Vi nyfikna har självfallet redan hoppat på den andra säsongen av Heroes. Det går inte att låta bli att titta på fortsättningen till den serie man kommit att uppskatta. Inledningen av den andra säsongen överraskar. Den är nämligen väldigt seg, och förvirrande.
Jag vet inte om jag hade vågat göra likadant som Tim Kring när jag lanserat min andra säsong. Att förlita sig till den grad på fansens tålamod är snarare dumdristigt än modigt. Det tar mig sex avsnitt innan jag fastnar igen – det är nästan en tredjedels säsong – en alldeles för lång inledning som för det mesta trampar vatten. Det sjätte avsnittet blir dock räddningen, här återvänder Heroes till gammal god form och det känns precis som det gjorde under första säsongen när man bara inte kunde vänta på en fortsättning.
Det ser lovande ut numera och jag kommer säkerligen att följa serien till slutet. Tack och lov att Tim Kring valde att strama åt snaran till slut.
Så jäkla underbart!
