointressant.
Tekniker som Havok och Euphoria har redan guidat in oss på vägen mot mer realistiska upplevelser i spel. physX känns bara som ännu en teknologi i mängden.
Igår var det dags att promenera in på Tekniska museet för att kolla på utställningen ”Dataspel”. Och visst var det en splittrad upplevelse för någon som mig som får väl anses ha koll på branschen. Knappast förvånande ligger kunskapsnivån på en ytlig nivå, utställningen är utan tvekan riktad mot den genomsnittliga besökaren, och det är faktiskt den bästa möjliga lösningen.
Mitt enda problem med 
