Tag Archive for val2006

Röster och valkretsar

Tänkte först kolla in mitt gamla valdistrikt och jämföra med min nuvarande. Märker att valkretsen Skåne läns norra och östra är den enda som ännu inte redovisat några resultat och jag låter det vara talande.

Ser i alla fall följande resultat här hemma:
Moderaterna – 34,13%
Socialdemokraterna – 29,20%
Folkpartiet – 10,27%
Kristdemokraterna – 6,80%
Vänsterpartiet – 6%
Miljöpartiet – 5,47%
Centern – 4%
Sverigedemokraterna – 2,67%
Feministiskt Initiativ – 0,93%
Piratpartiet – 0,27%
Junilistan – 0,13% (1 röst)
Sveriges Pensionärers Intresseparti – 0,13% (1 röst)

Rätt representativt med andra ord.

Tar mig en snabbtitt på de övriga partierna till riksdagsvalet och finner en hel del partier som måste tycka att det varit väldigt pinsamt att ställa upp. Unika partiet lyckades locka 127 röster i hela avlånga landet, medan Vikingapartiet som påstås ha samlat 53 partier under samma parasoll lyckades få misslyckade 1 röst – till och med jag hade klarat mig bättre än deras partiledare (brorsan hade ju ställt upp med sin röst).

Några partier bland de handskrivna jag väldigt gärna hade önskat se i riksdagen är Biffpartiet, De arbetsskyggas riksförbund, Ett parti pilsner och Mera öl partiet.

Grattis Alliansen!

Ni vann, fair and square. Nu är det bara att kolla in hur ni tänkt styra landet. Jag kan inte säga att jag är hoppfull, men jag ger er ett visst korn av benefit of a doubt.

Ska bli kul att se hur ministerposterna ska fördelas. Jag hoppas att ni har tillräcklig sinnesnärvaro att inte sätta Jan Björklund som skolminister. Annars ger jag inte a rats ass för vilka som får sitta på de olika posterna.

Ett tecken på att jag anstränger mig för att vara schysst i det här inlägget är alla svengelska uttryck. Dags att trycka på ”publicera” tror jag.

Rösten är lämnad

Röstade igår kväll och kände genast en lättnad. Jag behöver inte bry mig mer om allt tjafs, valvakor, röstfiske, skandaler eller vad det nu kan vara. Rösten blev röd och jag tror att det inte är någon överraskning för varken er eller mig. Dessutom passade jag på att rösta ja till Stockholms trängselavgifter. Biltrafiken har varit ett helvete sen försöket lades ner.

Hur det än går i valet kommer jag att bli besviken. Jag vill inte se de borgliga vid makten och jag vill inte se Persson som statsminister. Det som till slut avgjorde för min del var att jag bestämde mig för att inte låta en enskild person avgöra min ideologiska inställning. Sverige är större än Goran with two pricks.

Stora besvikelsen är avsaknaden av långsiktighet. Sverige har styrts av Socialdemokraterna i 65 av de senaste 74 åren. Oppositionen kan inte, hinner inte, vill inte ändra på allt de lovat eftersom systemet inte hanterar deras förslag. Det skulle krävas två eller tre mandatperioder för borgligt politik att märkas – och innan dess följer alltid en försämring eftersom landet ändrar riktigt och måste anpassa sig – och då brukar folk vilja att återgå till sossarna eftersom det var ”bättre då”. Just de här långsiktiga förhållanderna är det ingen som diskuterar, något jag finner väldigt underligt.

Betyget för årets valrörelse blir 1 av 5. Jag är uttråkad, besviken och apatisk. Fram tills igår var jag även villrådig.

Min syster är moderat

Snackade med lillsyrran idag och fick reda på att hon, genom skolan, fått testa sig själv på den politiska skalan och sedan kommit fram till att hon är moderat. I veckan skall hon debattera för sitt parti inför klassen och på så sätt lära sig hur politiken fungerar och vad hennes parti står för i de olika frågorna.

Hon pratar med mig med skrattet i halsen, hon vet nämligen var jag står politiskt.

Som ansvarstagande och kärleksfull storebror är jag självklart inte sen med att stötta min syster. Det är grymt att hon redan nu vet vart hon står, alldeles för unga ungdomar kan inte ens definiera ordet politik. Jag ger henne tips om hur hon ska handskas med vänsternissarna och ta hem poäng i debatten.

Vi avslutar samtalet och jag funderar på den här valperiodens alla skandaler. Tänk om alla hade respekterat varandras åsikter? Tänk om den här partifanatismen aldrig funnits? Tänk vilket politiskt klimat vi kunde haft? Ett klimat där idiologier får plats, där intressanta diskussioner och intelligenta debatter förs och där vi alla inte nödvändigtvis behöver hålla med våra motståndare men där vi alltid respekterar varandra.

Det känns som om det inte borde vara så svårt, men efter årets valrörelse är känslan den att jag pratar om ett utopi.

Medborgarskap och språkkrav

För att kunna ansöka om ett svenskt medborgarskap idag måste vissa krav uppfyllas. Dags att citera Migrationsverkets informationssida.

  • Du måste kunna styrka din identitet.
  • Du måste ha fyllt 18 år.
  • Du ska ha permanent uppehållstillstånd eller – om du är EES-medborgare – permanent uppehållsrätt i Sverige. Kravet på permanent uppehållstillstånd/uppehållsrätt gäller inte för medborgare i de nordiska länderna. För medborgare i andra länder inom EES likställs ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för minst fem år med permanent uppehållrätt.
  • Du ska ha varit bosatt i Sverige i fem år eller fyra år om du är statslös eller flykting. (För att betraktas som flykting måste du ha beviljats flyktingförklaring och/eller resedokument. Det räcker inte med att du valts ut inom ramen för flyktingkvoten.) Om du är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare räcker det med två år.
  • Du måste ha skött dig bra i Sverige.

Tillåt mig att ta mig en del friheter och förutfatta att Folkpartiets språkkrav inte gäller de nordiska länderna. Det här innebär att man inte kan söka svenskt medborgarskap förrän efter fem år med permanent uppehållstillstånd (fyra om du är statslös). Normalt tar det ett par år att få permanent uppehållstillstånd i Sverige, men jag är schysst nog att bortse från detta för att sammanfatta det hela med en mening. För att du ska bli svensk medborgare krävs det att du haft ett permanent uppehållstillstånd i fem år och skött dig bra.

Nu, över till Folkpartiets språkkrav, det som säger att man inte kan bli svensk medborgare om man inte kan språket. Alltså, vi har en person som varit i landet i minst fem år. Har man inte hunnit lära sig svenska under den tiden är någonting väldigt, väldigt fel i systemet. Eller så är man min mormor på 78 år och ska jag vara ärlig så känns det inte så aktuellt att dra henne till en Svenska för invandrare-kurs.

Det här får mig att dra slutsatsen att Folkpartiet endast är ute efter ett par billiga, populistiska, poäng med sitt språkkrav. Det hela är så löjligt att även Folkpartiets borgliga vänner väljer att skippa kravet i det gemensamma manifestet eftersom det till slut bara skulle bli pinsamt.

Inlägget pingar till Intressant.

Apati inför valet 2006

Min apati inför det kommande valet skrämmer mig. Det hade varit annorlunda om jag inte brytt mig nämnvärt om politik, men när det är motsatsen som gäller känns det skrämmande att jag är så apatisk som jag är. Det kändes likadant förra valet och hade vi inte haft poströstning då så hade jag nog slängt min röst. I år lutar det åt samma håll. Jag kommer nog att poströsta bara för att jag inte orkar engagera mig – inte ens så lite som att gå till en vallokal och rösta.

Varför? Varför har det blivit så?

För det första finns det inget politiskt parti i Sverige jag skulle vilja lägga min röst på. Under de senaste åtta åren har inget parti lyckats övertyga mig, inget parti har fått mig att känna mig hemma. Jag ser bara maktmissbruk och maktfullkomlighet. Jag ser populism och idiotiska uttalanden. Jag ser smutskastning och medieträning. Jag ser hur vi röstberättigande behandlas som barn och jag får en sådan där barnslig önskan att straffa politikerna. Att ge dem vad de förtjänar.

Det enda som får mig att rösta på de rödgröna är det ställningstagande till mänskligheten jag antagit. Nämligen att jag sätter kollektivet fram individen. Efter studierna fick jag känna på hur det var att sitta arbetslös och syssellös. Jag tvinade bort de månader jag satt hemma, jag var som en levande död. Ungefär vid den här punkten kickade systemets skyddsnät in och jag åkte in på ett av arbetsförmedlingens åtgärdsprogram. Man hör så mycket illa om de här åtgärdsprogramen och kanske är de egentligen väldigt dåliga. Men… då gav de mitt liv en mening. Jag var nu tvungen att lägga mig tidigt för att kunna gå upp tidigt på morgonen och gå till en arbetsplats. Jag kände mig som en människa igen efter en period då jag hade vänt på dygnet och därmed lyckats isolera mig själv ännu mer från omvärlden. Jag fick återigen rutiner i mitt liv och kunde planera. Ingen som inte varit arbetslös en längre tid vet hur skönt det känns. Och idag när jag är lyckligt lottad med ett jobb, ja, då känner jag att jag gärna vill betala tillbaka. Jag skiter i mig själv som individ för att främja kollektivet. Jag vet att mina skattepengar gör en nytta i samhället. Och skulle jag någon gång trilla dit igen så hoppas jag att majoriteten av svenskarna kommer att tänka som jag gjort. Kollektivet fram individen.

Just detta är kanske anledningen till min röstapati. Jag röstat inte på de rödgröna för att jag vill ha dem i makten, jag röstar på dem för att hålla de borgliga ute. Det är som att jag valt kolera framför pest.

Är det verkligen detta politiska klimat vi vill ha? Tja… det är vad politikerna med sin retorik erbjuder oss. Kan vi inte byta ut hela bunten?

Inlägget ingår i Kulturbloggens bloggkaravan.

Bojkotta Almedalen vart fjärde år

En liten rekommendation till Sveriges journalistkår. Vad sägs om att bojkotta Almedalsveckan vart fjärde år, eller rättare sagt vid varje valår?

Man hör ju så mycket skitsnack, valfläsk, smutskastning och dåliga skämt att det gör ont i själen. Och vad gör ni? Ni rapporterar allting rakt av, som den propagandamaskin ni försöker låta bli att vara.

När rapporterna dessutom till 20% består av lånade åsikter från förbannade lobbyister med egenintressen så handlar det inte längre om politik. Almedalsveckan är ett jippo, åtminstone vart fjärde år. Personligen är jag verkligen inte intresserad av att se er göra politiken till ett spektakel.

Ett tips är att ni, journalistkåren, ser till att skjuta upp er rapportering till åtminstone en vecka efter Almedalsveckans slut. Det borde ge er tid att granska, ifrågasätta och sakligt återge vad ni var med om att se och höra.

För som läget ser ut just nu sväljer ni alla agnar ni kan komma åt för att fastna i politikernas krokar. Istället bordet det vara ni som sitter där med spöet i handen…

Blå ungdom

Ungt Val 2006. Webbröstning förvisso, inte världens pålitligaste uttrycksmedel. Ändock deprimerande läsning.

Dags att låta som en klyscha och fråga sig vad det är för fel på dagens ungdom?

  • Moderaterna – 21,7% – är ni galna?
  • Socialdemokraterna – 20,8% – har ni tappat fattningen?
  • Sverigedemokraterna – 11,9% – en av tio ungdomar röstar med hjärtat. Det finns hopp.
  • Folkpartiet – 8,4% – det var ni som skulle rösta, inte era föräldrar.
  • Miljöpartiet – 8,3% – en av tio ungdomar röstar med hjärtat. Det finns hopp.
  • Vänsterpartiet – 7,4% – en av tio ungdomar är radikala. Det finns hopp.
  • Centerparitet – 4,9% – ni förstod! Det var ni som skulle rösta, inte era föräldrar.
  • Piratpartiet – 4,7% – proteströster, äntligen!
  • Kristdemokraterna – 2,6% – tack för att ni visar att ni förstått.
  • Nationaldemokraterna – 2,1% – coolingarna… jag kan leva med det.
  • Feministiskt initiativ – 0,9% – bryr ni er så lite om jämlikheten?
  • Junilistan – 0,6% – seriöst, vem lade sin röst på Junilistan? Hahaha.
  • Övriga partier – 5,8% – Kalle Anka-partiet med flera.

Varför är jag upprörd, hånfull, vänsterinriktad och provocerande? För att det är så ungdomen ska vara. Ungdomen ska brinna, visa solidaritet, älska, hata, känna och leva livet till max!
Vad är det som har hänt? Det värsta befarar jag. Dagens ungdom har gått och blivit realister. Jag ryser. Det är inte meningen att man ska bli vuxen förrän man skaffar barn, eller hunnit fylla 30. Jag försöker tänka mig in i vilka som röstat på Folkpartiet och ser bara gråa ungdomar som jag tycker synd om.

Jag förstår att Sverigedemokraterna är tredje största ungdomsparti. Även om jag inte tycker om det. Det är ett missnöjesparti, ett perfekt ungdomsparti. Det är dessa partier jag vill se i topp fem i alla ungdomval. Kommunistiska partiet, Sverigedemokraterna, Piratpartiet, Feministiskt initiativ och Partiet för Naturens lag. Jag vill se flum, jag vill se liv och rörelse.

Runt om i världen läser man om studenter som avsätter regeringar och som sätter stopp för lagar. I Sverige ser jag moderater, socialdemokrater och folkpartister. Vad är det för fel på dagens ungdom?