Magnus Betnérs Greenpeace-gig i ”I ditt ansikte” är inte det mest lyckade. Fortfarande toppenroligt, men mest för att Betnér inte kommer någonstans. Det brukar vara så inför en motvillig publik som inte riktigt fattat galoppen. Ändå är klippet ett av de roligaste i serien, det tack vare sillfiskarna som dyker upp i andra halvan av filmen.
Dessa har nämligen helt missat poängen. Av någon anledning tror fiskarna att Magnus Betnér rackat ner på dem, när det egentligen är tvärtom. En otroligt rolig och väldigt udda dialog utvecklar sig. Och sen kommer ett guldcitat som går ungefär så här:
Så jag vet ungefär vad det är och ge en arab en lön så att de kan borsta sina tänder för första gången.
Det är ett ordentligt halleluja-moment. Så utflippat och verklighetsfrämmande att jag blir kär i fiskaren. Jag har ingen aning om varför han tar upp den här erfarenheten, inte ens om att den är sann, men meningsuppbyggnaden och livshistorien den implicerar kunde inte ha hittats på av en författare om så livet hängde på det.
Sen tycker jag att den vagt hotfulla stämningen är underbar. Detta med att stiga fram till folk och stå mitt framför näsan. Att snacka mackpålägg som ammunition i en hjärnornas kamp. Att tracka ner på den långhårige hippien och sen bli rädd när man märker att han är stor och vägrar ge sig.
Det här är bra tv på så många nivåer att det är svårt att veta var man ska börja. Jag vet bara att jag har grymt roligt åt hela situationen, från början till slut.
Vi nyfikna har självfallet redan hoppat på den andra säsongen av 
