The Secret World har länge varit ett av mina mest efterlängtade onlinespel, med Ragnar Tørnquist som både regissör och verkställande producent har hajpen varit enorm. Som Tørnquist-fanboy har jag haft svårt att se hur The Secret World kan bli något annat än bra, jag menar det här är ju spelet från mannen som gav oss The Longest Journey och Dreamfall, så när en mini-dokumentär släpps är jag givet väldigt upphetsad. Ända tills jag ser den det vill säga.
Jag vet inte, det är någonting som inte känns helt rätt nu efteråt. Magin är inte synlig, inte kännbar. Själva spelet är kanske hur bra som helst, men dokumentären som ska få mig sugen på att spela gör inte sitt jobb. Visst finns det coola idéer, som att vi som spelare skickas till framtiden för att se hur bra vi kan bli om vi fortsätter att spela, men annars är det samma snack som vi hört tidigare, det saknas levels and all that jazz. Att se spelmotorn live gör mig dessutom rätt avtänd, det här är ju ett fulare Age of Conan, vad är dealen med det?
Jag är tyvärr rätt pessimistisk i nuläget. The Secret World riskerar att bli ännu ett typiskt Funcom-släpp. Buggigt, krångligt, fult och med så mycket missad potential att det gör ont, för att först sex månader senare bli det spel det alltid förtjänat att vara genom olika patchar och hotfixes. Jag hoppas på en uppryckning på PR-fronten, och ett löfte från Funcom att de lärt sig sin läxa efter Age of Conan. Vill-ha-känslan saknas nämligen ännu.
